Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Du är som ett vackert gitarrackord man vill ska klinga i evighet. Du är en kall höstnatt när stjärnorna lyser som klarast och en vårmorgon när solen speglas i havet och allt vaknar till liv, en sommardag som aldrig tar slut.
Och ändå klarar jag inte av att säga det till dig... klarar knappt av att se på dig.
Jag går bredvid dig och nuddar vid dig och känner stötar som går genom hela mig kropp och jag skulle bara vilja kyssa dig där och då, men låter bli. Jag känner mig skyldig, tränger undan, låter vara, brinner upp... lägger ned ytterligare en dag i min ask och lägger på locket.
Dansar runt den stora tomhet som finns där, i tystnaden. Det som vi inte talar om, det där som är tabu, det som finns men inte får finnas, det som dyker upp i korta ögonblick när vi inte vill släppa taget och bara förlora oss, det som försvinner när tankarna samlas igen.
Jag skulle kunna ge allt för att ge upp kontrollen om bara för en minut och berätta för dig, utan skuld och utan omskrivningar och utan några dubbla meningar...
Men vad skulle det leda till... ytterligare lidande, mer smärta... bättre för mig att gräva ned min ask, glömma och gå vidare? Vet du? Vill du? Vet jag? Vill vi, vågar vi ta steget? Blir det bättre, eller kommer vi båda att kvävas, eller brinna upp?