Blandraser med bordercollie, vilka är att föredra?

Jag har aldrig träffat en BC blandning som har varit mentalt stabil.
De är ofta mycket stressade och tixiga.
Sämsta blandningarna jag stött på är bc-schäfer och bc-wippet. Helt otroligt att dessa hundar inte fått hjärtpaj pga stress.
Jag försökte ge mig på att träna en bc blandning som var nästan två år och gjorde toalett inne fortfarande. Det är inte ofta jag säger att hundar är omöjliga fall men den hunden kommer aldrig bli rumsren.
Hunden hamnade till slut tillbaka hos uppfödaren som senare avlivade den.
Man ska inte blanda två högenergiska raser med varandra.  

Det låter som att TS kan få mer än h*n vill ha i en kelpie, ärligt talat. Har en polare som föder upp och andra som äger och det finns vall inte bara i stock dog utan även i kelpien, bara mer eller mindre. Har man då inget intresse för den typen av träning så är det en onödigt chansning. Trots allt, man ska välja en hund av den kaliber man själv kan leverera. Det stämmer att de inte har mer motor än bc (hyfsat jämnlik med bc, malle, etc), men de har även annat i sig som kan göra dem svåra i kombination med just motorn om man inte vet vad man ger sig in på. Med risk för att låta otrevlig utan att vilja vara det - det är en sjuhelsikes skillnad på att träffa hundar ur rasen då och då och att faktiskt leva med dem dagligen.Varför måste man välja de dåliga exemplaren? Lite koll får man ju faktiskt ha som köpare och kolla upp saker och ting. Det finns rakryggade schäfrar som inte är stenhårt avlade på bruks/tjänst. Mycket trevliga, bra mentalitet och bra höfter - bara avsevärt mindre motor, rent av mindre av allt (skärpa, dådkraft, blablabla), som gör att de upplevs som "enklare" även om de givetvis kräver sin beskärda del av aktivering.

Jag har levt med kelpie i familjen. Det har dock inte varit mina utan en familjemedlems. Jag skrev i inlägget att det är mycket motor i en kelpie och att det inte är en lätt ras. Vill man ha en lätt ras ska man inte skaffa en vallhund överhuvudtaget oavsett hur få % det är av rasen i hunden.

Tillägg: jag har levt med kelpie men tycker att de är otroligt jobbiga. Men det tycker jag om alla hundar med en energinivå över en vuxen sansad Golden Retriever. Men om man verkligen vill jobba med en hund som har mycket motor kan jag erkänna att kelpie kan vara ett bra alternativ.  

Är man insatt i genetik, ärftliga sjukdomar och avel i största allmänhet, väljer man inte att köpa en blandras framför en hund med dokumenterad bakgrund - så enkelt är det bara. Därför hävdar jag att det är okunnighet att medvetet köpa blandras efter blandras (alternativt att man fortfarande är snål, vilket du uppdenbarligen inte verkar vara, med tanke på katterna). =P
   Självklart kan man få tag på en trevlig blandis - och givetvis är de i så fall lika bra hundar som vilken annan rashund som helst.
   MEN - oavsett vad man har för argument att köpa/skaffa en blandras så är det definitivt INTE för att blandraser generellt är friskare, vilket vissa miffon verkar tro.
   Som sagt ovan - har man kunskap om genetik, sjukdomar och avel så VET man att då det inte dokumenteras varken positivt eller negativt om djurens sjukdomar/ledproblem, så VET MAN INTE hur illa det kan vara ställt med sin blandras, trots att den verkar frisk.
   Att argumentera för att vissa blandis"uppfödare" faktiskt röntgar sina hundar håller inte i längden. Dessa plåtar läses inte av människor med mångårig erfarenhet av detta, utan av vanliga veterinärer.
   Att köpa en blandras är lika idiotiskt som att köpa pedigree och ge som huvudfoder.

Men allvarligt, har ni missat hur nya raser blir till? Man blandar = blandraser. Ja, är man seriös "blandrasuppfödare" så har man koll på sina hundar, man vet vad som finns bakom, man har mh-testat dem (vilket är en skam och ett skämt nu för tiden att man ens utför när det ändå inte spelar någon roll för aveln), man väljer bra hundar med bra gener och egenskaper och man följer alla skk:s gyllene regler trots att man inte måste. Så snälla, dra inte alla över en kam!

Nu argumenterar jag inte för uppfödarna jag blir irriterad när du kategoriserar in ALLA oss blandrasägare i ditt fack. Hund snobberi vill jag gärna kalla det. Blandrashundar behöver oxå nånstans att ta vägen...precis som alla huskatter som finns även om jag inte stöttar de uppfödarna heller.

Blandrasägare dumma o snåla= inte en OK uppfattning.  Miffon använder du oxå i din text...känns inte heller OK...att du inte delar dessa människors mening hade varit mer korrekt att säga.

nu ska man väl inte rekommendera blandraser, köp en renrasig istället. det finns så många raser så du lär hitta någon som passar dig :)

Jag har en kelpie/bc hane på 10.5 år, fick honom när jag var 16 år och förstår inte hur mina föräldrar (eller jag...) tänkte. Som tur var har allt gått bra, men med tanke på hur lite jag kunde på den tiden och vilka raser han har i sig hade det lika gärna kunna gå käpprätt åt h-vetet.

Konstigt nog har jag aldrig upplevt honom som krävande, men då har vi iof under hans yngre år tränat väldigt aktivt och då fixade han utan problem att ta en lugn dag då och då. Hur han hade varit om vi inte hade tränat så mycket vet jag dock inte, men jag tar för givet att han hade kunnat utveckla en hel del problembeteenden.
Har sysslat med agility, lydnad, viltspår och så lite "allmän aktiviering".
Har knappt varit sjuk i hela sitt liv, en släng av kennelhosta och en av noskvalster. Nu börjar ålderskrämpor visa sig  - i form av fettknölar och godartade tumörer.

Nu är han lugnet själv och lever pensionärsliv på vår gård på landet. Han strosar fritt som han vill hela dagarna, får följa med på utflykter etc och är en fin vän till vår lilla dotter på snart 3 år.

Men - att köpa en blandras är ungefär som att köpa lotter på ett lotteri. Du kan få en vinstlott, men risken är större att du får en nitlott.
Du vet aldrig vilka egenskaper hunden får, vilka rasförknippade hälsoproblem som kan ärvas etc. Du har inte heller samma möjligheter (oftast iaf) att kolla upp hundarna längre bak i stammen - hur har deras hälsa sett ut, mentala biten? Allt sådant är väl dokumenterat om du köper från en seriös uppfödare.

Jag ångrar inte min hund - och har aldrig någonsin gjort. Men med mer kunskap och erfarenhet i bagaget så kan jag se hur idiotiskt det köpet egentligen var.

Ja - nya raser tillkommer av noga utvald, selektiv blandras-avel - för att få fram nya utseenden och mentala egenskaper. MEN - om vi översätter det i dagens samhälle: Vi har över 300 raser i världen (alla med olika utseende och egenskaper), vilket innebär att det finns en ras som passar alla. Det finns inget behov av fler raser - mer än inom polarhundsporten och kanske inom jakt.
   Så varför tex blanda en labrador med en pudel och få en "allergivänlig" större hund, när det finns kungspudel. Förstår du lite hur jag resonerar?