Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
Anonym (Cia) skrev 2018-08-19 16:41:34 följande:
Om du tar steget så säger jag ja.
Inlägg från: Fringe
|
-
Vad hindrar dig från att ta steget?
-
Jag kommer att gå där och sitta mitt emot dig och bara ha dig lite till låns, på avstånd, fast vi är nära. Jag kommer att gå där, med dig vid min sida och vilja deklarera för hela världen att jag älskar dig. Jag kommer att sitta där och drunkna i dina ögon med en innerlig önskan om att få röra vid din kind, vid din hand. Jag kommer att sitta där och önska att jag vågar säga att jag saknat dig. Jag kommer gå där, med dig tätt vid min sida, med en vilja om att få lägga armen runt dig, eller stryka över din arm. Du kommer att gå där vid min sida, du kommer att sitta där och förlora dig i mina ögon, i mitt leende, som du brukar. Vad är din önskan?
-
Inte fin nog? Om han eller hon tycker så är hen inte värd din kärlek.Anonym (Cia) skrev 2018-08-29 19:09:20 följande:
Vågar inte. Jag är inte fin nog är jag rädd.
-
Min önskan är att jag igen ska få det där modet, att en än gång berätta för dig. Berätta att allt det tidigare sagda är lika sant nu som då. Därefter önskar jag den omfamning du beskriver, att stilla få vara dig nära och slutligen höra dig säga att även om du inte vet vad som finns mellan oss, så lämnar jag inte dina tankar. Jag skulle ta din hand, hålla den ömt i min och njuta av stunden, lugnet, värmen och stillheten.Anonym (tänk) skrev 2018-08-31 00:49:53 följande:
Så fint skrivet! Om det var mig du skrev om och saknade så hade jag nog bara haft en önskan: att du vågade ta första steget. Att du gjorde allt det du skriver att du vill göra. Det vore underbart om du rörde vid min hand. Strök min kind eller rörde vid min arm. Skulle vilja att du vi höll om varandra länge och stilla utan ord. Sen skulle jag säga tack. För att du väntat. För att du vågade och aldrig gav upp. Att jag inte vet vad det är mellan oss men att du aldrig lämnat min tanke. Så fort jag vaknar. Innan jag somnar tänker jag på dig. Även sen jag flyttat fast jag vet du inte tror det. Jag tittar på din fb och blir glad. Skulle bli glad över att det är ömsesidigt och på riktigt och ingenting jag drömt eller inbillat mig. Så skulle jag nog sagt. Om du tog steget. Själv vågar jag inte eftersom det är komplicerat och inte helt lätt. Vad är nu din önskan?
-
Jag har egentligen inget att förlora. Ändå är det så svårt, rädslan att bli avvisad kanske. Jag är ändå rätt säker på att jag snart kommer att bryta tystnaden mellan oss, en tystnad som råder kring just det jag så mycket skulle behöva prata om, att säga de enkla orden, att mina känslor är oförändrade, berätta att mina känslor inte försvunnit. Jag kommer inte kunna gå genom livet utan att säga honom detta. Min kärlek är helt enkelt för stor.Anonym (tänk) skrev 2018-08-31 23:53:47 följande:
Åh vad jag hoppas att du kommer att få modet att berätta. Att du och den du tänker på ska få känna dina händer ömt i sina. Njuta av det du beskriver. Stunden, lugnet, värmen och stillheten. Hur skulle du kunna ta mod till dig och berätta tror du? Vad kan vara ett första steg till att våga? Vad finns det att förlora?.
När jag läste det fina du skrev så tänkte jag på den som inte lämnar mina tankar. Hur jag ville göra samma. Tänkte på hur vi en gång hade en picknick och hur jag så gärna ville ta personens hand i min. Röra vid dennes kind. Hålla om utan ord. I lugnet värmen och stillheten.
-
Vem vet vad som egentligen rör sig i en människas inre när ord inte uttalas? Ja, han är upptagen.Anonym (Merde) skrev 2018-09-01 14:22:18 följande:
Det lät tidigare som att dina känslor i viss mån var besvarade?
Är han upptagen?
-
Nej, det är sannerligen inte lätt. Det krävs en stor ärlighet från oss båda, oavsett vad den ärligheten består av. För mig är situationen som den är just nu ohållbar. Det har gått för lång tid, för lång tid med för mycket smärta. Förvisso mycket glädje, men en glädje som ständigt övergår i en oändlig saknad. En saknad som för mig är för stor att ständigt bära.Anonym (Merde) skrev 2018-09-01 18:42:34 följande:
Jobbig situation, jag känner med dig. Förmodligen mer än du tror.
Min erfarenhet är att det är bättre att tala och ta smärtan än att lida i tysthet.
Innebär inte att det är lätt...
-
Något finns där, men vad det är kan jag bara spekulera om baserat på vad jag ser och upplever, utifrån mitt perspektiv. Någon form av attraktion är jag rätt säker på finns. Hans sätt att se på mig, vårt sätt att se på och betrakta varandra, hans sätt att vara, får mig att uppfatta att han inte står utan känslor. Men vad vet väl jag vad som egentligen rör sig i honom. Kanske njuter han bara av min uppmärksamhet, den attraktion som finns och så är det bra med det, han låter det stanna där. Utan ord är det helt enkelt svårt att veta. Jag skulle önska hans totala ärlighet, vad än som kommer utav den. Som det är nu går jag faktiskt mest omkring och mår dåligt, förutom när vi träffas. Så fort vi skiljs åt känns det som att jag drabbas av en bakfylla. Hela mitt hjärta är till bristningsgränsen fyllt av så mycket kärlek, det är som att mitt hjärta blivit större. Jag är egentligen en ganska rationell människa, kanske därför detta drabbat mig så oerhört hårt, kraftigt. På ett eller annat sätt måste jag ta mig vidare. Att något så vackert som kärlek ska vara så oerhört svårt.Anonym (Merde) skrev 2018-09-02 09:24:48 följande:
Vet du om dina känslor är besvarade?
-
Det är kloka råd och jag vet att det är vad jag behöver göra. Det sliter sönder mig annars. Jag känner en sådan stark attraktion på så många plan, men oavsett det skulle jag aldrig någonsin ge mig in i ett förhållande där jag skulle komma att vara den andra kvinnan. För mig är han först, om jag av olika anledningar inte kan vara det för honom så är det inte aktuellt oavsett mina känslor. Jag värdesätter och respekterar både mig själv och honom alldeles för högt för det.Anonym (Merde) skrev 2018-09-02 12:16:39 följande:
Råd är lömska, jag riskerar inget, du riskerar desto mer men detta är tyvärr av egen erfarenhet. Hur kloka de är avgör du.
Försök hitta ett tillfälle att rensa luften från det outtalade. Definitivt i ett nyktert tillstånd!
Om han är upptagen så kan det bli ännu besvärligare även om känslorna är besvarade. Han kanske inte vill lämna sitt förhållande även om han är förälskad i dig. Gå inte i fällan att bli den andra kvinnan, där finns bara en berg-och dalbana mellan eufori och ännu mer smärta.
Oavsett vad, du måste ta dig ur detta limboliknande tillstånd och gå vidare på något sätt.
-
Tack snälla! ????Anonym (Merde) skrev 2018-09-02 13:03:51 följande:
Lycka till och virtuell kram!