Vi som försökt ett tag utan plus

Hej och välkommen!
Tillåt dig att sörja och gråta när mens-fan kommer..bryt ihop och kom igen. Det är mitt råd. Försök att inte stressa över äl-tester och sånt varje månad..kör varannan-var tredje dag mellan avslutad mens-bim så täcker ni upp tillräckligt.
Vi är på försök 9 nu, trodde aldrig det skulle ta sån tid. Har berättat för mina två bästa väninnor, skönt att de vet och alltid bra att kunna prata med nån annan än sambon och fl-vänner när mensen kommer..bästa väninnan är då ett bra stöd att ha. Frågan är ju...om det verkligen gått så lätt för alla dina vänner? Verkar ju väldigt vanligt att det tar både 6 och 7 månader upp till ett år innan man blir gravid..Kanske en del försökte länge, men aldrig pratat om det?
Vi känner att paus inte är nått för oss då jag fyller 33 om några månader...känns som att tiden är emot oss och paus gör mig bara mer stressad. Hur gammal är du? Ventilera ALLT och lite till här på FL så inte din partner hör allt ältande hela tiden, karlarna kan ju bli lite lätt stressade av detta också och vi vill ju inte att dom ska få prestationsångest när det väl gäller ;)
Kram och lycka till!!

Ingen mens ännu i alla fall, men trådiga flytningar och metallsmak i munnen under dagen plus ett kraftigt stick i ena äggstocken idag. Har inte vågat testa idag, ska testa först när/om mensen är ett par dagar sen. Men som jag hoppas! !

metallsmak i munnen låter som grav ;) *hoppas*

Tack för alla snälla kommentarer.

Jo, det är verkligen så att alla jag känner har haft det oförskämt lätt att bli gravida. Åtminstone är det så de har sagt själva.
Jag är 32, har alltså inte heller så många år på mig att ta en paus från det hela, även om det nog hade känts väldigt skönt.
På jobbet är det bara jag och en till som inte har barn eller är gravida. Personen utan barn har dessutom valt det själv, och är nu för gammal för att bilda familj. Jag tvingas genomlida barndiskussioner varje dag. Är det inte graviditetssymtom så är det nyinköp av byxor för att 'Kalle minsann hade växt ur alla sina byxor', eller så är det diverse beklaganden över att barnen är sjuka och man minsann måste vara hemma och vabba etc etc etc... Har alltid varit barnkär, och mina syskon har flera barn bägge två. Har aldrig tyckt att det har varit jobbigt att arbetskamraterna pratar barn, förrän nu det senaste året. Försöker ibland lite smidigt byta ämne... men det lyckas aldrig. Går därifrån istället.
Jag tillåter mig att vara ledsen och jag gråter en massa, men måste ju springa in på toaletten här på jobbet. Känns som om jag borde få vara hemma en eller ett par dagar i månaden bara för att ta hand om mig själv och vara ledsen. Funkar ju inte så.. .
Har svårt att berätta för någon av mina tre närmaste arbetskamrater, en har tre barn redan, en har ett barn och är gravid med andra, och den sista ska bli mamma i april. 
 

Att ha svårt att bli med barn är ju för fasen högkvalitativ psykologisk terror.

Får jag vara med här? Är på vårat femte försök, BIM imorgon. Testade toknegativt igår så jag har inga förväntningar. Allt är precis som vanligt. Känns som att tanten kommer imorgon eller kanske på lördag.

My God...
Idag kom det en ny tjej till jobbet, som ska ersätta en av mina kollegor som är gravid och mår dåligt. 
Tror ni inte att hon kommer in med en stor mage hon med??

Jag kommer inte undan!
Blir så ledsen varje gång jag påminns om det. 

Håller helt med :( Man vill inte höra hur alla ska ha barn hit och dit när man själv gör allt för att bli gravid, men ändå inte lyckas. Men snart är det vi som pratar gravsymptom och går runt med magen i vädret. Någon gång måste det ju bli vår tur!

Har BIM imorgon, men tror tyvärr den 9nde mensen dyker upp då, om inte redan idag :( 

Hej tjejer,

Hör av mig från Thailand! Hur har ni det? Any news?! Ska läsa ikapp, love wifi!

Välkommen till tråden LTL!
Jag säger som de andra, tillåt dig själv att sörja och vara ledsen. Det har jag börjat göra. Fick min 10e mens i lördags natt och jag bröt ihop totalt, för första gången. Kan bero på att jag veckan innan fått veta att två av mina närmsta vänner är gravida med sitt andra barn nu, båda yngre än mig. däremot vet jag att de båda försökt i över 1 år och ett flertal missfall innan de lyckades nu. Men jag märker själv hur jobbigt jag tycker det är att se gravida kvinnorn