Cannabis

Nästan kusligt! Jag gick in här för att skriva en liknande fråga men hinner inte långt förrän jag hittar din fråga. Min situation är väldigt lik din men i vårt fall är det en flicka på 17. Det verkar ruskigt vanligt att ungarna röker hasch. Jag förstår din oro och önskar er allt gott i fortsättnignen. I vårt fall var det skolan som uppmärksammade det men konstigt nog har de inte kontaktat oss föräldrar, det tycker man de borde göra. Vi går också och väntar på fortsättningen.

Låter väldigt konstigt att inte skolan tar kontakt med föräldrarna direkt när barnen är under 18, det är dom väl skyldiga att göra?

Har förstått att det är otroligt vanligt bland unga att röka den här skiten. Min son sa att han blivit erbjuden minst 100 gånger men alltid tackat nej, men till slut tänkte han att "ok jag kan väl testa då". Trycket och nyfikenheten tog över tyvärr. Jag är tacksam att han "åkte fast" redan nu så det blir ett slut på det innan det börjar på allvar så att säga, han har tydligen testat tre gånger säger han, även om jag tycker att EN gång är att testa och inte tre...

Nu väntar vi på ett ytterligare möte med soc och polis och en slags vårdplan som vi ska upprätta tillsammans, vilket innebär att man går på två, tre samtal samt tar urinprov med jämna mellanrum på Minimaria under ca ett halvårs tid. 

Sedan finns han i registren i tre års tid innan han blir prickfri.. under förutsättning att han inte gör något igen inom den perioden. 

Lycka till ni också!

Jag ska vara kras här, om nått ser ut som en anka, låter som en anka så ÄR det en anka.
Har du som du skriver en aktiv lugn och skötsam grabb så ska du vara glad för det och inte göra cannabisrökning till ett missbruk, beroende, allmän katastrof och slutet på världen.

Ja, det är mycket vanligt bland ungdomar idag att röka cannabis, ser hellre det än gränslösa fyllor som är vanliga även dom.
Du behöver inte känna dig godtrogen eller lurad, det är inte dit "fel", det är helt enkelt så livet ser ut idag.

Vad som ska hända rent rättsligt är mer eller mindre upp till dig, han är inte straffmyndigt så socialen blir inblandad, socialen kan inte göra speciellt mycket om du väljer att skydda din son vilket jag tycker är det enda rätta i situationen.
 
Dags att sätta sig ner med din son och prata, inte anklaga, inte försöka skapa skuldkänslor, inte ställa några villkorslösa ultimatum utan behandla han som en människa och skapa en dialog.
Jag tror nog det kommer ge dig lite sinnesro.
 

Cannabis är visserligen relativt oförargligt, du ska vara glad att det inte är någon annan drog, men det är onekligen olagligt.

Jag har jobbat mycket med missbrukande ungdomar och utan att känna din grabb så brukar de skötsamma snälla killarna som åker dit rätt sällan fortsätta att toka till det. Det han behöver är kärlek och stöd. Han vet redan att han har gjort något som både du och samhället tycker är fel.

Om han bara rökt några gånger så finns det inga särskilda tecken att leta efter, ingen större skuld hos dig, ingenting egentligen att grubbla över. Inget som du skulle ha kunnat göra annorlunda.

(En personlig reflektion som inte nödvändigtvis har med din son att göra:

När jag var i samma ålder i slutet på sjuttiotalet var samhället fullt av droger. Jag bodde i ett litet samhälle, långt från någon storstad. Jag var väldigt försiktig själv, men visste redan när jag var typ 15 var jag skulle få tag på narkotika om jag ville. Inte bara cannabis, heroin, amfetamin, tabletter. Man jag bara inte ville testa.

Jag var skötsam. Bäst betyg i klassen. Drack sprit ibland och hånglade med tjejer, men sjöng också i kyrkokören, var med i scouterna. Snusade och trimmade moppen, men var snäll och artig. Först när jag var sjutton rökte jag marijuana några gånger. Jag gillade det inte. Testade 5-6 gånger. Tröttnade.

Jag pluggade, skötte skolan och höll på en massa saker på fritiden. Det fanns inget att oroa sig för egentligen i mitt liv. Jag mådde inte dåligt, hade inga problem som jag försökte lösa med att röka, min mamma var kärleksfull och bra och allt runt omkring mig fungerade. Jag bara testade att röka gräs.)

Jag försöker inte förminska problemet. Bara säga att det är viktigt att behålla proportionerna. Fokusera på det som är sunt och rätt och låt Maria sköta det andra. Ge honom kärlek och uppskattning för det som han gör rätt.

håller med ovan stående turgut här, ta de inte så hårt och prata med era barn om detta och andra berusningsmedel, att ha en öppen och realistisk dialog är mycket viktigt i detta läge tänker jag. Det kan även va bra att prata om alkohol och hur man bör använda det på ett hälsosamt sätt.
Personligen så skulle jag föredra att min som röker cannabis ist för dricker alkohol, men de e bara min ståndpunkt och inte samhällets.
Att försöka få en blid av varför och hur ungdomen tänker runt sitt och andras användande av berusningsmedel kan vara bra, då upptäcker ni som föräldrar snabbt hur "illa" det är med just er tonåring. Sen kan det vara bra att plis och soc är med i bilden redan nu, det kan verka avskräckande, men tyvärr så blir det inte mer än ett par samtal med soc om brottet, så de e inte så läskigt för en cool tonåring.  
Jag tror att ni reder ut detta och era tonåringar bör vara så pass trygga i sig själva att de hur som helst kommer på att det finns annat att göra i livet än att bara berusa sig!  

Håller med ceiling Cat är det enda problemet att han röker bör du kanske se över problemet. Han är en lugn och skötsam grabb i övrigt så jag tror inte du har något att oroa dig för. Jag har själv använt cannabis och "Dont blame yourself" varken mamma eller pappa eller någon annan anade någonting varken första eller andra gången det uppdagades. Människor som rökt på går inte ut och slåss, skriker och förstör och är allmänt bråkiga likt de som super. Ingen dör av att röka. Folk kanske dör i framställningen eller genom att de börjar använda andra droger när dem ska köpa röka av sin langare, men det är ju endast för att det är olagligt!.

Folk dör på kaffe/choklad-plantager oxå

Rökt en gång - inget problem
Fel vänner - där ligger problemet 

Fel vänner kan göra de lättare att få tag i saker men om någon röker eller inte är helt upp till dom själva endast en själv bör ansvaret för den handlingen.

Jag misstänker att 17-åringen har börjat röka hasch av och till. Jag är rätt ambivalent inför situationen. Jag klippte ju själv en hövding då och då när jag var yngre. I retrospektiv hade jag kanske kunnat göra något vettigare de kvällarna, men å andra sidan fick jag inga skador att tala om. Kanske hade jag fått det om jag druckit mer alkohol.
17-åringen sköter sin skolgång och sina sociala kontakter bra. Han har välartade vänner (även om några av dem säkert röker), dricker sällan (jag har kommit på honom med att vara full eller bakfull kanske fyra gånger), sportar och är absolut ingen strulig tonåring. Självklart hade jag föredragit om han var hederlig och helnykter, men någonstans måste man som förälder börja släppa taget. Han är trots allt vuxen om några månader.
Jag har inte sagt något till gossen eller hans mor (hon kanske är i samma situation som jag) och tror inte att jag tänker göra det heller. Tar jag rätt beslut?

För de drogliberaler som brukar hävda att cannabis är en offerslös drog, borde nedanstående artikel vara av intresse!

www.sydsvenskan.se/lund/article1602840/17-aring-erkanner-30-ran.html

Inte helt ointressant, men hur vore det om tillgången fanns där om det var lagligt, hade priset sänkts då? 

Det går att argumentera för att det är just för att det är kriminellt som det faktiskt ger sådana effekter som folk är rädda för (t.ex. mer missbruk, rån/stöld för att få ihop pengarna till det)

Det intressanta i det här vore, gäller samma sak för alkohol? Är det många unga som rånar för att tillgodose sitt förråd av alkohol (som är en långt farligare drog)

 Jag vill inte förespråka bruket av cannabis, speciellt inte i den åldern. Problemet som finns är väl att då förbudet till stor del kom ifrån politiska håll (första förbudet kom genom de bomullsproducerande länderna i nationernas förbund, USA är en helt annan fråga där retoriken var helt horribel) Och att ungdomar idag gärna läser om sådant på internet kan de få för sig att det är såpass ofarligt att det är coolt att ignorera statens förbud mot det, då dom uppenbarligen har fel!

Jag själv förespråkar att man försöker avdramatisera det, men det blir kanske svårt nu när det finns rättsliga efterspel att tänka på.

Jag kan inte ge något bättre råd i det här fallet än att finnas där för din son, det lär inte vara lätt för honom just nu. Eller för er rättare sagt. Hoppas det kommer en bra lösning! 

Att alkoholkonsumtion föder våld kan jag alla gånger skriva under på, men att någon rånat 30 personer för att finansiera sitt supande har jag aldrig vare sig hört eller läst om. När det gäller cannabis är det hyfsat ointressant vad de som förespråkar legalisering anför historiskt. Är någonting olagligt, så är det och det är som jag ser det bara att förhålla sig till. För min del hade de gärna fått förbjuda alla droger, inklusive alkohol.

Jag håller med dig, jag hävdade inte heller att det var så vanligt, jag bara efterfrågade ifall någon visste något om det.

Jag är väl mer av åsikten att är cannabis olagligt borde alkohol också vara det. Annat är lite hyckleri.

Och självfallet ska man hålla sig till lagen, även om många unga idag kanske inte gör det. (Vissa brukar Cannabis, vissa piratkopierar, båda är lagbrott liksom).  

Däremot är det intressant med historiken bakom vissa lagar, lite som jag gärna tittar historiskt på olika förbud inom religion skulle kunna härledas till en form av skydd för befolkningen. (T.ex. att halal kunde vara ett sätt att skydda folk från att få i sig blodet från kött, och att du inte skulle äta självdöda djur, om du själv inte håller på att svälta ihjäl)

Men nu avviker vi ifrån ämnet, ber om ursäkt för det.

Jag tycker att TS borde fråga sig, hur hade jag resonerat om det vore säg fildelning han fick juridiska problem ifrån? Eller trimmad moppe? Eller för den delen överkonsumtion av  alkohol? 

Nu förvanskar du det som sägs av de så kallat "drogliberalerna".
De säger att röka cannabis är ett offerlöst brott.

Sen finns det många som rånar för få pengar till nått dom inte har råd med.
Och inget unik som vi kan tillskriva cannabis.
Råna påverkad av cannabis är en praktisk omöjlighet.

Alla rån och brott som händer på fyllan gör cannabis som rena dagisdrogen i jämförelse.
Och alla rån som utförs för rånarna ska få sprätta pengar på krogen, dom existerar inte menar du då?

Detta du försöker med är totalt dödsdömt, det du försöker påvisa existerar inte i praktiken.

Blir så löjligt när någon skall leka profet som du nu försöker med.

hej på er alla:)
Jag är ny med bloggandet men absolut inte på att vara förälder...
gå gärna in på min blogg och läs och tyck till..ni kanske finner det intressant.

min blogg finns här men även på mama blogg:)

den heter " Under mjuka regndroppar och rosa moln"

hoppas att jag kan inspirera någon av er..

Det handlar om hur det känns att ha ett barn som har drog problematik och allt som kommer med detta!...

kramar.. 

jen 

Jo men grattis kompis. Dagisdrogen du pratar om får människor att ändå ge sig ut i trafiken och döda andra för att de är påverkade, men har tron att det inte är så farligt som alkohol. Tycker att du borde följa med lite i den vanliga mediarapporteringen. Du kommer då bli varse hur ofta det stå om drograttfyllor och dess konsekvenser. Men om man kör ihjäl någon för att man rökt på, så kanske du inte räknar det som ett riktigt brott?!

Hur som helst är ju inte en 17-åring mogen att berusa sig. Det är inte bra för utvecklingen.

Testa att vända på kakan. Det är ju i princip ett psykologiskt faktum att människor utvecklar en ökad nyfikenhet och lite löst definierat en "rebellisk" karaktär under tonåren. Man kan tycka vad man vill om cannabis. Men är det inte vackert med den naiva nyfikenhet som ofta präglar unga människor, bör man inte uppmuntra den nyfikenheten? Och förmågan att ifrågasätta etablerade normer, är den inte eftersträvansvärd? Kanske är båda dessa dygder något många vuxna människor saknar, därav missförståndet som kan uppstå mellan föräldrar och barn som inte kommunicerar på samma plattform.

Detta psykologiska faktum är ett verktyg för en människa att utvecklas. Att uppleva nya saker är att utvecklas, nyfikenhet inför nya upplevelser måste alltså rent logiskt vara redskapet för denna utveckling. Stryp inte den nyfikenheten, hjälp till att nära den.

 Min far avrådde mig från att röka och blev ganska upprörd när han hittade en bit hasch då jag var 17, trots att han rökt själv. Då ville jag inte prata om det, och avfärdade det med lögnen att "jag gör det aldrig mer" (min ärlighet skulle leda till problem i vår relation och i mitt egna liv). Några år senare erkände han att det gladde honom att jag levde ut min nyfikenhet, och vi kunde faktiskt diskutera.

 Själv är jag glad att jag inte löd pappas råd - det innebar att jag gjorde ett beslut baserat på mina egna värden, och inte min pappas.

Ni som inte kan ta diskussionen på en gemensam nivå, utan utnyttjar er auktoritära position. Ni tar även ett steg bort. Och där, kan ni inte hjälpa era söner eller döttrar på riktigt. Från den positionen kan ni säga vad NI vill, men ni kan inte lyssna till vad någon annan vill. Och ni kan aldrig lära er att förstå.

The sea refuses no river, det där var nog det bästa inlägget jag har läst på internet, någonsin! Hatten av för dig!