Fattar mig ej på vissa fattiga

Ja'a det är synd om alla som inte har pengar.

Jag har lagt undan pengar i hela mitt liv, för att jag vet att det ALLTID kommer oväntade utgifter. Jag tog studielån redan när jag gick i gymnasiet, för att jag skulle kunna ta körkort och klara allt annat.
Jobbat varje sommar så länge jag minns före det också. Skitjobb som att plocka sallad,rensa rabatter m.m, alltså inga drömsommarjobb. Det finns alltid jobb, om man inte är kräsen, och kräsen får man inte vara om man inte har pengar..
Genom hela gymnasiet levde jag i princip på tonfisk, pasta o tomatsås. jobbade extra som städare för att kunna få d lilla extra i vardagen, kanske köpa ngt trevligt eller unna mig lite mer avancerad middag...

Man kommer ingenvart om man klagar hela tiden!
Kämpa, jobba på skitjobb, en vacker dag är man klar med sin utbildning, och kanske får ett jobb man vill.

Det här jäkla slös o släng samhället blir jag så trött på. Måste man ha värstig tvn o soffan?? Om man inte har pengar. Nej för fan. att köpa på kredit om man inte har pengar är inte en lösning..

Jag har aldrig varit rik och kommer aldrig att bli.
Gäller att ha lite framförhållning o kunna ta "skitjobb" tills man jobbat upp sig till ngt annat...

Idag har jag ett jobb som ger en säker månadslön som jag överlever på, ändå lägger jag undan lite pengar för man vet aldrig vad som händer..

Titta på Lyxfällan, ger ordentliga tankeställare!

Igår såg jag en repris med ett par i 40-årsåldern. Fem barn hade de och levde så otroligt över sina tillgångar. Bl a rökte och spelade de bort 6000 kr varje månad! Helt otroligt!  Dessutom hade de tagit varende sparade peng deras ungar hade (haft). Mormodern hade sparat åt dem sedan de var små. Jag kan inte låta bli att undra hur de tänkte egentligen. Men - det är jakten idag. Jakten att vara "som alla andra". Låna pengar till resor. Thailand. Varför ska man dit, det fattar inte jag. Jag har råd men aldrig att jag skulle åka dit. Och framför allt inte om jag INTE hade råd. Dyr mat! När mina barn var små (har fyra st) skrev jag matlista för en månad i taget. Handlade i princip allt vid ett tillfälle. Sen gällde det att följa matlistan slaviskt. Och spara ev rester. Tänk på det, hur mycket tjänlig mat slänger ni t ex varje vecka? Troligen massor! Ta med det till jobbet istället eller ät som lunch hemma. Eller som middag en dag i veckan, rester till hela familjen. Olika mat men vad gör det.

TS, det tänkte jag också när jag läste de där inläggen. Min pappa var precis likadan! Han hade och har fortfarande noll koll på att betala räkningar eller lägga undan varje månad till den där jätteräkningen som kommer en gång i kvartalet. Jag var tvungen att betala hans räkningar i några månader pga sjukhusvistelse och där var det flera räkningar som från början varit på några 100 kr men som med kronofogdeavgifter var på mycket mer. Många av dem handlade om saker han inte behövt köpa från början såsom CD-böcker!!! Han har 500 meter till biblioteket!

 Vi har hjälpt honom genom åren, varje månad nu får han 300 kr av oss. De första åren sa han att han skulle betala tillbaka men som tur är så låtsas han inte längre.

När jag var liten gick han och köpte en parabolantenn och tecknade upp sig på ett långt avtal, samma månad stängde de av elen. Hur tänker man då? Jag vet inte hur många gånger de stängde av telefonen för oss. Han åkte på bilresor till Europa med oss fast han inte kunde betala hyran till lägenheten. Jag vet inte varför? När det var 14 dagar kvar till lön fanns det inte längre pengar till mjölk hemma. Det enda vi åt var typ spagetti och falukorv. Hela hans sätt gav mig bara ångest och det var så skönt när jag kunde flytta hemifrån och sköta min egen ekonomi. Och jag hade typ hälften så mycket pengar som han, samma hyra och ändå hade jag aldrig några problem att betala räkningarna.

Jag vet att det är jättesvårt att leva på existensminimum, jag har gjort det själv. Men att klaga över att man inte har råd att betala räkningar och sedan röka upp 1000 kr eller att köpa den senaste Iphonen på avbetalning för att man MÅSTE ha en mobiltelefon gör mig bara irriterad. Behöver jag säga att pappa klagar varje månad på hur svårt det är att aldrig ha några pengar?

Saxat från bloggen:

"Jag kommer ihåg när jag gick i grundskolan på 90-talet och efter varje sommarlov var vi tvungna att skriva en uppsats som hette 'mitt sommarlov' eller dylikt. Mina föräldrar hade aldrig råd att åka någonstans så jag hade inget att skriva. Ibland kunde jag skriva att vi hälsat på någon släkting, men vissa somrar hade vi inte ens bensinpengar för att kunna hälsa på släkt som bodde några mil bort. Ibland frågade även lärarna oss inför klassen om vad vi hade gjort och jag skämdes varje gång eftersom jag fick säga 'varit hemma'."

man kan ju undra om hennes mamma inte har tagit fram miniräknaren då eftersom du skriver att det finns möjlighet för ALLA

Mer

Barnen kommer till skolsyster med huvudvärk, magont eller allergi – och efter ett tag kryper det fram vad det beror på:

De har inga pengar till glasögon, allergitabletter eller frukost.

– Jag tycker att det är förfärligt att inte alla barn har rätt till glasögon, säger skolsköterskan Anne.

På den skola i Storstockholm där Anne jobbar går barn från sexårsverksamhet till sexan. De har hög andel barn som lever i social utsatthet, men också de som har gott om pengar, som bor i villorna ”nere vid stranden”.

Finns det fattiga barn i Sverige?

– Ja, för mig innebär det till exempel att de inte får allergimedicin och kommer förbi mig varje dag och säger ”jag glömde ta…” Eller jag märker att de behöver glasögon men inte har råd.

Vad gör du då?

– Eftersom jag har tystnadsplikt kan det vara svårt. Många föräldrar säger att de inte vill prata med socialtjänsten, för att de har dåliga erfarenheter.

Kan du ge fler exempel?

– I hälsosamtal kan det komma fram att de är oroliga för sina föräldrar. Jag hade en pojke som sa ”mamma äter inte, hon säger att hon inte är hungrig för att kunna köpa kläder till mig”.

– Väldigt ofta dyker det upp i mobbningsfrågor, det kan finnas en avundsjuka att de retar barn som har det bättre.

Hur pratar barn om de här frågorna?

– Det är väldigt sällan de pratar om pengar, de skäms och de hittar på för att de skäms. De hittar på orsaker till att de inte kan följa med på utflykt eller att de glömt sin medicin. De är så duktiga på att dölja det.

Vad kan du göra?

– Jag försöker prata med föräldrarna, jag kan följa med till socialtjänsten och backa upp, lotsa in dem, tala om hur mycket de kämpar så att de får ett värde. För alla barn vill vara stolta över sina föräldrar.

– Jag brukar också hjälpa dem att söka stöd från Majblomman, jag kan skriva ett intyg om barnet behöver pengar till glasögon eller om de behöver få göra en utflykt på sommarlovet.

Till sist, är det något mer du vill säga?

– Jag blir så ledsen när jag läser att en del tycker att föräldrarna få skylla sig själva. De kämpar så, har flera jobb, flyttar och byter lägenheter, bor tätt tillsammans.

Av hänsyn till barnen skriver vi inte ut skolan eller Annes fullständiga namn.

----------------------------------------------------------

Tänk om dom här barnens föräldrar hade vetat att det var så enkelt som du Jesper f beskriver, bara att ploka fram papper penna och miniräknare.

(för att öht kunna räkna på en budget så måste det till att börja med FINNAS pengar att budgetera med)