Ni som har barn med autism: Är ni lyckliga?

Nej, men det är inte bara på Familjeliv folk håller på sådär. Jo jag har ett bra liv, men hänger inte med så mycket barnfamiljer. Onödig ton av dig där.

Du säger att alla vuxna har det också så att det inte är barnfamiljer borde inte spela någon roll. Man får den ton man förtjänar. 

Fast jag tycker också att denna kommentar är lite onödig.
Självklart har inte majoriteten av alla barn diagnoser.
Nu är detta en äldre tråd men tråden handlar om en mamma som faktiskt är orolig för sin 2 åriga dotter som håller på och utreds för autism.
Hennes liv rasar samman, att då skriva som du gör är ju inte på något sätt hjälpande, autism är ingen lätt diagnos men finns i olika grader.
Utreder man en 2 åring är det ju inte autistiska drag eller lättare autism man utreder utan troligtvis medel eller svårare autism.
Nej det är inte det nya normala att många har autism, man räknar 1-2% av befolkningen har legat på den nivån länge.

Som sagt denna mamma beskriv sin oro att barnet har autism och att hennes liv rasat samman och funderar på om hon någonsin kan bli lycklig igen.
Då tycker jag faktiskt att din kommentar är onödig, att det är det nya normala med diagnoser och att majoriteten har diagnoser numera.
Jag reagerade på kommentaren men visst jag kanske också missuppfattade den när jag läste och inte uppfattade den som stöttande till ts.

Jag vet inte, jag hör inte var och varannan säga att deras barn har autism eller tror att deras barn har autism, dom som faktiskt har sagt det har då också utrett sina barn för det och har då också någon form av autism eller autistiska drag eller närliggande diagnos.

Menar du att du hör många på allvar säga att deras barn har autism utan att faktiskt misstänka det? 

Okej, försöker bara förklara hur jag ser det. Synd att du tycker jag förtjänar en taskig ton, det finns det allt för mycket av redan på internet.

Det var tråkigt att höra, jag försökte bara vara uppmuntrande. Det kan ju kännas skönt att veta att det finns många andra där ute som har det likadant.

Sen pratade jag diagnoser överhuvudtaget, men 1-2 % tycker jag ändå låter lite med tanke på hur mycket föräldrar vars barn har diagnoser hörs på forum och liknande. Kanske är det bara en väldigt högljudd minoritet? Blir ju lätt att det känns som alla har det när det oftast är de man hör.

Jag vet inte, jag har aldrig undersökt om föräldrar talar sanning online. Vill inte heller, vore ju sjukt.

TS, du vore en konstig människa om du inte var lamslagen av sorg och ångest just nu. Jag känner verkligen med dig och kan relatera eftersom jag har upplevt samma sak som du.

Samma metoder hjälper inte alla människor, men jag vill dela med mig av vad som hjälpte mig ur de svartaste tankarna:

Alla i vår inre och yttre familj sörjde svårt när vi förlorade vår Saga till autismen (hon utvecklades helt normalt fram tills hon var ca 2). Vad jag la märke till var att alla mest verkade sörja sin egen förlust, som om det var sig själva de ömkade. Bl.a. min mamma gjorde ett stort nummer av att "hon önskade att hon hade dött hellre än detta".

Jag valde dock att se saken helt ur tösens perspektiv. Var hon lycklig, mådde hon bra? Svar ja! Och det är faktiskt det enda som betyder något. Jag sk*ter i vilket "besvär" jag eller någon annan kommer att ha med henne. Min livsuppgift är att skapa en trygg och kärleksfull tillvaro åt mitt barn, oavsett omständigheterna. Och det har jag lyckats med.

OK, så hon kommer att gå miste om ett "typiskt" liv, men hon kommer inte att sakna nåt hon inte känner till. Jag gläds istället för allt hon kommer att få slippa.
Ditt barn kommer att få ett annorlunda liv, men "annorlunda" är inte synonymt med "sämre".

Jag kan idag, 10 år senare fortfarande bli ledsen och tårögd om jag ser ett foto av Saga från den tiden då hon fortfarande var "normal". Tänk om...? Men den akuta sorgen är över och har ersatts av en acceptans och en förmåga att glädjas åt de positiva aspekterna av livet.

Min lilla tjej är nöjd i sin lilla värld och då är jag det också.
Håll ut, det är bara en tidsfråga innan du får känna likadant. <3