Vårväntan: Störande att ni inte får hjälp trots att det gått ett år sen missfallet! Hur länge hade ni försökt innan du blev gravid förra gången? Vi fick oxå MA i juni, fast för 2 år sen. Känns overkligt att tiden gått så snabbt!
Jz: Underbara nyheter om man jämför med hur det hade kunnat låta! Hoppas hoppas hoppas detta försöket är det som kommer lyckas! Kan ni ställa er i kö till äggdonation samtidigt, för säkerhets skull?
Nellin: Jag ser inget tyvärr, men det viktigaste är ju vad ni ser i verkligheten. Jag hoppas det blir starkare och stannar kvar denna gången! Men jag vet att du blivit lurad av väldigt tydliga streck innan BIM förut, och de har inte sett ut som spök, så jag hoppas du inte ska behöva bli besviken igen! Det känns som att det inte riktigt går att lita på resultaten innan BIM..
Nellin: Nämen! NÄMEN! Ett riktigt plus, wohoo!! 
Första steget avklarat, och jösses vad ni har fått kämpa för det! Jag vågar inte heller ropa grattis för er skull ännu, men jag hoppas verkligen att jag får göra det om några dagar när du förhoppningsvis passerat BIM utan fler blödningar. Nu måste det bara gå vägen!
Em me: Stort GRATTIS till det lugna beskedet att allt är som det ska! Och grattis till att du passerat 12 veckor, nu är det bara 28 kvar
Nellin: Jag väntar nästan lika spänt som du på att du ska passera BIM på lördag utan minsta lilla blödning, SEN ska jag skrika ut mitt grattis här så jag blir hes!! :)
Försöker: Bra att du sa som det var till den naiva tjejen, det är inget att skämmas för att vara ofrivilligt barnlös så varför ska vi behöva hymla så mycket med det egentligen?! Det var så skönt och befriande att prata helt öppet om det på SPAt och inte tysta ner oss eller byta ämne för att det var folk omkring oss.
Jag fick oxå en sån där "härlig" fråga för ett tag sen. Det brukar rinna av mig ganska snabbt och lätt men den här gången blev jag lite ställd. Jag pratade med en kollega som berättade att hon nyss blivit både mormor och farmor, och så pratade vi om att min sambo snart pluggat färdigt och att vi ska flytta till större lägenhet under sommaren. Och då kom kommentaren "då kanske det är dags att bli mamma snart också?" Jag kände hur jag rodnade och svarade att "jo men så blir det nog så småningom.." Och då fortsatte samtalet med "det är ju en bra ålder, man ska inte vänta för länge. Nu har ni ju pluggat färdigt.." osv. Jag var så sugen på att säga som det var, detta är en väldigt sympatisk och jättegullig kollega så jag hade egentligen inte haft några problem med det. Men min sambo och jag jobbade tidigare på samma företag och hon var då hans chef, så med respekt för att min sambo inte vill prata om det med andra så lät jag bli. Men nu har vi ju iofs ställt oss i IVF-kön igen och så fort man gör det (eller adoptionskö) så brukar man väl bli gravid direkt, eller hur var det nu..?
Jag fick föresten ett "smakprov" på hur det kan vara att vara gravid igår kväll. Ett illamående som smög sig på följt av 2 timmars kräkningar, så någon slags magsjuka. Tänkte när jag hängde över toastolen att "shit, är det så här det KAN vara när man är gravid, hur ska jag palla det isåfall??" Och så tänkte jag på dig Maramina, som mådde ungefär så i 9 månader, helt ofattbart! Nu mår jag dock bra igen tack och lov! 
Försöker: Bra att du ska svara som det är i fortsättningen! Det kanske jag oxå borde göra.. Vill nog det egentligen, men ska snacka med sambon om det. Vi är ju trots allt två om detta. Jag är väldigt öppen mot i stort sett alla mina vänner iallafall. Vi har varit väldigt förskonade mot sådana frågor trots allt, men det förvånar mig inte om de börjar komma nu när sambon pluggat klart och vi flyttar till större lägenhet.
Som jag för övrigt inte nämnt innan mer än i förbifarten i typ förra inlägget...Vi flyttar till bostadsrätt om ca 2 månader, men ska renovera i stort sett hela innan dess. Renoveringen börjar om bara 1 vecka!! Måla, tapetsera, byta golv, byta badrum, bygga walk-in-closet mm.. Puh. Men det ska bli jättekul!
Men tillbaka till det där med att fråga om barn och barnplanering. Jag tror faktiskt att jag var en sån som frågade förr. Inte så att jag ställde massa följdfrågor, men jag kunde ändå ställa frågan "hur ser ni på barn, ska ni skaffa det?" och säkert mer plumpa frågor också. Så jag förstår att människor frågar, det är harmlöst och inte illa menat, och jag tror de flesta är omedvetna om hur vanligt det är med ofrivillig barnlöshet och hur jobbiga frågor om barn kan vara. NU skulle jag aldrig fråga sånt, men det är nog inte så mycket för att jag blivit äldre och klokare, utan för att jag numera själv ingår i gruppen bland ofrivilligt barnlösa. Om ämnet inte skulle vara så tabubelagt och nertystat och delvis skamligt hade vi nog haft lättare att hantera sådana frågor.
Försöker: Nu kommer en ingående redogörelse..
Det är en vindsvåning, 3a i två plan. På övervången är det ett stort vardagsrum med alkover, burspråk och snedtak. Där ska vi fräscha till väggar och tak med ny vit färg. Parkettgolvet ska slipas och färgas (av hantverkare) i en mörkare brun nyans så det passar bättre med trappan, typ valnötsfärg. Vi ska bygga ett nytt "trappstaket" eller vad man nu kan tänkas kalla det. Och en platsbyggd bokhylla (om vi hinner, annars blir det efter flytten). Så småningom gör vi nog om detta vardagsrummet till barnrum, men tillsvidare blir det troligen musikstudio och marockansk myshörna med hängmatta, kuddar och sånt.
På övervåningen finns även ett sovrum, litet men jättemysigt med snedtak och takfönster. Där inne ska vi bara fräscha till med ny vit färg.
Nästa år ska vi byta ut badrummet på övervåningen, och samtidigt bygga ut det till ca 15 kvm. Vi kommer bygga ut det i ena alkoven i vardagsrummet, men vardagsrummet kommer fortfarande vara ganska så stort. Det blir minispa hemma så nästa spaträff kan vi ha hemma hos oss 
På övervåningen finns även ett förråd som vi ska göra om till walk-in-closet (och liten förrådsdel). Där inne är det massor att göra - räta upp golvet och lägga in en tjock grå heltäckningsmatta, spackla och slipa och måla, sätta in klädförvaring mm.
I hallen där nere ska vi ta bort dörren till det som idag är sovrum och bredda ingången (vi ska ha vardagsrum där istället, så vi kommer ha två vardagsrum tills storken behagar komma. "Huvudvardagsrummet" blir där nere). Vi ska även ta bort valvet som är in till köket och höja ingången ända till taket. Detta hjälper våra pappor oss med. Tak och väggar i hallen och trappan ska fräschas upp med ny vit färg. I trappan är det en liten "alkov" med fönster och där ska vi göra iordning en myshörna med madrass, kuddar och sånt. En liten läshörna att krypa upp i. . Ytterdörren ska målas på insidan, svart eller grå tror jag. Idag är den vinröd!
Köket byttes ut för några år sedan så det är superfräsch. Det går i björk, mörkgrått och rostfritt. Där inne ska vi sätta upp tapet (limegrön om jag får välja) och en glasskiva ovanför diskbänken (svart bakom om min sambo tillslut går med på det..!)
Badrummet nere ska bytas (det är fuktskadat). Vi kommer ta bort duschen och ha det mer som gästtoalett typ. Där inne kommer vi ha vit mosaik (typ skimrande i lite olika nyanser) på golvet och väggen där handfat och toa hamnar. Resten av väggarna blir tapet, ingen aning om vad ännu.. Det blir en vägghängd toa från Ifö (helt slät, otroligt lättstädad!) och ett vägghängt badrumsskåp/handfat i matt svart. Hantverkare kommer fixa hela badrummet.
I det blivande vardagsrummet nere ska vi riva ut laminaten och lägga parkett istället, troligtvis något mörkt, kanske matt svart eller grått. Tapeterna ska rivas ner och väggarna målas eller kanske tapetseras ljusgrå. (Det är en jättefin grå tapet där idag men det är en del hål i väggarna efter hyllor och sånt tyvärr). På en stor vägg ska vi ha en fondvägg som föreställer en stad med graffiti på. Har suktat efter den i flera år!
www.mrperswall.se/tapeter/mr-perswall-tapeter-graffiti-city-p032002-8
I övrigt ska alla innerdörrar (4 st) bytas och karmarna målas. Alla strömbytare och vägguttag ska bytas.
Så det är en hel del att göra, men vi är riktigt laddade!
Neeeeeelliiiiin!!! Wiiiii, du är gravid!!! Ååå det är så häftigt att jag får rysningar! Grattis grattis grattis grattis! Känns overkligt nästan, vi har hängt i tråden ungefär lika länge och nu har lyckan ÄNTLIGEN kommit till dig. Fy fan vad glad jag är alltså! Tänk att denna dagen äntligen kom efter så mycket kämpande, nu ber vi till högre makter att det ska gå fint hela vägen och att den där statyn kämpar på för oss allihopa.
Men du får lova att stanna här i tråden ändå, jag vill följa dig ända till målet och det tror jag vi alla vill.
Otålig: Usch jag lider med er, sånt här får ju bara inte hända! Men vi ska inte ta ut något i förskott, för varje dag ökar chansen att detta ska gå bra och det tycker jag att vi ska tro på att det gör!
Thotis: Har du övervägt att gå till en kurator? Hen kan hjälpa dig att bena ut dina tankar och se din situation lite mer nyanserat. Det är bra och starkt av dig att du redan tagit första steget, att inse och erkänna för dig själv att något känns fel. Lita på den känslan! Det är skrämmande att tänka sig att flytta och bli singel, om det nu är den riktningen det tar, men när det väl är gjort blir det bättre och livet brukar alltid ordna upp sig. Om du vill fortsätta att vara med honom och satsa på ert förhållande är det viktigt för er båda och för framtida barn att ni är ihop av rätt anledning, för att ni älskar varandra och vill vara tillsammans, inte för att det är enklast så. Om man är ihop av fel anledningar brukar det alltid komma ikapp en tillslut i form av att man t.ex. mår dåligt, att ena eller båda parterna är otrogna osv. Din situation just nu låter inte bra och jag hoppas du har styrkan att göra något åt den, antingen att få ert förhållande bättre eller att separera. Kram