Hej allihopa! Vad underbart att höra att det gått så bra för er som varit på ultraljud de senaste dagarna.
Själv blev jag riktigt skrämd igår. På eftermiddagen när jag gick på toaletten så bara forsade blodet, rött, färskt och mycket. Är i vecka 11+3 och tänkte att nu är det kört. Hade ordentligt ont i ena sidan av magen och var verkligen livrädd. Ringde gynakuten och tack och lov fick jag komma in på kvällen. Läkaren kollade med vul och förklarade att det hade blivit en bristning mellan moderkakan och livmoderväggen (om jag förstod det rätt, var så skärrad). Bebis mådde tack och lov bra! Nu har jag fått sexförbud och skall undvika språngmarscher och tunga lyft. Vilken lättnad det var att se att det var okej med bebis! Tydligen så sitter min moderkaka nära mynningen till livmoderhalsen och läkaren hoppades att den skulle flytta sig uppåt när den växer så att den inte lägger sig i vägen när bebis sen ska ut. Han sa att jag förhoppningsvis skulle klara en vaginal förlossning, men det gick inte att diagnostisera i dagsläget utan man får se lite hur det utvecklar sig.
Just nu försöker jag bara fokusera på den lycka och lugn jag kände när jag såg bebis och dess lilla snabba hjärta!
Jaha okej då förstår jag, tack för era svar!
Nu ska jag ta och titta på True Talent, och gråta ikapp med dem som inte kommer med
Vecka 13 idag! Otroligt skönt att man kommit förbi de 12 första.
Nu är det bara en orolig väntan till måndag då man ska gå på sitt första ul.
Fy vad hemsk. En väninna är här nu, vi umgås inte alls ofta, hon bor 8 mil ifrån, men vi har kontakt varje vecka och vi har känt varandra i över 8 år. Hon berättade att hon var gravid men att hon var på sitt ultraljud i fredags och att fostret var dött. Jag är verkligen så otroligt ledsen för hennes skull, jag vet att dem kämpat länge för att få barn. Och sen att det slutar på det viset. Hon klarar inte av att umgås med sin sambo eller sin sambos barn. Så hon ska sova här nu iaf inatt, är väldigt glad över att hon känner detta förtroende för mig. Men detta är en sådan chock. Att inte ens veta att hon är gravid, till att nu fått veta att hon varit gravid i 14 veckor och fått ett MA.
Jag är nervösare än nånsin inför mitt UL imorgon :(
Åh nej, hon lånade min profil och lade ut en egen tråd, jag berättade för henne att hon säkert kan få både råd och stöttning här. Men hon gjorde den inte anonym, så ni vet så ni inte börjar fundera om ni ser den .Hon är som sagt otroligt ledsen och hon pratar knappt, vet inte vad jag ska göra riktigt. Om jag ska låta henne vara, eller försöka prata?
