Vi som väntar smått i September 2012

nu märkte ja att ja till o med har röda märken där läkaren var o tryckte o höll på, känns ju inte det minsta bra, det gör ju ont där dessutom...inte borde dom väl göra så där utan att förbereda mig på det...

Dt var iaf inte samma läkare för det här var en man. Jag förstår att dom måste känna ordentligt för att verkligen känna om huvudet är ner, men att börja oanmält att vända ungen är ju verkligen inte okej, o inte är det okej o vara överdrivet hårdhänt, o dåligt bemötande det fyller ju ingen funktion. Men du får väl säga om hon visar sig att du inte vill ha med henne att göra. När min son låg i umeå på neo så blev han fel behandlad en period, o när min syster i umeå skulle föda sitt yngsta barn sa hon till personalen att den läkaren absolut inte fick göra läkarundersökningen på hennes barn. lite måste man säga ifrån så dom fattar att man inte är ett mähäoj så länge, men kanske för att det var tvillingar?

mitt första barn föddes m snitt på fredag kväll, på lördag förmiddag var det ingen vila nå mer, på söndag morgon flög jag och sambon till göteborg. kan hända att jag hade ont, var ju inte läge att känna efter, men antar att man tillåter sig att ha ondare när allt är bra,

men vad skönt att allt har gått bra för er,o klart det är värt all smärta i världen oavsett den kommer av en vanlig förlossning eller snitt när man har sitt lilla mirakel hos sig :)
man ska ju inte tro att KS är nån genväg för att komma undan smärta.  

Grattis till sonen :)

Att föda barn är verkligen en resa som man inte vet hur den ska sluta. Skönt att det ändå slutade väl för både dig o barnet 

Jo klart att det kan vara bra att få vila ut lite, oavsett hurdan förlossning man har gått igenom.
Den här gången hoppas jag det blir lugnare omständigheter för oss  

Så du blev sövd vid förra snittet?

Jag gjorde akutsnitt men i vaket tillstånd med första barnet, och akutsnitt är ju alltid upplagt för en del stress, men det gick så fort själva snittet så jag hann inte få någon panik eller så, till mig sa dom "om barnet mår bra får du se det snabbt o sen går vi ut, mår barnet dåligt springer vi direkt ut" självklart sprang dom direkt ut med honom eftersom allt inte var okej, men sen när dom såg att det inte var akut med honom just då fick jag honom på bröstet.

men det är väl så svårt att jämföra hur man upplevt saker o ting för vi människor är ju så olika, sen är det väl så att om det inte finns något val så måste man ju genomlida saker man inte vill, för ut ska ju barnet :)

vi fick en pojke 13e, en frisk o kry på 3700 gr o 51 cm :) igår kom ja hem med honom,

snittet gick bra när dom väl fick dit bedövningen.

grattis t er alla andra som hunnit få era bebisar :)   

Hur gick det för dig, blev det akutsnitt?

Huff, så tungt för er alla, är det 3-stegs op. för enkammarhjärta hon ska göra? Hoppas hon mår bra trots omständigheterna, antar att hon inte orkar äta själv o måste sondmatas. Vet precis hur överjävligt det är, så var det ju för oss med första barnet, ett dygn fick vi ha honom hos oss innan han skickades ensam iväg. All styrka till er. Om du funderar på något eller nått så kan du bara maila mig här, har ju gått igenom det ni nu står inför.

Det är skitjobbigt, men man tar sig igenom det, o ja hoppas hon inte hann bli allt för dålig innan dom upptäckte det,  

okej, så skönt att det gick till under lugna omständigheter iaf. vilken dag föddes hon? Har du fått komma hem nu?

lemis: det finns ett hjärtebarnsforum här på familjeliv,

Våran stora pojke har inte gått igenom tre-stegs op. men han föddes med tre allvarliga hjärtfel o opererades två gånger under sin första levnadsmånad, idag medicineras han för sitt kvarvarande hjärtfel o en dag måste det opereras, o då är frågan om dom kommer kunna byta klaffen eller om han måste få ett en-kammarhjärta.

forumet finns under föäldrarforum - sjukdommmar/åkommor tror jag 

Är hon kvar på iva? Ja det är ohyggligt jobbigt m alla slangar, man kan knappt hålla sitt barn, ja vet hur jobbigt det är, o nu när jag fick ett friskt barn som jag får gå omkring o bära här hemma tänker jag mkt på hur det var när nils-john var i samma ålder, han fick prostivas - livsuppehållande medicin o vi kunde bara sitt m honom i famnen intill den öppna kuvösen korta stunder åt gången. 

hoppas det går fortsatt bra för er    

Det verkar inte vara så ovanligt att en barnmorska missar hjärtfel, men dom ska ju faktiskt kunna se sådana här väldigt stora fel, men våran sons fel såg dom inte heller. denna gången var det en läkare som gjorde rul, o senare även en barnkardiolog, men inte ens dom kan se mindre fel, men däremot stora fel som tex eran dotters fel. 
det är svårt att veta hur det hade varit om man vetat om det innan, det som är bra med att veta det innan är ju att barnet får rätt vård direkt och det går ingen tid till spillo. Jag hade deifinitivt velat veta innan, o därför så var jag angelägen om att dom denna gången gjorde alla tänkbara undersökningar av hjärtat redan när han var ett foster. Eftersom risken att barnet hinner få tex syrebrist o det i sin tur leder till hjärnskada till råga på allt, eller i värsta fall att barnet inte klarar sig, den är större ju längre tid det går innan barnet är under rätt vård.

Det är aldrig meningen att någon ska få ett sjukt barn, men vissa av oss blir utvalda och vi måste ta emot allt vi får här i livet, det är synd om barnet som måste genomlida så mkt svåra saker, det är fruktansvärt att som förälder stå maktlös och inte kunna göra allt bra för sitt barn. 

Jag önskar er all styrka att bära allt det ni har, och kommer få gå igenom med er dotter.