Ravenna skrev 2011-06-04 09:49:50 följande:
Demonstrativt? Nej, jag skulle på ett helt naturligt sätt prata om barnen om jag hade något att säga om dem. Jag anar en oerhörd osäkerhet hos dig, där det spelar mer roll för dig vad omgivningen tycker än vad du själv tycker. Jag tror ärligt talat inte att en änka som inte har hunnit få några barn skulle uppskatta att alla gick som på glas kring henne och vaktade sina tungor varenda rast. Skulle inte det bli ansträngt och obehagligt i längden? Det tror jag. Precis som jag tror att det skulle bli ansträngt om folk kände att de inte kunde prata mat, fika och godis runt omkring mig.
Så du har alltså varit i Schweiz, Frankrike, Spanien och USA? Men det är väl fint? Det har inte jag gjort. Tror att det är mer än vad många har gjort.
Matcher kan allt kosta, de också. Vi har en såndär som alltid ska åka till de stora matcherna i London eller Vm i Sydafrika eller vad det nu kan vara, och när han inte har några matcher att åka och titta på så reser han runt och golfar. Han bor ensam i en lägenhet och gör ingenting annat än tittar på sport i olika former. Jag tycker att det är tragisk, han tycker att det är livet.
Min poäng är att man ska inte hänga upp sig på vad andra tycker är Livet, man ska inte ständigt jämföra sig med andra och man ska inte kräva att omgivningen ska anpassa sig hela tiden. Jag förstår inte riktigt ditt problem - tycker du verkligen att alla andra i världen ska gå som på glas runt dig bara för att du kanske inte har råd att resa just nu?
Särskilt en av ovan nämnda kollegor, tyvärr också mellanchef och fackordförande, satte i system att framhäva hur bra hon hade det. Hade jag slängt ihop en lunchlåda av konserverade fiskbullar i dillsås med kokt ris sade hon "Vi har tittat på din lunch (jag var i andra änden av rummet och hämtade vatten) . Fiskbullar är det äckligaste jag vet. Min man har gjort Nikkouloktasoppa åt mig." Hon ansträngde sig knappast att väga ord på guldvåg (tja kanske för att såra så mycket som möjligt). Kollegorna jamsade med ledaren.
Bad en gång om semester 1-2 dagar för att närvara när en god vän skulle doktorera två timmars tågresa hemifrån. Fick nog sova över på madrass hos doktorandens särbo. "Har du råd med det? blev kommentaren från ovan nämnda chef - som varje år reser utomlands flera gånger och då strax innan skickat vykort från Maldiverna.
Resorna gjorde jag i ett tidigare liv, som heltidsarbetande och utan barn - långt innan jag hamnade på den ort där den illvilliga chefen fanns. Europaresan var i samband med filmjobb på Corsika, flögs dit med två andra "svenska flicka" för badbilder. Gaget räckte nog till tågresan tillbaka. I USA har jag en bror, bodde hos honom, klart jag ville se hur han har det. Jobbade alla sommarlov under studietiden, ofta helger också.
