Fattar mig ej på vissa fattiga

Såg en väldigt bra kommentar till en av artiklarna på bloggen.

"Artiklar som denna odlar rätt mycket missuppfattningar, vilket syns i kommentarerna. Det som eftertryckligt skrivs BORDE vara rättigheter; mat, kläder, TV osv ÄR ju ocksa rättigheter, de ingar i det som förr kallades existensminimum, vilket innebär att om man inte har till detta far man bidrag. Ga in och titta pa vad som ingar när man far underhallsstöd sa far ni se, det är vad som behövs för en dräglig tillvaro, givetvis ingar kläder, mediciner etc.
När mindre seriösa medier rapporterar om fattigdomsökningen, menar de antalet hushall som lever under 60% av medianhushallets inkomster. Dessa har ökat i antal, p g a att löner i manga ar har ökat snabbare än bade inflation och bidrag av olika slag. Det betyder att Medelsvensson har fatt det bättre utan att för den skull den lägsta decilen har fatt det sämre, de har dock inte ökat inkomterna i samma hastighet. Antalet fattiga i pengar räknat har minskat kraftigt de senaste 15 aren, närapa en halvering. Det är alltsa en stor framgang for politikerna av diverse färger, inte att bakslag."

Från bloggen:

"Jag är 19 år och tar studenten om knappt två veckor. Det gör ont att veta att min mamma, min underbara mamma, som sparat 1000 kronor i månaden sedan augusti inför min student, inte själv har en säng att sova i pga. det."

"Alla mammor och pappor som finns och lever ensamma och försöker få allt att gå ihop, ni är värda guld. Att ni finns och älskar era barn trots hårda ekonomiska situationer, det är värt mer än något."

Sophie, som tog studenten förra året, uppskattar att hennes studentfirande kostade 6 000 kronor, med flak, balklänning, bil och champagne.

Snacka om felprioritering. Mina ungar skulle inte få 6000 till studenten, och då har vi ändå över 60.000 netto varje månad. Jag tycker att det är helt hutlöst!

Jag tror gamla skulder är en stor del av problemet, men det visar ju att man måste tänka till även när man har ok ekonomi.
När jag köpte min bostadsrätt fick jag lånelöfte på 1.5 miljon. Jag jobbade i mediabranschen och var ofta arbetslös i perioder med a-kassa. I stället för att köpa en lägenhet i innerstan (som alla mina vänner gjorde) så räknade jag baklänges och köpte en lägenhet som jag kunde klara av på a-kassan. Det blev en liten lägenhet i förorten. Men tack vare det behövde jag inte skuldsätta mig eller flytta när jag blev arbetslös. Det går ju att tänka framåt och fundera på vad som kan hända om man förlorar jobbet eller blir sjuk.

Sen tror jag också tyvärr att de flesta av dessa fattiga föräldrar har varit fattiga från början. Det är inte rika som blivit sjuka, det är personer som kanske inte blivit hjälpta till bra val som unga.

Det är inte så enkelt att bara gå till soc. Har aldrig varit och kommer aldrig vara.

Har bara läst ts men något jag retar mig på hos många "fattiga" är att de röker! Hur sjutton har man råd med sånt? Och att barnen får dyra kläder "bara för att alla andra har det". Vi har aldrig varit fattiga men inte sjutton har mina barn fått dyra märkeskläder för det. Hmmm, kanske därför vi aldrig varit fattiga...

Jag har en väninna som har har varit ensamstående mor och jobbat inom vården i många år. Hon har precis legat över socialbidragsnormen i flera år. Hon har bott i en två och soffit i bäddsoffa i vardagsrummet, så hennes barn kunde få eget rum. Min väninna har alltid kämpat och kommit på listiga lösningar på bristen på pengar. Hon har inte haft bil utan cyklat överallt - barnet har alltid varit klädd efter säsong och väder och haft hela och fina kläder - dock inte märkeskläder.
 Min väninna har köpt på loppis och sytt in och sytt ut. Det har alltid funnits pengar till frukt och utflyktsmat och hon har alltid lyckats trolla ihop till fina jular och helger. Ibland har hon jobbat extra för att finansiera datorinköp och det har varit självklart att det har funnits lite sparpengar till skolresor.
 På semestern har hon och barnet varit på cykelsemester eller åkt tåg till en hyrd stuga någonstans - inget avancerat men miljöombyte. Barnet började i tonåren jobba extra och kunde på så vis finasiera märkeskläder och teknikprylar.
I mångas ögon är säkert min väninna urfattig - men jag tror varken hon eller barnet har upplevt sig som fattiga.

Jag tycker också det är fel att betala resan på kredit. Det är väl bättre att spara och åka på semester när man har råd.

Busskortet kostar säkert bara hälften av vad ciggarna gör. Och vinterskor finns fina på secondhandbutiker. Där finns förresten det mesta för en spottstyver.

Titta på Lyxfällan, ger ordentliga tankeställare!

Igår såg jag en repris med ett par i 40-årsåldern. Fem barn hade de och levde så otroligt över sina tillgångar. Bl a rökte och spelade de bort 6000 kr varje månad! Helt otroligt!  Dessutom hade de tagit varende sparade peng deras ungar hade (haft). Mormodern hade sparat åt dem sedan de var små. Jag kan inte låta bli att undra hur de tänkte egentligen. Men - det är jakten idag. Jakten att vara "som alla andra". Låna pengar till resor. Thailand. Varför ska man dit, det fattar inte jag. Jag har råd men aldrig att jag skulle åka dit. Och framför allt inte om jag INTE hade råd. Dyr mat! När mina barn var små (har fyra st) skrev jag matlista för en månad i taget. Handlade i princip allt vid ett tillfälle. Sen gällde det att följa matlistan slaviskt. Och spara ev rester. Tänk på det, hur mycket tjänlig mat slänger ni t ex varje vecka? Troligen massor! Ta med det till jobbet istället eller ät som lunch hemma. Eller som middag en dag i veckan, rester till hela familjen. Olika mat men vad gör det.