Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Alla steg och närmanden uppskattas.. Jag försökte närma mig på det sätt som jag kunde tänka mig men personen svarade inte på det. Jag vet att han läste det, sånt kan man se.. Ett tack eller något livstecken hade ju inte skadat. Nog för att det inte var ett meddelande som man kanske svarar på, men kanske önskat mig en trevlig sommar eller nått?

Lite så känner jag med. Nu finns inget längre kvar .. det är som att allt har sopats under mattan och vi kör på det undvikande beteendet igen. Tråkigt, men vad ska man göra ?

Jag vet faktiskt inte. Hade önskat att personen slutat undvika mig och att vi åtminstone kan vara vänner ..

Så här är det.. Det finns stunder då du kommer upp i mina tankar och visioner. Något säger mig att det är samma för dig som det är för mig. Jag vill att du ska veta att du är betydelsefull. Du finns i mina tankar fortfarande trots att vi inte har setts på ett tag..

Detta känns väldigt desperat egentligen, då du verkligen försöker undvika mig till max när vi ses på allmänna platser. Jag kanske bara inbillade mig saker? Eller du kanske kände något men inte ville gå vidare med det och då blev ditt val att helt undvika mig för att inte göra det värre för mig, eller dig. I en komplicerad situation är det kanske bäst att göra ett ansvarsfullt beslut att avsluta något som inte ens påbörjades.

Detta blir mitt allra sista inlägg till dig, som ett avslut på detta!

Varför ska det vara så svårt?

Att längta så mycket bort från den man är gift och har barn med.. men samtidigt så finns det bra stunder.. men uppgivenheten tar över ibland. Livet alltså, en enda stor kamp!

Låst läge på alla fronter skulle jag säga..

Jag vet faktiskt inte vad jag vill. Är lite kluven då detta bara kom från tomma intet.

Min relation till min man har väl varit svajigt länge men har väl förhoppningar över att tiden läker såren och att vi kan hitta tillbaka till varandra.

Men denna man som finns där i mina tankar kan jag inte släppa. Jag känner honom inte ens men ändå så har han gjort ett avtryck som inte går att sudda bort.

Dock så är det lite spännande .. Hade varit kul om vi kunde lära känna varandra. Det är en risk med det, antingen förstärks känslorna eller så försvinner dom. Lite 50/50.. En risk!

Vad väntar du på? bara skicka iväg ett meddelande?

Kanske kan börja med att försöka lära känna personen irl. Sedan kan man börja skriva? Om det nu är så pinsamt.

Ja alltså jag hade inte lagt stor vikt om en person skriver till mig mitt i natten .. snarare blivit glad. Kul med sociala varelser... Ta tag i saken och gör något åt det istället! ;)

Se där.. fort var det gjort ;) bra vågat!

Vad hände?

Men ni kanske träffas på ändå trots byte av arbete. Det är aldrig försent! ; )

Här är jag. Jag har lyckats men ändå är jag inte nöjd. Jag vill något mer.......

Har tappat mig själv på vägen. Hur går man tillväga för att hitta tillbaka till sig själv igen?