Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till killen jag träffat i tre månader:

Häromdagen låg jag i sängen och lyssnade på musik. Helt plötsligt slog det mig att det vackraste ljudet i hela världen, det är ditt skratt. Jag har blivit riktigt kär i dig, känner du likadant? 

till sambons bror:

Men huuur kan du ens tänka tanken på att ta tillbaka henne när hon varit otrogen mot dig, ignorera dina barn som för övrigt känner sig totalt överkörda av henne?
Varför låtsas du med henne? När du väl är här själv nån ggn, vilket typ ALDRIG händer längre, så vill du inte, du har inga känslor för henne men tycker synd om henne som älskar dig!! Det funkar INTE så!

Jag gillar henne inte, din bror gillar henne inte o din mamma hatar henne!  Du vet detta men ändå...
Många andra finns, många andra som du kommer bli mycket lyckligare med!  Våga chansa!!

Till mamma:
Hatar dig för alla år som gick då vi bad dig sluta röka! Hatar dig för alla gånger du bad oss sköta vårt eget, inget kunde hända dig. Hatar dig för att du inte ens slutade när du fick din lungcancer, den kunde ha stoppats! Du vet det! Hatar dig för att du ända in i döden tjatade om dina förbannade cigaretter!
Hatar dig för att du lämnade oss! Vi behöver dig!!!

till pappa:

Hej, jag är din enda dotter, kom o hälsa på nån ggn vet ja!   Jag bor i samma hus som alltid, samma adress som alltid, väntar ännu ett barnbarn till dig men du kanske missat att du har barnbarn eftersom du aldrig är här, aldrig ringer eller helt enkelt bara finns där! Men det kanske är svårt, du bor ju nån km härifrån liksom.

Varför är det alltid jag som tar kontakt? alltid jag som bjuder på kalas, alltid jag som kommer till er?    

Till mormor:

Jag är ledsen att jag påminner dig för mycket om mamma, din dotter. Så pass mycket att du hatar mig för att jag finns och inte hon..            

X: 

Jag tror inte du har någon aning hur starka mina känslor är för dig än idag. Flera flera år har gått... är det 9 nu? Och känslorna består. Tänker fortfarande på dig dagligen, enda skillnaden är att idag får ingen reda på det. Vännerna tröttnade att höra på mitt "tjat" om dig för länge, länge sen och jag förstod att jag var tvungen att gå vidare med mitt liv. Tänker jag på det logiskt förstår jag inte vad jag såg i dig. Du var varken vacker, rik, eller ansvarsfull. Men ändå var du på något sätt allt som jag någonsin velat ha utan att veta om det. Du förstod mig och vi hade det bra tillsammans. Jag kommer alltid vara dig tacksam för det. Jag är också tacksam över din ärlighet. Jag vet att jag kanske inte var den som var överst på din lista. Hon var ju gift och bodde i Sthlm. Men du var överst på min. Och trots att jag nu också är gift så tror jag att kanske det är så livet är: Ingen får någonsin den man helst vill ha. Alla får nöja sig med näst bästa. Jag har en del av mig som vill att vi hamnar på samma ålderdomshem och kan ta igen förlorad tid där, men jag vet samtidigt att det är en fåfäng dröm. Du kommer alltid vara mitt allt. Alltid vara den mitt hjärta slår för hårt... och jag önskar dig all lycka och kärlek i världen. Du förtjänar den verkligen. Trots att jag vet att den dagen fin FB profil ändras till "I förhållande" kommer mitt hjärta gå i kras ännu en gång. 
Om du visste hur hela min själ vill åka till dig... ställa sig utanför din lägenhet varje dag och bara hoppas att du ser mig eller hoppas att du ringer... Idag har jag vetat om att jag är gravid i 3 dagar, barnet hade kunnat vara ditt. Livet går vidare på ytan, men i hjärtat är allt likadant.       

Till min gräl-kompis: 

                                                                             

Hej Xxxxxx!

Vill gärna lära känna dig. Jag önskar att jag kunde be förlåt för alla sätt jag sårat dig, men vet inte hur. Får jag bjuda dig på mat alla kvällar nästa vecka? Vill verkligen lära känna dig bättre! 

Önskar att jag vågade lita på dig, men det är svårt när du misstror mig om allt. Snälla låt mig visa att jag inte är så hemsk som du tror! Så lovar jag dig att förvåna dig flera gånger om. Du vet, jag tål att höra mer än vad du tror!

Ja! Okej jag är kär i dig! Men gör det mig verkligen till en dålig människa?

Jag har aldrig träffat någon som du! Du spelar på mina innersta strängar. Jag sjunger din melodi när du lindar strängarna kring dina fingrar, rör du mig dras hjärtat ut. Blodrött och öppet, ligger mitt hjärta i dina händer. 

Ta det försiktigt du kan krossa mig!

Kramar din Xxxx

                                                                             

J:
Hur kan man bara strunta i sin familj? Vi har inte setts i mer än 15 minuter på 3 år nu, tycker inte du det är något konstigt med det när du bor 20 min härifrån? Sist vi sågs hade du inte tid att snacka i mer än 5 minuter. Då hade vi typ inte setts på ett år. Jag gick hem och grät efter det. Mådde så jäkla såligt. Trodde familjen betydde något men uppenbarligen hade jag fel. Har jag gjort något fel tycker jag faktiskt det är ditt ansvar att meddela mig om det, eller iaf. ge en förklaring, men jag har ju inte fått något på alla år, tom. dina barn tycker det är konstigt. Ring mig för fn!

Till en bekant/vän: Jag vill inte umgås med dig nåt mer. Du är kass på att hålla tider och försöker bossa över mig! Har du inga andra kompisar?? Är inte förvånad isåfall! Ingen vill väl umgås med en så virrig, energi slukande och krävande människa som du är?

Till min chef

Varför måste du vara en sådant djävla arschel?  Vad är det som får dig att tro att din personal utvecklas positivt av att få en satans massa skäll, men väldigt sällan någon uppmuntran? Tror du att vi arbetar bättre av all den dynga du lägger på oss? Jag blir så djävla arg på dig ibland att jag skulle kunna dra till dig. Du säger, när man blir deppig av dina eller din underhuggares påhopp att "lite får man tåla", och det skulle jag och de andra göra om vi kunde ge svar på tal.
Men om vi sa till dig de saker du kan kläcka ur dig till oss, då skulle vi förmodligen få sparken.

Kyss dig i röven, din djävla skithög 

Till min makes ex flickvän/sambo:

Du känner inte mig och du har ju visat klart och tydligt att du inte vill veta av mig men tyvärr så existerar jag, jag rår inte för att jag kom emellan er,dig och hans dåvarande flirt och han föll för mig som smält smör på en varm toastmacka! Jag är kvinnan i hans liv, inse fakta och verklighet!

Inför vårdnadstvisten, för oss spelar ingen roll vem barnet bor hos, på heltid, deltid, halvtid, helger, lov utan det som är viktigaste är att barnets välbefinnande, att få ett omvårdnad och omsorgsfullt , mycket kärlek i sitt liv!
Dig skiter vi fullkomligt i, varför ens bemöda sig att skicka mail om allt onödig info? Du är en psyk kontrollfreak, omogen, tror att du har makt över andras liv, men tyvärr lilla du, sanningen kommer snart varför vi beter oss som vi gör och du har redan gjort bort dig, vi har sparat alla dina sms, mail....och det ser inte ljust ut för dig!!

Om du får heltidsvårdnad om barnet så kan vi äntligen flytta långt ifrån dig, du kommer aldrig mer kunna snoka om allt gällande oss, du kommer aldrig mer se eller höra ifrån oss, endast barnet och vi kommer ha kontakt, hoppas att du blir nöjd med hur ditt liv kommer bli !! 

Till min älskade make:

Jag älskar dig oändligt, snart kommer vi återse vårt kärleksparadis, Over there....

Jag skulle vilja kontakta min första stora kärlek, vi var tillsammans i 1½ år i gymnasiet, och har inte sett eller hört av varandra sen studenten. (då var det alltså slut mellan oss, när vi tog studenten) Det är 16 år sen!

Jag har tänkt på honom en hel del under de här 16 åren, vi hade en sån himlastormande, passionerad (och konfliktfylld!) kärlek. Jag har försökt googla honom, men han har ett vanligt namn, och det kommer upp massor med träffar. Däremot har jag hans pappas nr, han bor kvar på samma adress.. Så jag har ju alltid den vägen att gå OM jag nu skulle våga! Men jag vet inte ens vad jag vill säga? Skulle jag nu ha killens mobilnr skulle det bli något i stil med:

"Hej! Det är (mitt namn). Det var länge sen! Jag har tänkt på dig, och undrar vad du gör nu? Vi gick skilda vägar och har inte mötts någon gång under dessa 16 år! Jag är bara nyfiken! Det skulle vara kul om du hörde av dig" 

Till en person i min närhet:

Snälla du, väx upp! Det är dags att böja ta hand om dig själv och sluta bete dig som en trotsig tonåring. Din mamma är INTE en elak häxa som försöker förstöra ditt liv utan hon gör allt för att du ska ta tag i ditt liv och flytta från mansgrisen du bor tillsammans med och börja umgås med dina barn igen. Hon har över 100.000 i lån för DIN skull och du din otacksamma sate bara skriker och gnäller på henne och påstår att hon inte gör något för dig.
Hon har räddat din röv från Kronofogden och du har mage att gnälla på henne.
Du är 35 år gammal och väljer en kvinnohatande, egoistisk "man" före dina egna barn. Du behöver hjälp.
Jag skäms över att vara ihopkopplad med dig och vill inte att mina barn ska ha en relation till dig. Du är tragisk.
Lämna tillbaka alla pengar du tog från din mammas konto, hur fan vågar du slösa upp över 20.000 från hennes pengar? Och sen be om MER?

Jag hoppas att dina barn inte blir allt för förstörda pga dig och att de kan växa upp och bli bra människor trots allt.