Fattar mig ej på vissa fattiga

Jag levde på existensminimum och under existensminimum i flera år. Jag behövde aldrig gå hungrig så länge det var jag som gjorde budgeten. Jag försörjde till och med pojkvän med alkoholproblem!

Enligt riksnormen har en 2barnsfamilj (2 barn, 4-6 år gamla) ca 10 000 kr som ska räcka till mat, fritid och kläder och hushållsartiklar samt till media. Det är inte mycket pengar men med planering är det inte särskilt svårt att klara sig på det. Utöver detta tillkommer bidrag för bostad, a-kassa och fackavgift samt el och eventuella transportkostnader för arbete.

Däremot har jag träffat på en hel del människor i mitt liv och jag har sett hur de handlar och jag förstår varför de har svårt att få matpengarna att räcka till. Kanske skulle en kurs i hushållsekonomi vara något för socialbidragstagare? Eller för alla i en kommun så blir det inte kränkande?

Med ovanstående inlägg menar jag att ja, de kanske ligger vakna på nätterna och inte vet hur de ska få ihop det men det handlar mer om hur de hanterar pengarna de har (eller inte har).

Som att välja att köpa konsumtionsvaror på avbetalning, eller stå med ett billån där lånet är dubbelt så stort som bilvärdet.

Vi har som sagt lvet fler år på existensmimimum och aldrig behövt gå hungriga.

Ööööh... ursäkta mig, men WTF... 80 000 kr för ett bröllop? Jag ska gifta mig i augusti och vi har en budget på ca 20 000 kr för ett mindre bröllop. Vad i hela fridens namn pratar du om att "inte våga bryta normen"? Gifta sig gör man EN gång i livet (vanligtvis). EN. Hur kan det vara en norm hur man ska ha en sådan unik upplevelse? Och varför skulle man följa den när det är något man bara gör en gång?

När det gällde studenten så fixade vi flak gratis (vi hade några bönder i klassen) och håruppsättning och fina kläder var lite skit samma. Man gjorde som man ville och det blev inte sämre för det. Jag fixade håret själv och hade kläder för ca 300 kr. Fungerade hur bra som helst.

Jag tycker att människor med din attityd är kärnan i problemet - du påstår att det finns en norm och att man förväntas följa den. Varför då? Vad ger det mig för mervärde att göra precis som alla andra? Ett bröllop ska vara unikt och speciellt - det ska vara MITT och ingen annans. Personlig prägel får man genom annat än att bara variera typsnittet och toppingen på tårtan. Studenten är också personlig. Den är MIN och ingen annans.

Din attityd är stigmatiserande. Inte bara har du gått på myten om att man måste göra som "alla andra" (trots att alla andra gör olika), du för också den villfarelsen vidare till dina barn. Skäms!

Har inte läst hela tråden, men handlar det inte om respekten för pengars värde. Oavsett om man har mycket eller lite så tycker jag personligen att allt har ett värde. Att handla på kredit är för mig att handla för pengar som inte finns.

Alltså jag får soc nu, och visst, jag får vända lite på pengarna ibland. Men jag vet att om jag slutar rökja (vilket jag håller på med nu), så komme rjag inte ha några problem alls med att klara sig. Och varför ska bidraget räcka till semestrar och sånt ändå? Vad är poängen med att jobba om man ska få lika mycket av att gå hemma? Jag tycker egentligen att bidraget är för högt, jag tycker man ska få så man klarar sig, alltså till hyra och mat och kanske så man kan betala internet soch sånt så man kan söka jobb. Jag tycker jag ska kunna märka skillnad i plånboken beroende på om jag jobbar eller går hemma. Däremot så borde man få mer när man studerar

En del säger att man kan semestra i Sverige hellre än att åka utomlands. Men att semestra i Sverige är jättedyrt också. Kollade vad tre dagar i Göteborg skulle kosta för två vuxna och två barn. Bara hotellet skulle kosta mer än 4000:- Det var ett billigt hotell. Jag vet att man kan bo på vandrarhem och det gör vi också, men det är också ganska dyrt. 250:-/natt per vuxen och 130:-7natt per barn. Det blir 760:- /natt = 2280:- för tre nätter.
Sen själva resan och typ inträde på Liseberg.
Det här är en lågbudgetsemester, men jag har inte råd med det ens. Det finns folk i Sverige med MYCKET låga inkomster.
Själva resan kan man kanske komma över ganska billigt, men boendet gör att det blir dyrt.
En sommar utgick jag ifrån att vi skulle resa någonstans dit man kunde ta sig med SL-kortet. Det fick bli två nätter på Nickstabadet i Nynäshamn. 550:-/natt.

det är sant, har också m,räkt det när jag kollat sånt med hotell och sånt i sverige, man kan ju nästan lika gärna dra utomlands. Men helt ärligt så viktigt är det faktiskt inte att semestra, man kan ju göra dagsutflykter i närtrakterna istället för att åka och bo på hotell och sånt. Det viktiga är ju inte var man är på lovet utan att man har kul, och det kan man ha var som helst bara man är kreativ

Fast semester i sverige tänker väl de flesta att man åker och hälsar på släktingar, då är ju boendet oftast gratis. En weekend till göteborg med hotell och liseberg är ingen lågbudget semester.

Vissa ska då alltid överdriva och bara se problem. Jag köpte min cykel NY på Biltema för 1900 kronor. Det måste vara riktiga märkes- eller expertcyklar du har tittat på. En begagnad cykel får man för under 500 kronor om man letar.