Kejsarsnitt eller vanligt?

Ett kejsarsnitt innebär alltid en risk för kvinnan vad gäller infektion, så är det alltid med kirurgiska ingrepp. De ger en ökad risk för infektion. Det kan oxå gå helt åt skogen. Sjukvården verkar ganska enade i att en vaginal förlossning är det bästa både för kvinnan och barnet (för barnet är det tydligen jättetraumatiskt med kejsarsnitt) och det är något som i största möjliga mån försöker att eftersträvas.

Rent logiskt borde vaginal förlossning vara bättre för kroppen, det är ju ändå så vi är skapta att föda. Men jag förstår att du är rädd. Jag är också oerhört rädd för förlossning och alla komplikationer som kan ske. Här är två lite skrämmande länkar om kejsarsnitt. Efter att jag hade läst om dem var jag inte så sugen på det längre.

www.aftonbladet.se/wendela/barn/article10813194.ab

www.barntotal.se/aktuellt_gravid/oevrigt/kvinna_dog_efter_kejsarsnitt/

Man får erbjudanden om att prata med en kurator om det här om man behöver. Man kan även få ett planerat kejsarsnitt om man vill det. Men även planerade kejsarsnitt kan gå fel.

Det finns för- och nackdelar med båda sorters förlossning.

När jag sökte snitt hade jag turen att träffa en överläkare som forskade på skillnaderna i risk mellan ks och vaginal förlossning - det vill säga han forskade genom att samla in och sammanställa andra aktuella studier på området.

Enligt denne läkare kan man inte säga att det ena förlossningssättet innebär större eller mindre risker för mor och barn än det andra - men däremot helt olika risker. Det här är viktigt att hålla i minnet.
Kejsarsnitt innebär heller inget större trauma för barnet än en vaginal födsel.

Det viktiga är att finna det sätt som ökar den egna tryggheten, skulle jag tro. Och att akta sig för att fastna i alla dessa fruktlösa naturlighetsdiskussioner. Varken ks eller den moderna vaginala förlossningen är naturliga förlossningar; det enda riktigt naturliga vore väl att föda utan någon som helst fosterövervakning, inget mätande av hjärtljud, ingen som helst smärtlindring, inga sugklockor etc och så skulle vissa kvinnor och många barn dö under förlossningen och det skulle vara väldigt naturligt alltsammans.
Faktum är att det var oerhört länge sedan vi födde naturligt och det ska vi möjligen vara lättade och glada över.

Om jag skulle råda dig till något, vore det att söka upp en förlossningsläkare, (det kan man säkert få genom en Auroragrupp) och be om ett samtal kring risker/föredelar med de två förlossningssätten och sedan ta dig en funderare kring vem du är och vad som därmed kunde passa dig bäst.

Lycka till, vad du än väljer!

Vad jag förstått (är läkare men ej gynekolog) är de sammantagna riskerna litet större vid snitt än vaginal förlossning och efter de snitt jag varit med om (sett alltså, inte själv blivit snittad) är det bara en utväg jag skulle välja om det behövdes av medicinska skäl. Men samtidigt har jag förståelse för att det kan kännas som enda utvägen ibland. Har själv en förstaförlossning bakom mig som satte djupa spår, andra gick jättebra mha Aurora, tredje var åter litet jobbigare pga personalen. Vid förlossning nr två kom vi överens om att jag skulle föda vaginalt men att man skulle avbryta m snitt om jag inte orkade. Det behövdes inte och det hela gick bra men kändes som en trygghet. En modell som kanske kan passa en del. Tyvärr finns det dock inga garantier för att det går bra vilket blev tydligt m tredje barnet även om det var en normal förlossning o friskt barn.