Kom igen så rymmer vi du och jag.
Du fattar inte hur mycket du sårar mig med ditt beteende..
Du gör mig extremt förvirrad, om du bara vill ligga med mig så får du sluta upp med att vara så jävla mysig för fortsätter du med det så kommer jag falla för dig rejält. Vill du mer än så så får du säga det. Så vad vill du? Bara vara kk eller vill du mer?
Så bestämmer jag mig för att inte kontakta dig... för att låta det bero, kanske t o m få det att försvinna, att återgå till vad det en gång var, och inget mer.
Just då kommer den där envisa saknaden in i bilden. Tär mig, Skär i mig och det gör ont.
Har du hört... jag saknar dig... Trodde väl aldrig... Och borde inte... Men gör likväl. Inte träffat dig på några dagar, kommer inte att träffa dig på ett par till, och det enda jag gör är att tänka på dig, Du, som vridit mitt huvud ur led, med kall beräkning lekt med mig och fått mig att göra detsamma. Onda, Underbara kvinna...
Jag ljög för dig idag.. Jag har inte bara tänkt på dig då o då.. Jag har tänkt på dig mycket. Du är en sån fin person, det du sa idag värmde. O kramen jisses...Skulle ha memorerat den.. Jag vill lära känna dig mer, bli vän med dig. Jag struntar i ålderskillnaden, du har sån personlighet att jag vill lära känna dig mer.
O är det så här det ska kännas? :) Var länge sen jag hade en sådan vän som du som jag kan prata med som jag kan med dig. Ps.. Jag tycker också det är trevligt att prata med dig:)