tystlängtan skrev 2012-02-02 09:21:01 följande:
Jag hoppar också in här om det är ok. Vi har försökt bli gravida sedan september 2010 och bestämde oss i höstas för att försöka dra igång en utredning så snart som möjligt då jag har hört att det kan ta ganska lång tid.
Vi lämnade blod- och spermaprov i början av december och var på vårt första "riktiga" besök i tisdags. Var så sjukt nervös, jag låg och grät kvällen innan för jag var så orolig över vad de skulle säga. Tack och lov så var alla provsvaren bra. Läkaren gjorde en vanlig gynundersökning och kunde inte hitta något som såg konstigt ut. Nästa steg sa hon var att spola och hon sa att det brukar ta ett par månader eller så innan vi får tid för det. Fick sedan ett samtal på eftermiddagen om att de hade fått ett återbud idag torsdag och undrade om jag ville komma då. Det kunde jag inte och jag var så förstörd över att jag var tvungen att tacka nej att jag började gråta när jag la på luren. Fan vad löjligt, jag vet verkligen inte varför jag är så känslosam, men det beror nog på att jag är så nervös över att något ska vara fel.
Känns iaf bra att kunna gå in här och prata av sig med er andra som går igenom samma sak.
det är nog rätt vanligt att vara känslosam under utredningen! det kommer nog jag oxå vara
alla prover på mig ser oxå bra ut, bara spermaprov och spolning kvar, ibland vill jag att jag ska ha stopp som hon kan spola bort, så vet man att de va de som va problemet, men nånstans tror ja att de inte kommer finnas nå fel.. så det kommer väl bli ivf då antar jag
