Vi som försökt ett tag utan plus

Och nyfödda bebisar. Jag vill också vara där! :/ Men jag hoppas att vår tur kommer snart! Snart är Mensen slut och sen kör vi på igen!! Det är en psykologisk terror som får mig att må skit, men ja hoppas att det i Slutändan ska vara värt det! Kram på er

Hej på er!

Idag har jag haft mitt riktiga psykbryt, som kanske trots allt var behövligt.
Jag är heltidsstudent, men blev i förrgår erbjuden ett extraknäck på ett dagis. Så igår och idag har jag
tagit hand om en stor bunt ungar i åldrarna 1 till 4. De är helt underbara faktiskt!
Som ni vet har jag paus i försökandet och har mått bra av detta. Idag brast det dock. Här hemma.
Jag vet egentligen inte var det kom ifrån, jag bara började storgråta och kände mig helt uppgiven.
Jag tror att jag gått med massa spänningar trots allt och nu rann det över, i all utmattning.

Alla dessa misslyckanden hörrni...
Alla dessa veckor, månader och minusstickor. En sorg är precis vad det är!
En jävla pers och stress och nånting riktigt plågsamt som ligger och lurar i bröstkorgen dagarna i ända.
Jag intalar mig hela tiden att det snart blir vår tur, att jag inte behöver stressa eller tänka så mycket på det,
och att om det inte händer så var det inte meningen. "Livet kan vara precis lika värdefullt utan barn", tänker jag.
Men va fan, det gör ont! Att det ska vara en sån kamp alltså. Usch, det gör mig så himla ledsen.

Just i denna skrivande stund så känner jag hur viktiga ni är här.
Tänk att vi åtminstone sitter i skiten tillsammans. 

Tack för att ni läste!
Nu känns det lite lättare att andas igen. Att le.

(Det bor något vackert i all längtan.)
 

Kramar till dig Nellin

Kram till alla er som misströstar. Jag vet hur det kan vara och det går ju upp och ner. Just nu känns det rätt ok, men jag har mina dalar jag med, särskilt i konfrontation med magar och spädisar. Har riktigt svårt att glädjas med andra kring det. Och det är ju såklart ganska osympatisk, men dessvärre sant... :( Har ju den stora glädjen i att ha en underbar son redan men längtan efter syskon är stark och ju längre tiden går desto längre blir det mellan syskonen. Är sladdis själv och vill gärna att min son ska ha närmare till sitt syskon än vad jag har till mina. Eller till att börja med, att han får något syskon alls.

BIM om en vecka enligt vanliga cykeln men troligtvis senare pga Pergotimen. Tiden sniglar fram...

Kram nellin!
Det är därför vi är här, stötta i vått o torrt!

Hoppas : "hoppas" ni har det underbart!

Nellin: skönt att veta att Tråden fyller sitt syfte.
Jag håller med dig om sorgen, det är precis så...
Jag har kommit till det stadiet att jag blir lixom lite irriterad när det dyker upp nygravida.
Nu när vi börjat planera för vårat bröllop bli jag nedstämd. Jag vill inte vara gravid när vi gifter oss eller ha en nyfödd vilket gör att tiden stryps åt väldigt och ett stort hål öppnas framför oss. Kanske det är fånigt men jag tycker det blir lite mycket att inom 6 mån , fylla 30 år, föda barn och ingå äktenskap . Så jag funderar då på att sätta in min spiral igen.

Söndermarken- har det kanon :)

Varför måste man få mens-helvetet varje gång?
Räcker det inte med att få neg resultat på gravtestet? 

Mensen blir ju bara en påminnelse av mitt misslyckande flera gånger varje dag under nästan en vecka...

Förlåt att jag bara beklagar mig... är bara så arg och besviken... denna månaden också. 

*grr* 

LTL
Jag förstår dig!! Varit i sitsen många ggr själv o man vill bara dra täcket över sig!

Klaga på här, vi finns här!

Kram