Vi som försökt ett tag utan plus

Det pågår en omorganisation där jag jobbar vilket innebär att min lilla avdelning med 5 personer ska slås ihop med några andra avdelningar, så att vi totalt blir ca 15 pers. Det är fortfarande oklart hur och var vi ska jobba, men jag har ändå sett på omorganisationen med spänning. Fast idag fick vi veta vem vår nya chef blir och nu känns det inte så jävla spännande längre... Jag försöker tänka att jag ska bilda mig en egen uppfattning men det är svårt för jag har hört så mycket negativt om denna personen. Fan, detta känns inte så bra, luften gick ur mig lite grann nu på jobbet..

Raka personer hade säkert kunnat funka, men med denna personen är det tvärtom. Att han är konflikträdd och inte backar upp en när det behövs. Han har tidigare varit chef över en avdelning med ca 7 pers, och 6 av dem slutade på ungefär ett års tid. Kan ju vara tillfälligheter, men det känns inte som bra bakgrundsinfo. Den sista av personerna som slutade kom till vår avdelning och det är genom henne jag hört det mesta - hur det förekommit konflikter och ren mobbning, att arbetet inte varit strukturerat, otydliga arbetsuppgifter osv. Så det är svårt att nollställa mig helt. Men jag ska försöka och ge det en chans. Jag tänker att det borde finnas något bra som ligger till grund för beslutet att välja just honom under rekryteringen. Och om det absolut inte skulle funka får jag ta upp det genom de vägar som finns, prata med Personal eller chefens chef t.ex. Jag brukar gå bra ihop med de flesta personer så det kanske blir tydligare hur ledarskapet (inte) fungerar när det inte är så bra personkemi.

Jättebra, starkt av dig!!

Lillnosen: Nej vad är det jag läser?! Så tragiskt med er vän. Fint av er att ni kan vara ett stöd för familjen mitt i er egen sorg.

Otålig: Härligt att höra att allt ser bra ut med pojkarna hittills! Som du sa är det en osäker tid ganska långt framöver och jag har förstått att det kan pendla mycket upp och ner med prematurbarn, men det är iallafall en bra start att de mår bra nu så hoppas vi allt vad vi kan att det ska fortsätta i samma spår.

Vårväntan: Aaaaa jag vill bara skrika rätt ut så glad är jag!! (Men det kan jag inte för jag är på jobbet..) GRATTIS!!! Nu jävlar måste det bli en bebis!

Thotis: Skönt att samtalet gick så bra! Modigt av dig att öppna dig så mycket när du har svårt för det. Har du funderat på att gå till en kurator lite mer regelbundet efter detta första möte? En kurator skulle kunna hjälpa dig hantera ditt bekräftelsebehov och ge dig verktyg för att få högre självkänsla. Jag gick själv till en kurator under en period när jag hade något av en kris, och det var väldigt skönt att ha någon professionell att öppna sig för. Redan efter ett fåtal gånger mådde jag bättre och kunde se min livssituation på ett annat sätt.

Thotis: Det låter bra att ni ska dit tillsammans igen för uppföljning.

Försöker: Vad skönt att du satte fingret på precis det jag känner nu. Jag är verkligen jätteglad att Nellin och Vårlängtan fått plus nu (och andra som plusat tidigare), uppriktigt och genuint glad så att det spritter i kroppen när jag tänker på det! Men samtidigt avundsjuk. Jag vill också! Det tar emot att säga det för jag önskar att jag bara skulle uppleva glädje, men det går inte att komma ifrån att jag samtidigt blir lite ledsen. För att det inte är jag. Jag vill fortfarande gärna ha kvar er som plusat i tråden och höra hur allt går, så jag hoppas att det inte påverkar er för mycket när känslorna kommer fram. Samtidigt som jag önskar att det var jag känns det så hoppfullt att höra om andras plus, det ger mig hopp om att turen ska komma till mig också så småningom.

Jag känner igen mig så mycket i dig Försöker. Vi har visserligen fått ett plus en gång, men det var två år sedan som vi fick MA. Innan dess hade vi levt oskyddat i drygt 1,5 år, och innan dess hade jag och min tidigare sambo försökt i nästan 1,5 år.

Men vi ska oxå få våra barn! Precis som alla i denna tråden! Till hösten gör vi båda IVF och då jävlar! Om det mot förmodan inte fungerar är jag öppen för adoption. Jag har ett minne av att du oxå verkligen ser det som ett alternativ? Vägen är verkligen lång och krokig för oss, men nån gång ska den ta slut och då är vi mammor vi med.

Massa kramar

Lillnosen: Jag blir alldeles pirrig nu när jag vet att du ska testa imorn! Shit vad jag hoppas!! Så när jag går in och läser här imorn är det förhoppningsvis ett ordentligt plus!

Jag har BIM framåt helgen nån gång. Har kännt att det stramar långt ner i magen lite då och då sista veckan, fast tänker att jag kanske bara varit hungrig. Har inte fått spottings ännu heller, men det har varit lite oregelbundet med det på sista tiden så de kanske dyker upp snart. Hoppas lite extra denna månaden ändå.

Idag fick vi nycklarna till lägenheten så nu har vi öppnat första hålet i sparkontot och handlat massa målarfärg och sånt. Känns kul att vi ska dra igång nu!!