Cannabis

Cannabis är visserligen relativt oförargligt, du ska vara glad att det inte är någon annan drog, men det är onekligen olagligt.

Jag har jobbat mycket med missbrukande ungdomar och utan att känna din grabb så brukar de skötsamma snälla killarna som åker dit rätt sällan fortsätta att toka till det. Det han behöver är kärlek och stöd. Han vet redan att han har gjort något som både du och samhället tycker är fel.

Om han bara rökt några gånger så finns det inga särskilda tecken att leta efter, ingen större skuld hos dig, ingenting egentligen att grubbla över. Inget som du skulle ha kunnat göra annorlunda.

(En personlig reflektion som inte nödvändigtvis har med din son att göra:

När jag var i samma ålder i slutet på sjuttiotalet var samhället fullt av droger. Jag bodde i ett litet samhälle, långt från någon storstad. Jag var väldigt försiktig själv, men visste redan när jag var typ 15 var jag skulle få tag på narkotika om jag ville. Inte bara cannabis, heroin, amfetamin, tabletter. Man jag bara inte ville testa.

Jag var skötsam. Bäst betyg i klassen. Drack sprit ibland och hånglade med tjejer, men sjöng också i kyrkokören, var med i scouterna. Snusade och trimmade moppen, men var snäll och artig. Först när jag var sjutton rökte jag marijuana några gånger. Jag gillade det inte. Testade 5-6 gånger. Tröttnade.

Jag pluggade, skötte skolan och höll på en massa saker på fritiden. Det fanns inget att oroa sig för egentligen i mitt liv. Jag mådde inte dåligt, hade inga problem som jag försökte lösa med att röka, min mamma var kärleksfull och bra och allt runt omkring mig fungerade. Jag bara testade att röka gräs.)

Jag försöker inte förminska problemet. Bara säga att det är viktigt att behålla proportionerna. Fokusera på det som är sunt och rätt och låt Maria sköta det andra. Ge honom kärlek och uppskattning för det som han gör rätt.