När slutar man längta efter fler?

Vi har en och är känner oss helt nöjda :).

Vi har två underbara barn 2,5 år och 11 månader. Det passar med två barn i vårt lilla hus, med vår ekonomi och livsstil. Vi säljer av minsta bebissakerna och maken är berädd att sterilisera sig nu. Han har tagit kontakt med sjukhuset flera gånger men jag vill inte att han ska gå dit. Jag känner att det blir så definitivt om han inte KAN få barn. Jag har de barn jag vill ha och vill inte ha fler - ändå vill jag inte att han ska sterilisera sig..  

spännande tråd! Är mamma till en 2-åring och gravid nu. Ibland "sörjer" jag att det kanske är min sista graviditet... Märklig känsla. Jag ÄR ju gravid just nu ändå tänker jag redan så...

Jag har alltid velat ha två barn. Har fyra syskon och har alltid tyckt att det varit svårt och jobbigt med att få ihop födelsedagar för det finns alltid en som inte kan komma, määngder av julklappar på julafton osv. På det så känner jag att min mamma aldrig räckte till riktigt när jag var liten, för jag hade så många syskon som också skulle ha uppmärksamhet (hon va ensamstående).
Så ja, endast två barn skulle jag ha. Dom är 2 och 4 år gamla nu. Men senaste halvåret har både jag och sambon känt att EN till, bebislängtan är enorm !!
Men jag är rädd för att även om vi får en tredje så vill vi ha en till, och en till. Så jag vet inte om jag vågar ta bort kopparspiralen. Jag får sattsa på att sitta barnvakt mycket till min ena brors son som är påväg istället och hoppas att bebislängtan lägger sig.

Hej! Ser att det här är en äldre tråd som ingen skrivit i sen maj men jag svarar iaf. Jag har i hela mitt liv varit tveksam till det här med barn. När jag och maken gifte oss hade jag ett allvarlig samta med honom om det faktum att jag troligtvis inte vill ha barn. Förklarade att om han ville gifta sig med mig måste han acceptera det. Men hur som blev jag gravid och fick en liten tjej. Kärleken till min lilla tjej tog mig med storm, den var helt överväldigande. Trodde aldrig man kunde älska någon så otroligt mycket. Jag var dock helt övertygad om att hon skulle bli mitt enda barn. Ville inte att hon någonsin skulle behöva känna sig osidosatt (som jag så ofta gjort under min uppväxt). Men när dottern var runt året höll jag på att längta ihjäl mig efter en bebis, med allt vad det innebär, så för ett halvår sedan föddes mitt andra barn. Under graviditeten bar jag på en ständig sorg över att "this is it", sista gången jag är gravid, sista gången jag förlöser ett barn osv. Halvået som förflutit har varit det värsta i mitt liv. Tvåårstrots utan dess like, skrikbebis, amningsproblem, förlossningsdepression, anknytningsproblem, ständigt dåligt samvete över att inte räcka till och sjukdomarna har avlöst varandra (inga jätte allvarliga men har resulterat i två inläggningar på sjukhus med bebis). Jag svor på att jag ALDRIG någonsin skulle skaffa ett barn till men nu när allt börjar ljusna längtar jag efter en till. Som någon skrev längtar jag efter hela resan, hela paketet. När jag ser gravida blir jag vansinnigt avundsjuk, det riktigt värker i mig. Fattar inte vad det är för fel på mig!?

Här blir jag nog aldrig av med att längta ;( har 8 underbara barn som även kan gå en på nerverna ;) men de positiva överväger de negativa och längtan efter en liten till finns ;)
Men planerar ingen nr 9 fast nästan alla syskon vill ha ett syskon till ;)
Får nog lära sig leva med denna längtan :/

Vi har tre barn nu och efter första barnet var längtan stor efter en till. Kände som man var mer komplett som familj om man hade två barn trodde jag då.
Efter många år fick vi nummer två och längtan efter nummer 3 var stor. Vi kämpade och kämpade med ivf osv för att få en tredje.
Nu har vi nummer tre och jag känner mig mer än nöjd Visst, mysigt med mage och bäbis och hela det kittet. Men nu känner jag att det är bra så jag känner inte alls en längtan efter att vara gravid eller att ha en bäbis. För jag vill helt enkelt inte ha en till.

Trodde aldrig att man kunde känna så, men jag känner iaf att nu är det bra och den känslan är ganska befriande. Känns som man landat liksom

Hihi här är det även konstigt att man har samma pappa till alla 8 barn ;)

Längtan tar nog aldrig slut jag har 3 barn och jag vill verkligen ha en till och en till och en till TYP
Men en till blir det när det väl är dags och det tar sig
Vill ha 5 st men då jag får väldigt stora barn så måste jag acceptera och säga 4 st
Men man vet aldrig man är bara 27år så man har gott tid på sig.   

Så härligt att läsa om era familjer! Vi har en 8-åring. Jag tyckte det var supertufft med ett barn fram till hon var ca 5 år. Då kände jag mig redo för fler och sedan dess har längtan vuxit sig starkare och starkare. Min sambo vill inte och tror inte att han kommer vilja igen. Så trist!

Underbar tråd!!!

Har två på 2 och 4 och önskar mig en trea sedan ett år. Troligen kommer det aldrig att ske pga min sambos mentala hälsa som inte är i ordning. Blir såååå avis på gravida magar och skulle vilja så mkt!!! Oroar mig för att det blir en stor sorg om det aldrig blir en till... Å andra sidan grymt skönt med kropp som i princip är ok igen, börja springa lite,barn blöjfria och kan göra saker mer och mer själva osv osv....Men det hjälper inte!!!

Så nej...längtar man så längtar man...tror jag!

Jag har tre barn och längtar inte efter fler nu. Känner att jag är nöjd. Kunde till och med träffa en nyföding på semestern utan att känna nåt som helst bebissug.