Vi som försökt ett tag utan plus

Den kommer alldeles säkert att växa till sig ju närmre ÄL du kommer. Än så länge är det ju många dagar kvar, och mycket östrogen ska till. Sen, PLOPP! Och sen en massa härlig progesteron på det som tjockar till och gör det gött där inne för de små ärtorna. :) Oroa dig inte över det. Fokusera på att ha roligt i sänghalmen istället, så mycket ni bara orkar och kan! Jag har en god känsla för dig denna månad, särskilt nu när du svarat så fint på pergon. :)

Om jag inte hade blivit överstimulerad och istället fått fortsätta med pergon så hade jag också bara testat max tre gånger, sen tyckte läkaren att det var lika bra att köra på IVF. Så det är säkert lika inom många landsting.

Ingen fara, haha. Jodå jag har nog haft ÄL nu. Hade positivt ÄL-test i tre dagar, så jag var bara osäker på NÄR ägget släppte. Eller ja, jag kan ju inte veta att det faktiskt har släppt och allt det där, men OM det nu gjorde det så är det nog med all sannolikhet klart vid det här laget. :) Så det är bara att hålla tummarna att det tar sig och att det vill fästa tack vare progesterallen, och att antibiotikan inte förstör nånting.

Nej insemination brukar man ju oftast bara göra om paret av någon anledning inte kan utföra ett samlag, eller om spermierna inte riktigt orkar simma hela vägen. Så IVF är nog nästa steg om det inte funkar. Men nog fan ska vi väl lyckas få till en liten böna här nu. :)

Åh, jag sitter verkligen och drömmer mig bort här nu. Hoppfull som tusan igen. Jag bara kan inte föreställa mig hur det känns att ha en växande mage. För att inte tala om hur det känns när den börjar sparka. Vilken känsla! Det går ju inte ens att låtsas att man förstår. Jag längtar så efter att få uppleva det. Att få se sin lilla för första gången på förlossningen. Hålla handen och titta in i ögonen. Likheterna från sig själv och från mannen man älskar. Första leendet. Första stegen. Första ordet. Första allt. Just det ligger ju långt fram, men bara att få uppleva en graviditet känns så himla främmande och magiskt. Jag bara önskar så att det är dags nu. 

JZ79, gud så spännande alltså! Jag skulle nog inte kunna sova om jag var du, haha. Och det bästa är ju att vilken grupp ni än hamnar i så leder det till något bra. Hur det än blir så förändras era liv och det ska bli riktigt roligt att få höra om processen och allt ni kommer gå igenom. :) Ni är modiga tycker jag!

Maramina, det är helt okej att tvivla och vela. Och det är helt okej att göra det i den här tråden. Man får undra och tveka, längta och samtidigt inte vilja gå igenom den jobbiga biten. Det är okej att ångra sig och bestämma sig för att man är glad för det man har, men det är lika okej att fortsätta försöka och ta chansen. Det måste ju faktiskt inte alls vara så att nästa graviditet blir som den första. Det kan såklart bli så, och det kanske är värt det, kanske inte. Det vet bara du.

Du skriver att du anar tvivel hos din man, och då är det nog något ni behöver tala om. Det är ju så onödigt om du ska gå omkring och tro att han tvivlar om han faktiskt inte gör det. Man ska inte läsa in tankar och känslor hos andra som man tror att de har, det är alltid bäst att tala öppet om det och diskutera tillsammans. Om du talar med honom kanske det känns bättre?

Och även om du längtar efter ett till barn men inte vill gå igenom en svår graviditet så finns det ju massor av barn i världen som inte vill något hellre än att få en mamma och pappa. Adoption eller fosterfamilj är ju också möjligheter om man känner att man vill öppna sitt hjärta och hem för en till individ.

Ska du inte försöka prata med din man i alla fall? Fråga hur han känner, berätta hur du tänker och så kanske ni tillsammans kan komma fram till en lösning som känns bra för båda?

Vela och krångla så länge du behöver, men gör aldrig något som inte känns rätt. Lyssna på magkänslan!

Kram! 

Oj vad ni skriver.

Man bör inte testa med ÄL-test på morgon, för då är det minst troligt att man lyckas hitta stegringen. Man ska testa efter 10, men ännu hellre från 14 och framåt.

Och Pastell: Äggen släpper när de är ungefär 20 mm stora, kanske lite större ibland. Det som är mindre på dig kommer allra troligast att gå tillbaka igen. :)

Ciccie: Trist att behöva äta starka tabletter. Hoppas du får bli frisk snart! 

Idag var jag på fertilitetskliniken. Minns ni att jag begärde att få byta tillbaka till den kvinnliga läkaren? Henne träffade jag idag. Hon lyssnar verkligen!

Vi kommer att få börja med IVF i mars-april vilket känns bra. Tills dess ska vi dessutom testa med ägglossningsspruta och se om det kanske kan hjälpa till. Om jag nu har en svag ägglossning så kanske det kan göra susen, man vet aldrig. Nu är det ju stängt i mellandagarna, så vid nästa mens blir det försök hemifrån, men i januari ska jag lämna nya prover för att kolla alla nivåer en gång till, även om de såg bra ut i september, och sen vid ägglossningen som sker i slutet på januari/början på februari gör vi VUL. Då kollar de om där finns någon mogen äggblåsa, följer den när den växer och sätter in en spruta när det är dags.

 Jag berättade också att jag vill testa att självbehandla med progesteronkräm hemma och det tyckte hon att jag absolut kunde göra. Så det blir kräm och en massa löööv i sängen här hemma nästa cykel, i cykeln därefter blir det VUL och spruta, sen närmar det sig IVF.

Så nu händer det grejer i alla fall. Känns skönt! :)

Tyvärr har jag fortfarande feber och väldigt ont i njurarna. Äter antibiotika, men det går segt. Vill bara bli frisk nu. Är ju inte bra att ha feber när man ska försöka göra barn. Typiskt! 

Det tycker jag absolut att du ska göra! :)

Em me: Det är verkligen hemskt det som du varit med om. Och det är skit att det ska krävas tre jävla missfall för att bli utredd.  Ska du kanske prova progesterall då? Det kanske hjälper de små ärtorna att stanna kvar. 

När ska utredningen dra igång på riktigt för er?

Det positiva är ju att du inte verkar ha så svårt för att just bli gravid. Det är ju nånting bra mitt i eländet. Nu gäller det bara att de hittar orsaken till att du inte får behålla graviditeten. Och du är ju inte ensam om problemet, så det måste ju finnas massor med beprövade behandlingar för att fixa det.

Kram!