Vi blev avhysta från lekparken... :(

Jag svarade på den fråga du ställde som kan tolkas som att ”Hur vet man att det som inte är mitt tillhör någon annan?” 

Vad gäller att hålla koll på vilka lekplatser som inte är offentliga så tror jag de flesta klarar av den biten rätt enkelt om man bara bott i området ett litet tag. Däremot verkar rätt många här skita i vilket – mitt är mitt och ditt är mitt, som någon skrev innan.

Men det känns lite som om många här tänker så kortsiktigt, Alltså ETT barn som leker är väl inget. Men tänk om det är 20-30 barn där varje dag som leker och som kanske är äldre och  inte har sina föräldrar med sig, som skräpar ner och så vidare. Det är kanske inte så självklart att föreningen tycker att det är okej- och om nu damen faktiskt var ordföranden så har hon ju liksom mandat att tala för alla. Att bara högljutt ropa att man kan peka finger åt kärringen och alla får visst vara överallt...eh...varför tror folk att det funkar så? Får jag använda din bil också? Nej det vill du inte för den har du betalat för. Men de som bor i bostadsrätter har säkerligen betalat ganska bra för sina lägenheter också och man kanske har bestämt att det faktiskt är de boende samt deras besökande som ska få nyttja parken som de betalat för.

 Vår förra lägenhet låg granne med en skola och det var ofta elever som var inne och sprang på gården, la sig och solade när det var varmt, kastade in godispapper och förstörde trädgården. I den föreningen fanns ingen vaktmästare eller så utan det var vi som bodde där som fick sköta allt från gräsklippning till städning. Varför ska det vara så självklart att alla ska få nyttja det när det var vi som betalade hyra och faktiskt skötte alltihop? Det är ju ingen med en villa som tycker att det är okej...

 Lite så är det ju faktiskt i det här läget också. Föreningen kanske har bestämt att man vill ha ett stillsamt område och då tycker jag nog att man bara får acceptera det.  Alla ni som tycker att det bara är i Sverige det ena eller andra sker- hallå! Har ni ens varit utomlands? Jag jobbade t.ex på ett kommunalt serviceställe i storbritannien ett tag och där fick chefen ett vansinnesutbrott för att jag la min mobil på laddning inne på mitt kontor: jag tog alltså en el som inte var min menade hon... Tycker att vi här i landet har oerhört stor frihet, men man måste också kunna acceptera att allting inte är för alla...

Jag ska väl tillägga att jag själv också har en ettåring och skulle nog ha reagerat med förvåning om vi blev bortkörda i det läget, men när man tänker efter så är det faktiskt inte så märkligt. För får ett barn vara där så kommer det kanske tio nästa dag, och så vidare... Sedan kan jag väl tycka att man skulle skylta bättre då, men framför allt driva på kommunen så att de satsar på sina lekplatser! Det kan man ju knappast skylla på bostadsrättsföreningen för att kommunens lekplats är i dåligt skick, de måste ju ändå ha rätt till sina egna saker.

Tydligen är man enligt visa skribenter själv en surkärring om man inte tycker att det är självklart att alla ska få vara överallt- men då får jag väl vara det då.