Kejsarsnitt eller vanligt?

Ett kejsarsnitt innebär alltid en risk för kvinnan vad gäller infektion, så är det alltid med kirurgiska ingrepp. De ger en ökad risk för infektion. Det kan oxå gå helt åt skogen. Sjukvården verkar ganska enade i att en vaginal förlossning är det bästa både för kvinnan och barnet (för barnet är det tydligen jättetraumatiskt med kejsarsnitt) och det är något som i största möjliga mån försöker att eftersträvas.

Rent logiskt borde vaginal förlossning vara bättre för kroppen, det är ju ändå så vi är skapta att föda. Men jag förstår att du är rädd. Jag är också oerhört rädd för förlossning och alla komplikationer som kan ske. Här är två lite skrämmande länkar om kejsarsnitt. Efter att jag hade läst om dem var jag inte så sugen på det längre.

www.aftonbladet.se/wendela/barn/article10813194.ab

www.barntotal.se/aktuellt_gravid/oevrigt/kvinna_dog_efter_kejsarsnitt/

Man får erbjudanden om att prata med en kurator om det här om man behöver. Man kan även få ett planerat kejsarsnitt om man vill det. Men även planerade kejsarsnitt kan gå fel.

Snacka om att du hade en poäng där!!!!

Men de säger väl ändå att vaginalt är bäst för bäbisen, just det här med att då trycks fukten ur lungrna och massa sådant?

Det här med att din första förlossning satte djupa spår. Vad vad det som hände och vad var jobbigt där?

Själv har jag haft en kirurgisk abort och jag har fortfarande ont i nedredelen av ryggen och magen (det hela startar 14 dagar före menstruationen). Ibland hugger det till osv. Jag har svårt att komma över vad som hände under ingreppet. Det här slår mignär jag vaknar. Någon har öppnat min livmoder mot dess vilja och plockat ut min oskyldiga bäbis. Sugit och haft sig mt livmoderväggen (som det känns har tagit skada).... Vad gör man för at bearbeta en förlossning (eller skrapning) som har satt djupa spår? Hur gick du vidare?

Jag tänkte mest på det du sa med att inga förlossningar är naturliga nuförtiden med tanke på att alla föder på sjukhus nu för tiden. Och det ska vi vara glada för.Jag vet inte hur ofta det är, men om man tror att ett kirurgiskt ingrepp är ofarligt, så tror man fel. Det har jag fått lära mig den hårda vägen. Det finns risker med båda metoderna.

Jag tycker också det är oerhört klantigt av läkarna att pajja tarmarna när de snittar. Men som du säger, det är säkert inte vanligt

Ja, jo jag har tänkt på de grejjerrna också. Urinblåsan och tarmen... Det borde ju vara större risk för inkontinens efteråt m man väler vaginal förlossning.

Så det handlar säkert om att välja de lika riskerna mot varandra

olika riskerna.

Sedan kan man ju spricka. Jag sprack av min kirurgiska abort. Det går att se för min slidöppning har läkt på ett sätt så jag har "två hål".

Hur fan slarvig och hårdhänt var inte min abortkirurg då!!???

Men det är ju inte det primära problemet jag har. Måste fixa privat sjukförsäkrings snart altså. Jag är så trött på den offentliga vården

Nej jag har inte fått prata med abortkirurgen efter ingreppet. Slidan är läkt, det är inte så kosmetiskt snyggt, men jag tror inte det är meningen att det ska se ut så. Dock, tycker inte jag att det gör så mycket.

Det är alla andra komplikationer som jag har som är jobbiga, att det gör ont nedremagen och ryggen hela tiden trots att det gått ett halvår. Det är värst vid mens, men det är inte som när jag hade mens innan aborten, utan hela magen svullnar upp och det gör ont när jag försöker krysta på toaletten så jag kan i princip inte gå. nere i korsryggen har jag en skarp smärta som känns ungefär som tandläkarborren när man borrar utan bedövning 

Jag har träffat en gynekolog och bett om att få en remiss till experter för att utreda det här. Men hon vägrade skriva en remiss, utan gav mig bara ett namn på en expert dit jag skulle söka själv. Det gjorde jag, men den gynekologen kunde inte ta emot mig för hon har fullt med patienter.

Det ska inte vara såhär efter en kirurgisk abort. Men nu är det det, så jag behöver få det här utrett för att se vad problemet är. Jag är inte nöjd med att man säger att "det är jätteovanligt att man får komplikationer av kirurgisk abort" och på sjukvårdsrådgivningen sade man till och med "att det här kan inte bero på aborten för det har gått för lång tid" men Hallå!!!??? Jag har inte haft de här besvären innan aborten. Jag hoppas att alla människor inom vården som försöker sätta käppar i hjulet för min utredning at de hamnar i helvetet. Dit önskar jag även abortkirurgen.

Om jag går tillbaka till vad den här tråden handlar om, nämligen vaginal förlossning vs. kejsarsnitt, så skulle jag personligen hellre ha vaginal eftersom jag inte litar på kirurger efter det här ingreppet.

Ha, ha, ha... Ja, jag har fått de här problemen efter aborten. Jag har sökt flera gånger och de har konstaterat både cystor och infektioner.

Samtidigt har jag känslan av att man kan kaxa till sig rätt bra utan att bli tagen på allvar. Men något ska man ju dö i. Jag är ganska nära att ge upp faktiskt. Jag tror att jag aldrig kommer få hjälp för det här, och jag känner att jag kanske ska satsa på att dö ung istället? (Inte genom självmord alltså, utan mer att jag struntar att söka vård för det här och ser vad som händer). Vad vill jag göra här i livet? Resa? Jag kan göra sånna grejjer istället, och så får de väl konstatera vad felet var vid obduktionen istället.

Min pojkvän tycker att jag är duktig som läser på och kämpar. Jag har plöjt igenom 7 gynekologer nu, om inte mer. Allt jag vill ha är en utredning vad felet är. Om de inte hittar något fel, då är jag glad för det för då är det ju inte något farligt. Det är mer det, varför ska det vara så svårt att få en utredning?

Någon som vet varför det ska vara så svårt att bli tagen på allvar i vården när man är kvinna och har gynekologiska besvär?

Det borde jag göra. Bra att du nämnde det. Jag ska sätta mig ner och skriva en lista på alla sådana saker jag måste göra, och så plöjjer jag igenom en i taget

Jag var i vecka 12. Hade jag velat ha medicinsk så hade det blivit en sen medicinsk abort istället.

Ja, det är sant. Jag ska inte ha någon förlossning. Jag satsar på att bli frisk. Jag har ingen partner längre, så jag tänkte leva mitt liv som singel utan barn. Jag bryr mig bara om att få hjälp med mina nuvarande problem faktiskt.

Det är som du säger, att själva graviditeten gör en del med kroppen. Jag har ju till exempelvis hängbröst trots att jag bara gjorde abort i 3 månaden. Jag hade "ohängiga" D-kupor innan jag blev gravid, men de gick upp till E. Sedan gjorde jag abort och nu har jag lite hängiga D-kupor istället. Innan kunde jag lägga en penna under bröstet och pennan föll till marken. Nu stannar pennan kvar. Men jag är jättenöjd med mina bröst mnu med!

Ha, ha, ha... ;) Men jag är ju kvinna i alla fall, s¨å svaret funkade någorlunda ändå

Bra skrivet!

För att jag var i vecka 10 när jag märkte att jag var gravid. Trodde bara symtomen jag hade var den PMS jag hade innan mensen. Jag hade tagit ett dagen efter piller samma dag som det oskyddade samlaget.

Sedan ville jag gärna behålla barnet, så jag behövde några veckor att tänka. Trots det som känner jag att det var fel beslut att ta bort barnet, och jag ångrar mig. Men jag måste lära mig leva med det för mitt barn är dött och kommer inte tillbaka. Värst blir nu i augusti när den skulle ha kommit egentligen

Jag håller med dig helt av hållet! Tänkte på det senast idag. Jag tycker det borde ingå sm en del av sexualundervisningen att både män och kvinnor är informerade om vad kvinnokroppen går igenom vid en eventuell graviditet. Det talas väldigt lite om det och som du skriver så är det lätt att man tror att hängbrösten beror på amningen, men det har jag bevis på nu att så är inte fallet...

Ja, det är jättesvårt att hitta bra fakta. Jag ska nog försöka låna bra böcker om det här,

Tack så mycket, jag hoppas också att det kommer lösa sig

Ja, jag fick min mens 2 veckor efter att jag hade tagit dagen efter pillret. Det var därför jag trodde att jag inte var gravid

Coolt :) Jag önskar jag skulle ha gjort som du och skaffat barn tidigt, jag har väntat för länge. Kroppen klarar graviditeter bättre tidigt. Men sådant är ju individuellt. Det var roligt att höra att det gått bra för dig!

"du borde ha haft en mens till"

Du nu ska vi sätta oss ner och räkna lite:

Den 30 november menstruation.

Den 14 december oskyddat sex

Den 30 december, blödning

Förvväntad blödning vid den 7 februari (har 37 dagar cykel)

Den 7 februari fortfarande ingen mens. Därefter gravtest

Tänk på att veckan man är i räknas från mensens första dag, 3 veckor innan man blivit befruktad. Bäbisen är redan i vecka 3 innan den finns till alltså.

Nej, jag förstår att du är emot sena aborter. Det är jag med nu efter den här upplevelsen

Ja, nu känner jag att jag vill att vi håller oss till tråden.

Jag har dessvärre inte så mycket att tillföra i tråden eftersom jag inte vet något mer om för ch nackdelar med kejsarsnitt vs. vaginal förlossning.

Du är cool, hoppas vi ses någon annan gång i någon annan tråd.

Lycka till för TS!!!

Adjö

Wiedersehen