Vi som väntar smått i September 2012

Jag har BF 15 september enligt nuvarande beräkning men ska på nytt ul nästa vecka så då kanske det blir något korrigerat. När har du BF? Nej jag ska inte gå någon föräldrargrupp, allt sånt är ju i stan och det blir för bökigt, känner inget behov av det heller :)

Hoppas ni haft en fin påskhelg, här blev det inte riktigt som planerat, på torsdag morgon fick jag åka akut in med sonen som i kombination med sin astma och förkylning fick svårt att andas, så vi har legat på isoleringen på sjukhuset fram till igår då vi fick komma hem. Nu mår han mkt bättre men är fortfarande sliten o själv blev jag också sjuk på kuppen. Fick tag på min sambo tillslut så han kunde komma ner från fjället o göra oss sällskap på sjukhuset.
Nu på onsdag e det iaf dags för rul för min del! Känns himla nervöst, man vet ju aldrig hur barnet mår där inne, får starta min resa 03.30 hemifrån för o hinna m tåget, men det går ju bra när man inte har barn m sig :) 

Jag förstår faktiskt inte hur ni tänker kring det här med rul, eller ul över huvudtaget, det är ju inte för att få reda på könet på barnet, det är rakt ingen julafton att gå på ul. Det är fosterdiagnostik för att se att barnet mår bra och se eventuella problem hos barnet. Att man sen idag kan ta reda på könet är ju en sak men att man får ta reda på det tycker jag e helt o håller dumt. Varför ska vi veta det? Tror ni att folk genom tiderna har haft svårt att knyta an till barnet i magen för att dom inte vetat könet? Nu förstår jag om många av er tycker jag har fel i min uppfattning men det må så vara menjag tycker det är fel att vi ges möjligheten att ta reda på könet på barnet. För det ska ju inte spela någon roll vem det är som är där inne, däremot är det bra att veta om barnet är svårt sjukt så sjukvården kan vara förberedda när barnet ska födas för att kunna ge bästa tänkbara vård från början.

Jag åker på rul i morgon och det jag är orolig över är att barnet inte ska vara friskt, men är det inte friskt så är jag glad att dom ser det så dom vet att vara förberedda när barnet föds. Namn kan man ändå fundera på, pojknamn o flicknamn paralellt med varandra, o klänningar kan man vänta med att köpa tills man fött en liten flicka. Nej ni får bli hur argna ni vill på mig men det är helt vansinnigt att tycka att det är orättvist att inte få ta reda på könet i det landsting man bor i, det är bra att man måste betala för sådana saker tycker jag, Varför ska skattemedel gå till vår nyfikenhet? 

Jo visst får alla tycka o tänka som dom vill, både du och jag. Men jag förstår att ni blir upprörda för det är en öm punkt att trampa på. Den fria viljan vette katten om den har så mkt med denna saken att göra enligt min mening så finns det inget medicinskt skäl att ta reda på könet och därför inte nån anledning till att man ska få göra det. Man ska ju inte blanda ihop kvinnans rätt till sin egna kropp o möjligheten att se könet på barnet. Du gör det för att du vill, men i en annan tid längre fram, i en annan situation kanske denna möjlighet kommer att missbrukas, rätten att se könet, o möjligheten till sen abort är en skrämmande kombination. Ibland kanske man behöver lyfta blicken från sin egna situation och se vad saker o ting kan ha för konsekvenser. För jag förstår att ni som vill se könet gör det för att det är kul o spännande o inte för att ni önskar er vare sig det ena eller det andra. Men alla dessa möjligheter o rättigheter kanske inte alltid är till vårt bästa i slutändan. 

  

Jag tänker inte så mkt om det är en pojk eller flicka, jag tänker inte OM bebisen är sjuk, jag tänker att de är en bebis där inne och så tänker jag att jag önskar att den ska få en bra start på livet oavsett den är sjuk eller inte. Jag tänker inte "bara barnet är friskt" för det hjälps inte, är barnet sjukt så är det och så måste man ta det därifrån och göra allt man kan för sitt sjuka barn. Jag önskar inget högre än att barnet ska vara friskt såklart man jag försöker vara ödmjuk inför livet och inte ta något förgivet. Det är de bästa för mitt psyke iaf.

Du får inte glömma att jag är lika hormongalet gravidsjuk som vem som helst här inne och jag tycker faktiskt att det är rätt respektlöst att fjanta runt om kön hit o dit när barnet kan ha svåra skador som är mkt mer relevanta att se på ett UL. Jag förstår att ni alla i första hand vill se att barnet mår bra, o i andra hand kanske se könet MEN jag tycker diskussionen överskuggas av könsprat och det är väl de som gör mig så ledsen, jag respekterar också allas val men jag tycker ändå jag har min fulla rätt att uttrycka min åsikt även om den går emot de flestas här inne. Så jag håller med dig det angående respekt och ödmjukhet. Ödmjukhet inför det liv vi bär på i synnerhet. Det gör mig ju inget att ni tar reda på könet men jag tycker det är fel att vi ges den möjligheten, som jag skrev tidigare kan sådana här möjligheter i förlängningen ge otäcka konsekvenser.

Nu ska jag inte diskutera det här nå mer,     

Jag var på rul i onsdags, och hade världens bästa läkare. Han gick igenom allt väldigt noga, och länge och efteråt tyckte han nog att bebisen verkar må bra och inte borde bära på några större skador. Ska tillbaks omkring v 24 o då ska barnkardiologen göra ett specifikt ul på bebisens hjärta o sen även en vända upp på spec.mödravården så dom kör ett varv till o kollar ansiktet för att se eventuella spalter. Allt blir ju lättare  att se ju större bebisen är. Däremot fick jag besked att jag löper stor risk för missfall pga blödningar jag har haft o har, så nu e det bara att röra sig sakta o inte tuffa sig. Idag kommer min mamma iaf hit o ska hjälpa mig städa huset! :)
Jag har inte varit in nu på flera dagar o orkar/hinner inte läsa ikapp. Men iaf så hoppas jag att ni inte är allt för upprörda på mig för mina åsikter tidigare, är ju som sagt lika gravid som alla andra o lika känslig o full av hormoner, ska försöka vara smidigare när jag skriver :)

Skönt för alla som hittills varit på UL o fått glada besked!

    

Du är verkligen inte ensam, nu med andra barnet har jag inte tid på samma sätt att oroa mig,men när jag väntade sonen var jag jätteorolig, precis som du, att min sambo skulle dö ifrån mig, att han skulle lämna mig oroade mig inte. När vi var ifrån varandra ca en månad när han var till fjälls på sommaren o jag för stor för att följa med så grät jag varje gång han ringde, ganska dumt eftersom han ringde sällan o med satelittelefon som hörs dåligt o är svindyr att ringa med, men vad hjälpte det, jag grät för att han var borta o ja grät för att ja var glad att höra ifrån honom :)

Det har jag hört många som oroar sig för, första bilfärden hem, o det e väl kanske inte så konstigt men det viktiga är att inte låta oron ta över hand, för hur det nu än är så måste man ju ta bebisen med i bilen då o då, i synnerhet som vi bor :)   

angående det här med förlossningen så känner jag mig kluven också, första barnet fick jag med akut snitt och min erfarenhet är inte att snitt är någon genväg men som sagts tidigare så är det nog jättestor skillnad på planerat snitt o akut snitt. För mig var det omtumlande på många sätt och vis, jag kom ju in till förlossningen för att jag hade värkar, men sen märkte dom att bebisen började må allt sämre och kom inrusande o drog av mig alla smycken o skulle köra iväg mig men hejdade sig när ctg-kurvan blev bättre, så det var lungt kanske 30 min sen kom dom igen o då började dom dividare hit o dit hur dom skulle göra, men då skrek jag rakt ut åt dem att plocka ut bebisen, det hade dom nog gjort även om jag inte skrikit åt dem. Men som sagt all oro och stress man har i kroppen vid ett akut snitt, det kommer man ju inte i närheten med när det gäller ett planerat snitt. Sen är det väl återhämtningen som är jobbigare med snitt säger dom som vet, jag var ju själv uteo flög regulärt drygt ett dygn efter snittet eftersom vi var tvugna att flyga ner till göteborg där vår son var, o sen blev det ju aldrig talan om någon som helst vila för mig, så jag var ju väldigt dålig fysiskt långt efter. Men det är man säkert inte om man får återhämta sig som man ska. Jag har inte pratat m bm om den här saken ännu men antar att det kommer på tal längre fram, men jag är ganska nollställd, o antar att jag låter slumpen avgöra hur det blir. Så känns det nu men den känslan kan ju komma att ändras

nu vet jag inte hur mkt du äter torrkött i vanliga fall men om kroppen är van vid dom bekterierna så är det mindre riskabelt att äta det. Jag äter ju normalt torrkött flera gånger i veckan o då menade min bm att min kropp är så van vid det så jag borde kunna äta det, dt är ju bakterierna man är rädd för. MEN annars så gäller väl samma som med annat lufttorkat osv, att ha det fryst tre dygn innan du äter det, o då kan du äta det m gott samvete :)
själv åt jag lite av köttet direkt när vi hade torkat det, men jag är lite återhållsam nu när jag är gravid. :)