Vi som väntar smått i September 2012
Ni som köpt plastad frotté på Ikea, kommer ni ihåg vad de hette, försöker hitta på hemsidan, men hittar bara små.
Ni som köpt plastad frotté på Ikea, kommer ni ihåg vad de hette, försöker hitta på hemsidan, men hittar bara små.
Usch, ställde mig på vågen nyss. Har gått upp 12kg hittills och om ett kg så passerar jag 100kg-strecket. Känns inte så kul, men försöker att tänka att jag får ta tag i vikten på riktigt efter att amningstiden är över.
Urk vilken natt. Började med att jag vid halv tiotiden fick sd som kom med ca 10 minuters mellanrum under nästan två timmar. Gick och la mig vid 23-tiden bara för att inte lyckas somna förrän vid 01.30. Vaknade 05.30 och kunde inte somna om. Så nu sitter jag här och känner mig trött, sliten och tjurig. Borde nog försöka sova en stund efter lunchen.
StarStruck: Vilket fruktansvärt bemötande, tycker nog att du ska ringa patientombudsmannen och diskutera det med dom ifall du orkar. Han borde ju inte jobba med det han gör och kanske kan det rädda fler från att bemötas så av honom om du anmäler.
LillaJag: Bra att du har tagit tag i hur du mår. Som jag skrev till dig tidigare så får en depression en att bara kunna tänka i katastrofbanor, de positiva scenariorna får inte en chans att komma till tals. Jag är också rätt låg nu och funderar runt varför i hela friden jag fick för mig att skaffa barn nu när det känns som att jag vare sig har ork eller lust att att ta hand om en liten. Men jag har ju varit deprimerad så många gånger i mitt liv att jag vet att hjärnan luras med mig. När depressionen släpper kommer vi båda att njuta av våra små knytt. Du kommer inte att vara deprimerad för alltid och du kommer, precis som alla andra mammor, att älska din lilla bebis.
Det här är nog som många skrivit tankar som alla har i viss mån, men i kombination med depression så blir de värre, svårare att se förbi och avfärda. Bit ihop, det kommer att lösa sig, du är inte riktigt dig själv just nu, men du kommer att komma tillbaka och då kommer de positiva tankarna och känslorna få möjlighet att finnas igen.
Jag kan inte heller säga att jag älskar lilla Loke i magen, jag känner ju honom inte än. Men jag är glad över att han är där inne och jag tror att alla bitar faller på plats när han väl har kommit.
Fick precis veta att min systerdotter ska ha barn i februari. Kanske låter lite konstigt, men hon är 25år så det är inte så stor åldersskillnad mellan oss (6år). Tyvärr bor hon i USA, så hennes lilla och Loke kommer nog inte få en så nära relation fast de kommer vara så nära i ålder.
Min lilla har legat med huvudet neråt vid alla undersökningar, redan på rul låg han med huvudet neråt mestadels. Fast jag känner då inga sparkar uppåt för det. Han verkar mest ligga och boxa med sina små nävar där nere och vifta lite på tårna så det kittlas upptill. hade inte bm sagt varje gång att han har huvudet neråt så skulle jag ha gissat på tvärtom utifrån buffarna. Han är dock inte fixerad än så jag hoppas att han tänker fortsätta att ha huvudet neråt.
Hanna, är 31 år och bor i Uppsala med min man som är 40 år. Han har två killar sen tidigare som är 9 respektive 12 år och de bor hos oss varannan vecka. Så det här blir mitt första och hans tredje barn. Jag har varit bonusmamma i 4 år snart, men det ska bli spännande att få vara med från början.
Har ingen aning om hur lilla Loke kommer att se ut. Ru har en hel del röda pigment i hår och skägg, så kanske en liten rödtott annars blir han nog blond och ljus i färgerna.