Cannabis

Testa att vända på kakan. Det är ju i princip ett psykologiskt faktum att människor utvecklar en ökad nyfikenhet och lite löst definierat en "rebellisk" karaktär under tonåren. Man kan tycka vad man vill om cannabis. Men är det inte vackert med den naiva nyfikenhet som ofta präglar unga människor, bör man inte uppmuntra den nyfikenheten? Och förmågan att ifrågasätta etablerade normer, är den inte eftersträvansvärd? Kanske är båda dessa dygder något många vuxna människor saknar, därav missförståndet som kan uppstå mellan föräldrar och barn som inte kommunicerar på samma plattform.

Detta psykologiska faktum är ett verktyg för en människa att utvecklas. Att uppleva nya saker är att utvecklas, nyfikenhet inför nya upplevelser måste alltså rent logiskt vara redskapet för denna utveckling. Stryp inte den nyfikenheten, hjälp till att nära den.

 Min far avrådde mig från att röka och blev ganska upprörd när han hittade en bit hasch då jag var 17, trots att han rökt själv. Då ville jag inte prata om det, och avfärdade det med lögnen att "jag gör det aldrig mer" (min ärlighet skulle leda till problem i vår relation och i mitt egna liv). Några år senare erkände han att det gladde honom att jag levde ut min nyfikenhet, och vi kunde faktiskt diskutera.

 Själv är jag glad att jag inte löd pappas råd - det innebar att jag gjorde ett beslut baserat på mina egna värden, och inte min pappas.

Ni som inte kan ta diskussionen på en gemensam nivå, utan utnyttjar er auktoritära position. Ni tar även ett steg bort. Och där, kan ni inte hjälpa era söner eller döttrar på riktigt. Från den positionen kan ni säga vad NI vill, men ni kan inte lyssna till vad någon annan vill. Och ni kan aldrig lära er att förstå.