Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Oj oj vad det skrivs här! Haha, har inte hunnit läsa knappt något (förutom mina egna inlägg idag ;) )

Angående vikt: Jag har ingen aning om hur mycket jag gått upp, för vår våg är så opålitlig att det inte tjänar något till. Men igår ställde jag mig på den likväl, och enligt den har jag gått upp en tre fyra kg. Är idag i vecka 20+4. Men jag vet inte, som någon skrev här så tror jag att kroppen går väl upp så mycket den behöver. Om man äter när man behöver och inte mer än så tror jag att den sköter både viktuppgång och nedgång på egen hand efter förlossningen.

Enda undantaget jag gör är för pizza: Då äter jag för två! Speciellt om det är salami på, aah.

Och det där med sugklocka resp kejsarsnitt: Jag vet inte varför, men av någon anledning har jag fått någon hemsk föreställning att kejsarsnitt är hemskt, gör ont osv och även om jag förstår att jag förmodligen inte är rationell har det liksom blivit min mardröm att behöva göra det. Jag förstår att det gör tusen gånger mer ont med vaginal förlossning än med kejsarsnitt, man läker bättre än om man spricker osv men det hjälper liksom inte.
Kan man skriva det i ett förlossningsbrev, att man inte vill bli snittad om det blir långdraget? Och om bebisens hjärtslag skulle gå ned, räcker det med sugklocka då, eller måste den bara ut så fort som möjligt?

Jag förstår ju att de sätter bebisens ve och väl i främsta rummet, men för mig skulle det nog innebära världens trauma med snitt...

Välkommen barbromamman!

Är det någon här som inte kommer amma?

Tack alla ni som svarat om kejsarsnitt! Tror jag kommer prata med min BM om det också för att få lite mer info och lite stöd från henne. Det kan ju vara bra att bli lite lugnad ifall det skulle bli helt tokigt under förlossningen och man måste snittas ändå. :)

Mrs Marlin: Gud vad skönt! Vad härligt att höra! Och jättekul med en liten flicka :)

Lyckobebisen: Ja, det är klart, det tänkte jag inte på. Betyder det att ni kommer vara mammalediga lika mycket också då? Hos oss kommer inte det fungera eftersom det är min sambo som kommer försörja oss. På mitt jobb finns det inte möjlighet att jobba så mycket att det skulle gå.

En allmän fråga (ja, jag vet, jag är lat som frågar er istället för att googla :P) gällande amning: Om man har mycket mjölk redan som gravid borde man väl få mycket efter förlossningen med? Eller hur har det funkat för er som redan fått barn?

Ruttenfrukt: O vad jag känner igen mig! Men det var värst fram till ett par veckor sedan. Jag grubblade mycket över min barndom som min far helt fördärvade och vad jag själv ska ge till mina kommande barn. Jag trodde det var något fel på mig som kände så här när man ska vara som lyckligast men för någon vecka sedan har det blivit allt bättre!

Ett exempel på det är att jag nyligen råkade hitta en bunt med kort från min barndom. Det är alla kort som finns på mig från det att jag var fem ungefär och allt gick åt helvete. Man riktigt ser hur dåligt jag mådde på korten, och varken jag eller min mamma har någonsin orkat sätta in dem i något album p g a alla minnen. Jag blev helt förstörd av att konfronteras med allt det där igen. Men så häromdagen hittade jag ett kort på min pappa, och det märkliga är att det gjorde inte ont längre! Jag har inte kunnat se en bild på honom under många år utan att må dåligt, men efter den där perioden där hela jag var upp och ned har det liksom börjat läkas mer och mer och jag tänker mindre på det, och jag tror inte det hade blivit så om jag inte hade låtit allting komma upp till ytan, låtit mig själv grubbla, gråta och bara vara sorgsen.

Med detta vill jag alltså säga att det blir bättre! Jag tror man måste gå igenom något sådant för att kunna läkas, och det är fullständigt naturligt, ja t o m bra. Du kommer komma till insikt om dig själv och annat som plågar dig, och det befriar, jag lovar. Det blir bra ska du se! Kram!