Hur ofta förekommer barn med diagnos i era barns klasser?

tack. Skulle garna ga till ditt hem men ar ditt barn redan 6 ar forstar jag att situationen ar knepig.
Det ar viktigt att barnen kan uppfora sig och respektera granserna  nar de ar max 3-4 ar. 

Jag haller med dig till 100%. Det finns valdigt manga foraldrar som ger upp. Det ar precis det jag sager hela tiden. 

aterigen upprepar jag att jag INTE inkluderar autism i diskussionen, utan bara de "nya" diagnoserna. 

nej inte alls.

Det finns valdigt manga lakare runt varlden som inte godkanner ADHD som riktigt sjukdom, till skillnad fran autism.

Ni tar for givet att ADHD ar en riktig sjukdom. Jag vill fa er att tanka att sa ar kanske, och antagligen enligt mig, inte fallet.

precis.
det är inte så svårt att uppfostra ett barn med enkla regler och så lite val som möjligt egentligen. Val skapar förvirring och ger barn det falska intrycket att de kan lika mycket som vuxna. 

du beskriver inte ens vilken diagnos ditt barn har utan blandar ihop en massa olika begrepp.

När det gäller uppfostran så kan man börja tidigt, egentligen sen födseln. När barnet är 4 månader, absolut. Genom att ge bra mat och sömnrutiner till exempel.  Sen när barnet är 6 månader förstår barnet ett "nej" och mycket mer än så. Det låter tyvärr som att du inte blivit tillräckligt informerad om barnuppfostran och hur mycket barnen förstår.

Mitt barn mår jättebra, men det säger ingenting om hur hon kommer att må som vuxen ju.
Ett barn får en massa olika inflytanden, och självklart inte bara från föräldrarna. Om mitt barn går i svenska skolan och om svenska skolan inte förbättras kan det hända att hon också blir stökig.

När det gäller utanförskap så känner jag inte det. Mitt barn som till det landet där jag befinner mig nu utan att kunna ett ord av språket, och hon var mycket tillbakadragen. Det tog tid innan hon skaffade kompisar och sjävklart var jag orolig. Men jag ser inte vad just detta har med ADHD att göra ?!

 

va bra. Jag ser fram emot att fortsätta diskussionen. Du verkar ställa många frågor till dig själv som min egen dotter kommer säkert att ställa till sig själv senare i livet. Samtidigt kan jag ge dig synpunkter som adoptivförälder.

Hur tolkar du faktumet att det är många oroliga och stökiga barn?
Det skulle vara intressant att konfrontera olika analyser av ett relativt nytt fenomen. 

det har jag också hört. undrar hur skolteknokrater kan komma med såna dumma ideer.

därför att autistiska barn inte ens kan följa en skolgång överhuvudtaget (jag menar inte autismspektrum som Asperger). Diskussionen är omkring skolan. 

 

I dagens Sverige frågar man barn hela tiden: vill du göra si och så? är det ok om du gör så?
istf att bara säga: gör så.

Många barn blir små eller stora diktatorer hemma och i skolan pga en alltför demokratisk uppfostran.
Livet är mycket enklare för de asiatiska barnen. De mår mycket bättre och behöver inte springa från BUP till logoped.

Asiatiska barn lär sig att deras egen vilja är viktig, precis lika viktig som de andras och därför ska de ta hänsyn till att hela gruppen kan fungera.

Mitt barn hade problem med socialt samspel när hon kom som 3-åring. De andra barnen var extremt snälla mot henne och ville inkludera henne i alla aktiviteter, och hjälpa henne så mycket som möjligt.
Mobbning finns inte överhuvudtaget.

Nu är det tvärtom. Mitt barn hjälper dom nya eller dom som inte kan språket eller inte förstår instruktionerna.

Men allt det där har väl ingenting med diagnoser väl. Alla barn har väl olika personligheter. Det är bara personligheter som är "borderline" som ställer till problem. 

men men men
*epilepsi har aldrig nånsin hindrat någon att ha ett fullkomligt normalt liv väl?
* drag av ADHD låte väldigt vagt i mina ögon. Menar du att han har koncentrationssvårigheter eller hyperaktivitet tror jag absolut det går att lösa i en adekvat struktur med disciplin (ok, det ordet är förbjudet i Sverige. Då kan vi säga ordning och reda istället, eller studiero).
* autismspektrum har också symptomer som skiljer sig radikalt från ren autism. Många barn med Asperger lyckas till och med bättre i vissa ämnen.

Jag tror  att alla dom som kan följa instruktioner, som accepterar tanken att en lärare är till att undervisa kan följa en skolgång. Absolut.

När det gäller autism menar man att barnet inte kommunicerar med andra alls utan är in i sin värld, som är ofta full av ångest. Det är inkompatibelt med en normal skolgång. Vilket inte betyder att man inte ska göra allt man kan för att autistiska barn ska bli självständiga vuxna så mycket det går. Det finns många program såsom ABA som fungerar bra men inte så bra att autistiska barn kommer att kunna lära sig kunskaper på ett akademiskt sätt.

Vilka fördomar.
Det är värt att notera att de flesta som kommer in på topp universitet i USA eller England är från Asien. De ligger så långt före alla andra numera.
Jag jobbar med vuxna asiater. de kan visst tänka själva. De flesta har studerat på de bästa amerikanska universiteten. Det är extremt trevligt att arbeta med dom. De är artiga, lyssnar, förstår direkt vad man menar, är disciplinerade, kommer i tid på mötena, klagar inte på att möten är tråkiga, respekterar deadlines osv.
De har fått en guldvärd uppfostran som gör att de blev sunda människor.
Dessutom nu när landet där jag bor i drabbas av en enorm katastrof ser jag också hur enormt omtänksamma de är . Trots katastrofen kommer de till jobbet varje dag, även om några av dom har förlorat allt.
De klagar inte utan tar det som det kommer. LIte hårdare barndom är en bra förberedelse inför livets tuffa svängningar.

mycket möjligt. 

mycket möjligt att det är så i Sverige som verkar överdiagnostisera allt möjligt.

Trist isåfall.
Men det samma gäller med allergier. Så extremt många barn i Sverige är allergiska för nånting!

Men gud, stackars svenska barn faktiskt som är antingen ADHD; eller autistiska, eller allergiska, eller har dyslexi....

Jag blir förskräckt när jag ser alla inlägg som börjar med: min son har diagnos ADHD/autism osv....

Och ni tror fortfarande att Sverige är det bästa landet för barnen? varför mår så många barn dåligt då?
 

det är klart jag gör! jag träffar dom som städar i mitt hus, som jobbar som nanny....
Det jag har märkt är att alla jag känner har gått igenom fruktansvärda tragedier, utan undantag, också mina kollegor på jobbet, och är ändå lyckliga och SKRATTAR också (har jag sagt att de inte skrattade ?!?). Och jag tror att det beror på att de inte har uppfostrats som små drottningar som fick välja allting hela tiden utan att de har lärt sig uppskatta små saker som gör att livet är dyrbart.
 

det finns säkert ytterst få.
Ett exempel som jag tänkte på i veckan:
som sagt har alla fortsatt komma till jobbet som vanligt, även dom som har förlorat sitt hus och ALLT.
Samtidigt har alla FN anställda som är extremt privilegierade rymt ifrån staden trots att situationen egentligen inte krävde det alls, iallafall för oss som har ett bra boende.

Nej, jag har aldrig träffat någon som inte klarar att jobba faktiskt. 

därför att det enormt ökande antalet av barn som har ADHD är ett tecken att nånting inte fungerar som det ska. Varför kan man inte ifrågasätta det?

Man ser direkt att de berörda föräldrarna är stängda för all diskussion och inte kan ifrågasätta sig alls. 

jag tror inte att allergier är en påhittad diagnos alls. Bara konstaterar att otroligt många barn i Sverige har allergier. Betydligt fler är i andra länder och än tidigare i Sverige.

Svenska barn mår riktigt dåligt. Har inte de ADHD så hade de en allergi eller så är de autistiska...
 
Och detta trots att mammorna socialtvingas att amma i 1 år eller att gå ner i tid från jobbet i flera år...