Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till en vän: Vad är vänskap med dig egentligen för nåt? 

Allt du ville var tydligen att "fånga in" mig igen. Alla dessa gånger vi hittills setts igen, har bara varit för att du behövt bekräftelse. Du har inte ändrats ett skit. Du är samma. Men vet du. Jag är ingens jävla "reserv" eller någon du kan sätta på nån "avbytarbänk" för att du även måste bli bekräftad och uppvaktad och få allt serverat av nån naiv icke seende karl. Som tror du är förälskad i honom tillbaka. För du lådsas vara det mot honom. Du utnyttjar ju honom och  människor! Väldigt oattraktivt att bete sig som du tydligen fortfarande gör.

Ingen lust att vara din vän mer. Vem är du egentligen? Å vad villl du mig egentligen? Äta kakan och ändå ha den kvar eller? Jag är less och delar av mig önskar att jag aldrig hade hört av mig igen till dig igen och vi tagit upp vänskapen igen.  Du är rätt gammal nu. Ändå är du son ett stort barn!? Jag ser. Du  tar inte ansvar över hur du behandlar andra (inkl mig) och du tror att alla alltid ska göra vad DU ber dom att göra eller vad du vill eller behöver och vad du känner för för stunden.
Allt handlar om dig, dig, dig.

Du vill bli behandlad som en drottning men du får ta och vakna upp nånting och inse att det inte funkar. Iallafall inte om du vill behålla vänner eller en långvarig partner som du kan vara jämlik med och inte få allt sserverat. Du måste förstå att tillit är det viktigaste i alla relationer. Hur ska en kunna lita på dig? Du gör ju bara vad du själv känner för för stunden tydligen. Att sånt beteende drabbar andra illa, förr eller senare, verkar du inte bry dig ett skit om. Det är illa. 

Poletten trillar ner, som så många gånger förr, när det kommer till dig. Jag ser rätt igenom dig. Ändå är det så svårt för mig att lämna dig för jag tycker om dig och jag kommer att sakna dig och vet att du också kommer att sakna mig oockså. Vi hade något annorlunda tillsammans och det vet du också. Eller hur?Egentligen är du inte värd mina ord och mina tankar. Men återigen Vad är vänskap med dig egentligen för nåt? Jag bara undrar..... 

Hej Over again! Beklagar att du med mött en sådan person. Å vem vet, kanske är det samma kvinna? Men det vi båda nämner, detta med att vi andra bara ska göra allt för dem och vara nöjda med det, och att allt helst ska ske på deras villkor är ett gemensamt drag för narcissister.

Tror ca 5% lider av en narcisdistisk personlighetsstörning. Detta beteende kan ibland även förväxlas med borderline. Människor som är narcissister går inte att försöka förändra eller påtala när dessa gör något fel mot en själv eller annan. Det hjälper inte. Istället kommer då bortförklaringar och massa "käftsmällar" tillbaka om hur fel en har. Så en läxa jag lärt mig är att det inte är någon idé att försöka få till någon vettig respons eller dialog i samförstånd. Personerna tyvks ha svårt att säga förlåt också. Saknar självinsikt. Vill alltid bli behandlad som en drottning (eller kung) och alla andra ska anpassa sig efter dem. 

Over again: Råder dig att hålla avstånd till kvinnan du känner.  Men det verkar du göra och därmed räddar du dig själv från en giftig relation. Bra!

Ha det så gott och var rädd om dig! 

Det ljusnar ute och mörkret har dragit förbi. Fåglarna sjunger så vackert utanför det halvöppna fönstret. Vem är det dom sjunger så vackert för?Vem vill dom ge hopp? Tröst och glädje? Dig? Mig? Oss alla?
Det hjälper mig iinte. Längre. Allt det vackra försvinner. 

Vet du. Den här världen gör mig ledsen. Förutom krig och andra eländen överallt är många människor kalla och oärliga.  Jag kan inte lysa i den här världen längre. Men jag har alltid gjort så gott som jag har kunnat. Alltid försökt att vara hjälpsam och ödmjuk. Men orkar inte så mycket längre. All kraft, allt mod och driv har liksom försvann i mig. Allt det jag trodde på verkar inte finnas. Allt är lögner, yta. Eller drömmar, fantasier och illusioner. 

När morgonen så är här vill jag inte längre vara här. Har gråtit floder såsom jag aldrig gjort förut. Saknar dig  men vet knappt vem du är. Eller ens vem jag själv är, eller vem jag blivit. 

Jag vet inte varför det gör så ont. Jag var inte beredd på detta. Kanske är vi båda rädda för att släppa in och älska och har skiftats om att självsabotera. 
Jag vet bara att vi hade något speciellt, även om jag inte var redo att känna då, så var jag det nu. Och då var det för sent. 
Jag hoppas att du är den jag tror att du är, den jag sett bakom försvar och osäkerhet. Jag kommer nog inte minnas det dåliga när jag tänker tillbaka på dig. Jag kommer minnas hur stark du var när du bar mig den där gången, dina sjuka skämt, din sarkastiska men sexiga ton, hur du fick mig att känna mig speciell.  
Hade jag känt då som du gjorde hade vi nog kunnat få något otroligt tillsammans. Eller är det bara en fantasi.
Och jag önskar fast jag är ledsen och bitter att du finner kärlek. Du ger mycket till de du bryr dig om och du förtjänar kärlek och att bli älskad.