30+, planerar första barnet, tidigare missfall/MA, BIM juni?

Oj lite konstig första mening men hoppas att ni fattar..

Usch fy Snöuggla, faan va hemskt. Sånt önskar man ju inte fanns. Hoppas dina vänner får bra stöd och hjälp.

Tm- men vad säger du, hade du också vänner som förlorade sitt barn kring förlossningsdatumet?? Faan faan faan va hemskt. Vi det laget tar man det ju förgivet. Har gått kurser och skaffat alla grejer osv. 

Jag åkte själv in till special- mvc i måndags pga väldigt lite fosterrörelse. Fick panik. Men allt var lugnt, läkaren tog tag om hela magen och buffade rätt kraftigt tills det kom en liten ilsken knuff tillbaka. CTG var också normalt. Dock så kändes inte rörelsemönstret normalt för att vara min bebis. Alldeles för lite aktivitet... Men igår och idag är det full rulle igen. Usch, blir livrädd. 

 

Ego- tänkte göra en liten terapeutisk åtgärd här inne med er, hoppas ok! Ska lista mina orsaker till "förlossningsskräcken". Här kommer listan;

1. När jag var väldigt liten blev jag "spräckt" i underlivet av en läkare som körde upp sitt finger i mig pga jag hade en igenvuxen snippa, typ. Utan bedövning, tydligen skrev jag som en stucken gris av smärtan. Vet inte exakt hur det kan ha sett ut men jag har skämts hela livet för att det behövdes och jag tror att jag har smärtminnen i kroppen av den här händelsen..
2. När jag var tonåring fick jag operera bort mödomshinnan på sjukhus pga den var helt igenvuxen så den inte skulle gått att spräcka på "normalt" sätt utan komplikationer. Har svårt att känna mig "kvinnlig" och sexig i samband med/efter det. Skämdes rejält när jag berättade för mamma som misstog det hela för mina ÖRON och när jag sa att det inte var i öronen utan i underlivet skrattade hon åt sin miss i typ 10 minuter, varpå jag höll på att dö för det var så känsligt. Skämdes också för att detta ens behövdes opereras. 
3. I min uppväxt, har jag kanske inte valt partners med omsorg utan tog vad jag "fick", resultat: små sprickor pga torrhet i underlivet, vestibulitkänningar och väldigt uttråkad av sex överhuvudtaget. Har känt ganska stor besvikelse i livet över detta. Med min nuvarande sambo är detta iof det sista problemet vi har, men det kommer över mig ganska ofta som dålig självkänsla i intima situationer, samt smärtminnen i kroppen, jag är rädd för att sex ska göra ont osv. 
4. Har i perioder i livet känt mig väldigt ensam och att jag inte känt att jag har haft så många vänner som jag önskat. Har lett till dålig självkänsla, "ingen vill ha mig/tycker om mig".  

Känner mig ganska självutlämnande just nu som skriver detta, men va faan, jag går All-in så att säga  

Tack för att jag fick skriva av mig 

tack Tabbs. Det kom en liten tår.

Åh tm snyft stort tack för fina ord. Fick idag recept av en läkare på antidepressiva, funderar fram och tillbaka. Känns ju inte bra för bebisen, men värt att testa för att hålla mig "flytande". Varje dag är inte dålig, men rätt så många. Och vem vet när bebisen har kommit.. Hmm lite svårt får se.

Tm- jag håller tummarna ändå! Hmm vet inte vad jag ska säga riktigt, förstår bara att du har tagit det hårt och förstår det!!!!! Tänker på dig och ger inte upp hoppet. Kram!

Tm- åååååh va tråkigt!!!! Faan va tråkigt. Men brukar man iof inte säga att kroppen inte "fattar" vad som händer på första försöket, och att det så är vanligare att det tar sig på något av följande försök? Jag har hört det från lite överallt, så var det tex när vi skulle inseminera också. Att kroppen fattar inte först. Då håller vi alla tummar och tår i januari. Och kanske skönt att släppa bebistankarna lite kring jul och så?!

KRAM 

Tabbs- hur mår du? Hur känns det med din kompis nu som är gravid med 3de barnet? 

Draken- kanske kan hon ordna fler visningar med samma annons? Och kanske har spekulanter från andra objekt som hon kan visa er lgh för? Mina vänner som bor på Söder gjorde så att de kontaktade en mäklare som de såg hade en liknande lgh ute t salu och sa att de hade en motsvarande lgh som hon gärna fick visa för de "överblivna" spekulanterna senare. De sålde till väldigt bra pris. Hoppas ni vet hur ni vill göra snart!

Har inte fått råd av läkare annat än att börja med piller nu så jag är stabil tills barnet kommer. Jag tror inte det är någon fara, men min sambo fick en kris när jag berättade att jag hade fått dem utskrivna och vi grälade om det, han vill inte att jag tar dem. Så läget är lite "låst" här hemma.