Vi som försökt ett tag utan plus

Försöker: Då förstår jag verkligen din oro. Tänk vilken tur att du inte behöver leva med ett sådant svin som ditt ex! Vilken idiot!

Din nuvarande är emellertid inte ditt ex, som tur är. Du får försöka ditt bästa att lita på honom. För hans skull.

Stor kram till dig!

Försöker: Min läkare tror inte heller att min ägglossning är helt hundra. Därför ska jag få testa med ägglossningssprutor fram tills det blir dags för IVF. Jag får komma in och göra VUL när ÄL börjar närma sig och så får jag göra några sådana så man ser hur äggen växer. När det sedan är dags får jag sprutat. Därefter sker ägglossning inom 24 timmar.

Kanske nåt du kan testa också?

Herregud tjejer, nu har det gått ungefär 13 timmar och vi har fortfarande inte hört nåt. Jag är så nervös så jag får svindel!

Nu är han äntligen här! Jag vet ingenting om hur förlossningen har gått, jag vet bara att de fått en fin liten pojke och att alla mår bra, men är lite omskakade. Det har tydligen varit lite dramatiskt. Men nu är det äntligen klart! :)

Åh vad jag längtar tills det är min tur!

Men det ser mörkt ut denna månad. När jag var på toan förut och gjorde nummer två så kom det rosa blod. Förvisso litegrann, men ändå. Det är som om det kommer lite varje gång jag liksom... tar i lite... om ni förstår. Och det är ju sällan ett gott tecken. :/

Hur som helst, jag har ju sagt till mig själv att jag ska ställa in mig på IVF och på att inte få ett "eget" plus innan dess. Men visst kryper det i hela kroppen av hopplöshet när man önskar att man redan var rund om magen och inser att det inte händer... och att jag inte kan göra NÅNTING ÅT DET! 

Ja precis, jag får det istället för pergo. Och ja, jag kommer få göra flera VUL. Första några stycken innan ÄL för att följa hur blåsan växer, och när det är dags får jag sprutan. Sen får jag återkomma igen och kika hur det ser ut. Så det blir mycket spring på kliniken, men det är det ju värt. Jag önskar bara att jag kunde få slippa och att vi kunde få ett plus på egen hand här hemma nån jäääääävla gång.

Nu ska jag ju ha mens på julafton, men anar att den kan bli några dagar förskjuten när jag smörjer med progesteronkrämen. Den kan visst blir det så jag ställer in mig på det. Detta innebär att jag ska ÄL när kliniken fortfarande har stängt i januari, så det blir först i cykeln därefter som jag får komma igång med sprutorna. Alltså den ÄL som sker i början på januari. Så vi får ett till hemmaförsök innan dess.

 

Jag menar att vi börjar med sprutorna vid den ägglossning som sker i början på FEBRUARI. Inte januari... 

De har fortfarande inte öppnat efter julstängt när min januari-ÄL inträffar. Så typiskt hehe... Så den cykeln får vi försöka själva igen. Men när min februari-ÄL kommer har de öppet så då kör vi med spruta. :)

Tack! :) Hur mycket jag än bestämmer mig för att inte analysera så kan jag ändå inte låta bli. Jag antar att de flesta här inne vet hur det är. Är lite knasig i magen just nu och framför allt illamående på kvällarna sedan några dagar tillbaka. Jag har ju mest hört om morgonillamående vid graviditet, så det kanske är något annat, men just på kvällen mår jag väldigt illa. I alla fall om det var ett tag sedan jag åt. Det blir bättre om jag stoppar i mig en liten smörgås eller nåt.

I övrigt lite frusen, huvudvärk, stickningar och molningar i magen ibland, men nästan bara på vänster sida. Enorma och ömma bröst, men jag har liksom ont i hela brösten, inte i vårtgårdarna eller bröstvårtorna. Så egentligen är alla dessa symptom tecken på PMS, snarare än en graviditet. Men vad vet jag? Det är ju bara att vänta. Det är omöjligt att skilja dem åt. Det är synd att tiden ska krypa fram bara...

Jag minns inte var, men någonstans har jag läst om att immunproblem kan orsaka barnlöshet. Kolla upp det vettja! Det kanske är något knas med ditt immunsystem/immunförsvar?

Idag är jag på ÄL +9. Har BIM på lördag eller söndag, jag är inte riktigt säker eftersom jag inte vet exakt när ÄL verkligen skedde. Jag hade ju positiva ÄL-test i tre dagar vet du... så det är lite rörigt det där. Men allra troligast är att ägget släppte på söndagen den 9/12. 

Det är verkligen sååååå onödigt att spekulera och känna efter, för man kan ändå aldrig veta. Man lurar bara sig själv och sen kommer besvikelsen. Men det är ju så svåååårt att låta bli när alla symptom kommer över en. Just nu är illamåendet borta. Det försvann när jag åt en macka. :) Skönt!

Well... tiden får utvisa!