Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

Hej alla,
"Bara" två veckor kvar till vårt Åbo-möte nu. Tiden går så otroligt långsamt just nu känns det som. Och sen lär det ju dröja innan det är vår tur. Sneglar lite åt Riga-hållet där det ju går så otroligt mycket snabbare, men samtidigt vill jag ju helst ha en känd donator. Funderar också på att ev. göra ett IVF på egna ägg under väntetiden så att det i alla fall händer något. *frustrerad* 

Vad är det som gäller om inte första försöket fungerar? Tycker det låter som att man då hamnar sist i kön igen och får vänta ett halvår (eller hur lång tid det nu är) på en ny donator? 

Är också nyfiken på det där med pengar från försäkringskassan. Trodde det gällda samma som när man gör IVF inom landet, dvs. att har man gemensamt barn så får man ingen finansiell hjälp? Är det någon som är insatt i förutsättningarna för att få pengar från FK? 

Håller tummarna stenhårt för er ruvare!   

Jenkis, vill sända dig en kram. Det är skit när det är så motigt.

Alla, vet ni om spottings är neg i ÄD-sammanhang?

Hej alla. Har tagit lite påskledig så det blev lite att läsa ikapp och vad glad jag blev när det dykt upp ett plus i tåden GRATTIS Jenkis!

Nästa måndag är det dags för vårt besök i Åbo. Vi har inte tagit några prover innan utan avvaktar och ser vad de vill att vi tar. Vi har en del testreultat från våra IVF:er så vi får se vad de godtar och vad de vill att vi tar om. Psykolog har vi bokat här i Sverige veckan därefter då vi kände att det kan vara bra att en kontakt vi även kan använda framöver och som vi kan använda oavsett vilken klinik vi vänder oss till.

Vi har också bestämt oss för att göra ett IVF-försök till nu under våren. Läkarna ger oss ca 10-20 % chans att lyckas på egna ägg så sannolikheten är ju inte så stor, men det finns en möjlighet så vi väljer att ta den eftersom det ännu är många månader kvar innan vi är framme i donatorkön.

Lycka till i Åbo! Spännande  att höra från dig sen. Du ligger ju steget före mig . Nu skall vi lyckas, eller hur?!

Hej alla. Har tagit lite påskledig så det blev lite att läsa ikapp och vad glad jag blev när det dykt upp ett plus i tåden GRATTIS Jenkis!

Nästa måndag är det dags för vårt besök i Åbo. Vi har inte tagit några prover innan utan avvaktar och ser vad de vill att vi tar. Vi har en del testreultat från våra IVF:er så vi får se vad de godtar och vad de vill att vi tar om. Psykolog har vi bokat här i Sverige veckan därefter då vi kände att det kan vara bra att en kontakt vi även kan använda framöver och som vi kan använda oavsett vilken klinik vi vänder oss till.

Vi har också bestämt oss för att göra ett IVF-försök till nu under våren. Läkarna ger oss ca 10-20 % chans att lyckas på egna ägg så sannolikheten är ju inte så stor, men det finns en möjlighet så vi väljer att ta den eftersom det ännu är många månader kvar innan vi är framme i donatorkön.

Hej Alla, jag "roamar" en kort stund från hotellet vi just checkat ut ifrån i Åbo. Vi har haft en sån sagolik tur med allt: i morse fick vi ett fint 4-celligt embryo insatt, och ... hela 7 fina till frysen!!! Vi tror nästan inte det är sant!! Kliniken är också mkt nöjd, det har ju varit många diskussioner kring min sambos dåliga simmare. Nu är det bara den lilla detaljen kvar att det ska ta sig ... ehhh ... Som hjälp på vägen vill de faktiskt att jag ska ta en ägglossningsspruta på söndag, en sån man tar det sista inför Ivf ni vet. Har hört folk prata om det här på FL men visste inte att det börjat användas 'på riktigt'. Har inhandlat sprutan på apotek här nu, den var inte dyr.

Puh - känner mig helt tom nu, men väldigt väldigt nöjd. Tre vackra soliga dagar har vi haft i Åbo också, fin stad! Lånade cyklar av hotellet (scandic julia) igår och cyklade ut på ön Runsala och den botaniska trädgården.

Tuva - hoppas ni får bra besked snart så ni kan planera ordentligt! Mirakel, hoppas läget är under kontroll med dig.

Kram alla!!

Ypke, vad spännande att det verkar gett resultat med kosttillskottet!!

Nu är det vår tur hoppas jag. Just idag känner jag hopp. Imorgon ringer kliniken!

Ypke. Tyvärr inte alls många. Endast tre blev befruktade av sex mogna ägg. Jag känner mig ångestfylld och orolig inför framtiden. Vi får väl reda på kvaliteten på äggen i morgon.
Hur är det de räknar? Klass? Gjorde de ICSI för er Ypke?

Det känns skit just nu. Vet att det bara behövs ett. Men det handlar om så mycket. Klarar inte av att vänta sex mån till på ny donator. Vet inte hur jag ska fixa den här situationen. Kände på mig när allt blev uppskjutet att donatorn var svårstimulerad... Känner mig lurad. Så fryser de alltså in embryona två och två?? Blir vi gravida nu så har vi alltså två embryon kvar om det överhuvudtaget går att frysa dem. Med mina erfarenheter ser jag bara katastrof nu.

Tuvalina! Jag håller helt med Ypke, försök att vara i nuet och tänk på det lilla liv som ni ska ta emot imorgon!

Jag förstår samtidigt din oro, jag är ju gravid nu och har tänkt mycket på syskonfrågan och vår situation ser annorlunda ut: vi har hela tio embryon i frysen men jag fyller 46 när vår bebis är bara nio månader och då kasseras våra frysta embryon och tänk om jag inte orkar skaffa syskon så snart inpå? Tänk om kroppen inte är redo? Tänk om det inte går på första försöket? Ska jag skippa amningen så tidigt  (är väl knappast bra att knapra hormoner när man ammar)? Å andra sidan, kasta bort 10 möjliga helsyskon... ska vår bebis med sina gamla föräldrar inte få ett syskon? Buhuuuu!!!

Men det är ju inget att spekulera i nu! Nu är nu och när den dagen kommer... Tja. Det får lösa sig. En sak i taget.

Ska ge dig en liten historia: Min kompis har en son på tio år. Han har alltid tjatat om och velat ha syskon, men hans föräldrar är skilda se'n några år och det har inte blivit några syskon/halvsyskon. Nu har hon träffat en ny man och blivit gravid. När hon hade passerat v 12 skulle hon berätta den glada nyheten för sin son, hon tänkte vänta till kvällen för att berätta i lugn och ro. På väg hem från skolan samma dag säger sonen "vet du mamma, jag har ju alltid velat ha syskon men nu är jag så himla glad att jag är ensambarn. Det var verkligen skönt att jag slapp få syskon."...

Jahapp  Kul att komma med en "glädjande" nyhet då! Men.. Han blev glad ändå, fast det inte blev som han tänkt sig. Allt kan hända och hade den här lilla killen inte fått ett syskon hade han varit himla nöjd ändå. Jag tröstar mig med att ett "ensambarn" inte är ensammare än man gör dem. Det finns andra barn, vänner, kanske släkt eller kompisars barn som kan bli som syskon. Alla syskon umgås inte heller värst mycket varken som barn eller vuxna. Jag försöker tänka att det blir som det blir och vi får ju vår första efterlängtade bebis och kommer att göra allt för att den ska få ett tryggt, bra och socialt liv ju

Och du, ditt liv går inte under om ni skulle behöva vänta 6 månader till, jag lovar Livet går under litegrann, det gör det, men man orkar! Du är stark!

Kram på dig och kram till Ypke! Jag vet hur ni kämpar!