Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Aanja, det känns jobbigt nu, men det kommer en tid när det vänder och blir positivt. När de har glädje och nytta av varandra, kan söka tröst hos varandra och vara lekkamrater.
Skäms inte och må inte dåligt för att du skriker ibland, bättre att få ut aggressioner verbalt och att man mår bättre sen än att man bygger upp och sparar allt inom sig tills man inte orkar mer.
Mina killar vet att mamma gormar och skriker ibland men det går lika fort över.
Du kommer snart att hitta lösningar som funkar för er, ge inte upp att prova nya saker.
Blir det jobbigt så erkänn det och prata! Då känns det bättre! Kram

Jag sitter förresten själv här och ger fan upp snart. Mika (min man) skulle åka på en mässa 40 mil bort och ta med sig Jonatan. De skulle åka före sex för att komma fram i tid, men har inte åkt ännu. Först kom inte Mika upp ur soffan (sov nere för att inte väcka oss andra) för han hade ont i ryggen. För en timme sen så packade jag ut all packning och Jonte i bilen, mika gick ut, var ute en halvtimme och kom sen in igen. Det gick inte att åka för han har för ont. Bara att ta in Jonte igen. Jaha, blir det ingen resa nu eller? Blir så ledsen för hans skull och så j-vla trött på allt!

Aanja: Han har diskbråck. Har haft ont i drygt fem år. Är opererad med två proteser i ryggen. Blir inte bättre och får tyvärr ingen hjälp i den svenska underbara sjukvården. Lever på värktabletter. Han opererades tre dagar innan tvillingarna kom  men blev aldrig bra efter operationen. Jag är ganska van. Han har blivit utförsäkrad förut och gått tillbaka till jobbet som han inte klarar av och jobbat med värktabletter och lyckats göra illa sig mer. Kommer antagligen bli utförsäkrad igen snart.

Men usch vilken tråkig dag. Vill bara krypa i säng och dra täcket över huvudet!

Jack och Jonatan har roat sig med att riva halva övervåningen. Nu har Mika plockat fram en gammal bilbana för att roa en timme efter maten. Dessutom för att spä på denna sura tråkiga bråkiga dag så somnade både Tim och Kevin kl tre i ssoffan och vaknade båda två nu med hög feber, inte undra på att de varit gnälliga idag (och igår).
Hoppas alla överlever dagen och att sommaren kommer snart. Det är ju faktiskt juni!!!!

Pillan 54, usch så jobbigt. Kan ni gå och prata med någon? Känns som om ni behöver prof hjälp för att kunna se saken från alla håll och för att kunna ta ett beslut tillsammans utan att ångra er.

Jag sitter och funderar på er situation. Vad får dig att må dåligt? Att "ta bort" fostret eller att inte få barnet? Är det värt att riskera allt, äktenskapet och det liv du har nu? Även om maken går med på att behålla så kan det ju vara droppen som får bägaren att rinna över? Jag vill inte få dig att tänka på ett visst sätt. Bara funderar, ta inte illa upp om jag skrivit nåt "fel"
Kram

Den risken finns ju (ångra). Men då kan ni försöka igen. När barnen är större och ni är lite mindre trötta.

Å andra sidan... är ju era barn 9 månader större när bebbe kommer. Ni har tid att acceptera och hinna längta efter barnet som kommer. Det tar ju ett tag. Bil och rum och sånt löser sig alltid.

Äsch, här sitter jag och spånar, kanske bara gör det ännu svårare, men det är absolut inte meningen. Jag vet ju precis hur jag själv skulle reagera, tänka och handla i samma situation.