• Anonym (Oförstående)

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • Anonym

    Fattigdom idag uppfattades nog som lyx för 50-100 år sedan. Härom dagen såg jag ett program med en dam som var 100 år 1995. När hon var liten hade de oftast bara kokta kålrötter och kokt strömming att äta. Att de kokte strömmingen var för att de inte hade något fett att steka i. I morse såg jag ett annat program om danska slottsfruar. En av dem var i 50-årsåldern och var inte född adlig. När hon var liten fick de oftast bara en (1)! köttbulle och ett par potatisar. DET är fattigdom men de klarade sig ändå. Idag är man väl fattig om man inte har de senaste tv-spelen, godis och läsk varje dag, bara några cigg och inte kan gå ut och käka stup i kvarten. Äckligt!

  • Anonym
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:57:53 följande:
    Skuldsanering är med all sannolikhet både mentalt och pengamässigt mera kostsamt för samhället än att stödja vissa små krediter med socialbidrag.

    Visst är det problem med mångas ekonomiska beteende. Men att köpa något på avbetalning och sedan hamna i en oväntad situation kan de allra flesta göra. Vi behöver inte vara så snara med att klanka ner på folk.
    Stödja "vissa små krediter"? Vilka krediter ska staten betala tycker du? Det blir orimligt eftersom du då måste bestämma vilka skulder som är ok att dra på sig och vilka som inte är det.

    Sen så är ju en skuldsanering billigare för staten då fodringsägaren tvingas skriva av skulden efter 5 år. Fodringsägaren är ju med största sannolikhet inte staten, utan privata bolag och företag. Om staten ska betala, så får ju skattebetalarna betala i stället.
  • Jesper f
    MickeN1973 skrev 2011-06-02 20:55:02 följande:
    Även om man har kläder på kroppen och mat på bordet,varje dag.
    Blir man drabbad av fattigdommen just pga man måste tacka nej till att tex gå ut med kompisar och fixa eller andra sociala aktiviteter, detta påverkar i sin tur ens sociala omgänge när man hela tiden måste tacka nej.

     
    Fast sociala aktiviteter GÅR faktiskt att anordna utan några pengar alls. Däremot går det inte att fantisera ihop mat på bordet, om du inte har något i skaferiet. Det är två STORA skillnader i livet. Om vi nu ska börja räkna in sociala aktiviteter i ekonomi, ska vi också av rättvisskäl börja sjukskriva för sociala aspekter inom ramen för sjukförsärkringen. Då skulle jag vilje se hur många det är som skulle gå till jobbet en vanlig arbetsdag..
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:55:05 följande:
    De flesta sådana avbetalningar är inte lån i vanlig mening, utan handlar oftare om bundna avtal. Det kan vara mobilabonnemang, tv-kanalspaket eller bredband. Ibland handlar det om att betala av frysen eller spisen på tolv eller tjugofyra månader istället för att betala kontant.
    Fast det ändrar inte det faktum att du binder upp dig vid en kredit. Numer behöver man inte alls binda sig vid ett mobilabonemang för att få förmånliga taxor. Faktiskt gäller samma sak för bredband. TV-kanalspaket finns utan mer än en eller ett par månaders uppsägning. Frys/kyl/spis är typiska kapitalvaror som är erkänt att konsumenter ALDRIG ska låna till, just pga värdeminskningen. Kan du fråga vilken kommunal ekonomisk rådgivare som helst om. Elektronik i överhuvudtaget är indirekt "livsfarligt" att låna på. Finns inget värde på. Det ev. förlorade inflamtionsvärdet är ingenting i jämförelse med den värdeminskning som dina prylar genomgår, samtidigt som du inte äger dom. Just därför kan det ALDRIG vara förmånligt att ta något på avbetalning på den här sortens varor.
  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-06-02 20:59:34 följande:
    Men det finns ju massor med människor som inte kan fika, åka till Liseberg eller låta ungarna syssla med Hockey. De kallas medelklass och de sliter och släpar varje dag för att ha råd med lånet på bostaden och betala bilen så de kan ta sig till jobbet. Men de räknas inte som fattiga för de har pengar. Då anser man att de ska prioritera annorlunda, men någon som inte ens har inkomst ska få åka på aktiviteter för det "gör alla andra"
    Det är väl ändå viss skillnad att, t.ex som jag, bo på en fantastisk plats och kanske prioritera bort vissa aktiviteter för att ha råd med den lyxen, mot att inte ha något "extra" alls, och ändå behöva välja bort enkla fritidsaktiviteter till sig och sina barn?
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-06-02 21:01:13 följande:
    Men snälla du, tror du verkligen att de som sitter och köper iphones och tv på avbetalning tänker "Vilken god idé, nu slipper jag förlora på inflationen"
    Min sambo gör det.
    Jag köper helst kontant.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:57:53 följande:
    Skuldsanering är med all sannolikhet både mentalt och pengamässigt mera kostsamt för samhället än att stödja vissa små krediter med socialbidrag.

    Visst är det problem med mångas ekonomiska beteende. Men att köpa något på avbetalning och sedan hamna i en oväntad situation kan de allra flesta göra. Vi behöver inte vara så snara med att klanka ner på folk.
    Njäej, det skulle jag faktiskt inte tro. Snarare att just det faktumet sparar samhället pengar, genom någon form av avskräckande "behandling" som motvikt mot den glättriga kredit reklamen.

    Och det är inte fråga om att vare sig vara efterklok eller klanka ned på någon. Det handlar bara om att tänka efter före. Spara ja - krediter nej. Så enkelt är det, hamnar man inte med skägget i brevlådan.
  • Anonym (Oförstående)
    Anonym (Bara läst ts) skrev 2011-06-02 15:28:25 följande:

    Nu har jag bara läst ts och jag förstår ditt resonemang. Självklart är det otroligt dumt och korkat att ex resa på kredit. MEN samtidigt så kan jag förstå att vissa gör det, ändock otroligt dumt och korkat. Men i dagens samhälle så handlar det så otroligt mycket om lyx och flärd. Vi blir dagligen inpräntade i att vi måste konsumera så mycket som möjligt, det ska vara ditten och det ska vara datten. Vi måste ut och resa, alla gör det och det kostar "bara" si och så många tusen, alla har råd. Alla jämför sig med alla och alla har det sååååå mycket bättre idag. Vi TAR oss tid, vi TAR oss råd osv osv. Man skulle ju kunna tro att den svenska medellönen låg på ca 50000 innan skatt vilket är så långt ifrån sanning det bara går att komma.


     


    Man vågar inte vara fattig idag för det är det enda det handlar om, om att ha råd för det är det alla har idag.


    Så otroligt synd och tragiskt! Denna enorma klyfta som finns mellan rik och fattig idag... Man blir tårögd. De fattiga, de kämpar och kämpar medan de rika bara tar för sig och behöver inte alls kämpa lika mycket, om än alls, som de fattiga.


     


    Det är ju fan inte lätt att tillhöra den lägre klassen, som tex en ensamstående med kanske bara en lön på ca 10000-13000 kr efter skatt. Blir barnet sjukt och du står där alldeles ensam så så finns ju ingenting längre. Du halkar efter med hyran och/eller alla andra räkningar för du måste vara hemma från jobbet och du måste betala vården av ditt sjuka barn (om det rör sig om någonting allvarligt), till slut får du inte längre behålla ditt lågavlönade jobb för du är ju nästan aldrig där...


    Nej, vi måste ändra samhällssynen och vi måste uppmärksamma de fattiga för oftast är de osynliga.


     


    Det är ju helt sinnessjukt att de "rikare" är de som ska sätta våra normer idag.


     


    Självklart, jag tycker också att man ALDRIG ska sätta sig i skuld bara för att visa sig vara som alla andra men jag FÖRSTÅR att vissa gör så. Vi ska vara på ett visst sätt, det är bara så och det är samhällets och medias fel. Vi ser ned på de som är lite lägre ner än oss själva.


     


    Jag håller till fullo med i ditt resonemang men samtidigt det handlar om prioriteringar. Detta hör inte till tråden men ifall man lånar pengar så betalar man ränta, denna ränta går till en bank som har ägare som tjänar på att du lånar = de blir rikare varje gång du lånar pengar för att köpa något istället för att köpa det kontant. Ifall så ej skulle vara fallet så skulle banker inte existera.
    Men jag håller med jag får varje dag försöka att hålla mig från att spendera som vissa runt omkring mig gör. Men jag är stolt över det jag åstakommit istället, jag får spendera tid med mitt barn och lära h*n om vikten av ett ekonomiskt tänkande som verkar bli mer och mer viktigt att ha tydligen.
    riboflavin skrev 2011-06-02 15:41:46 följande:
    Jag har bra mycket mer respekt för en person som inser sina egna begränsningar och som har integritet nog att utgår från sina egna förutsättningar än en som drar på sig utgifter den inte har råd med för att det ska vara så.
    Har en kompis som just fllyttat till en 4:a med sina tre barn eftersom "barn ska ha eget rum", hon som hade dåligt med pengar redan innan kommer nu få betala ytterligare 1200 kr ur egen fick eftersom soc absolut inte kan förstå varför hennes 2 småttingar inte kan dela rum (jag håller med dom).
    Hon lägger själv upp för att aldrig ha pengar över till ens en liten utflykt.

    En annan bekant lever gott på sin lilla deltidslön och bor med sina 2 barn i en mindre 2:a och omsätter månadsvis bra mycket mindre än motsvarande socialbidragsnorm för familjen. 

    Jag har som sagt själv levt långt under norm utan att tycka att det kändes det minsta fattigt, kanske för att jag inte anser att man behöver visa sig rik inför andra. 
    Håller fullständigt med dig alla tar sina egna beslut och prioriteringar och detta betyder att man borde tänka längre än bara vad som händer nu.
  • Anonym

    Usch, det är synd om dagens barn som tror att de måste ha en massa betalda aktiviteter. Som inte nöjer sig med att sparka boll i parken eller ta en cykeltur. Som tror att de måste äta godis och dricka läsk stup i kvarten. De kommer bli sååå feta. Som tror att de har en massa rättigheter men inga skyldigheter. Så vanligt idag! Egoism verkar vara ledordet för unga människor. Urk!

  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-06-02 21:02:58 följande:
    Stödja "vissa små krediter"? Vilka krediter ska staten betala tycker du? Det blir orimligt eftersom du då måste bestämma vilka skulder som är ok att dra på sig och vilka som inte är det.

    Sen så är ju en skuldsanering billigare för staten då fodringsägaren tvingas skriva av skulden efter 5 år. Fodringsägaren är ju med största sannolikhet inte staten, utan privata bolag och företag. Om staten ska betala, så får ju skattebetalarna betala i stället.
    Om man som i exemplet, köpt en soffa på avbetalning när man haft det ekonomiskt bra - och sedan på grund av olika omständigheter hamnar på soc, så ser jag inget större bekymmer med att man får behålla soffan (om den är rimlig) faktiskt.
    Dett finns rimlighetsvärderingar för olika saker när man går på socialbidrag redan idag. Jag ser inte varför detta skulle bli ett större bekymmer.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Anonym
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:04:15 följande:
    Min sambo gör det.
    Jag köper helst kontant.
    Varför då? Du förlorar ju på inflationen!
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:03:11 följande:
    Det är väl ändå viss skillnad att, t.ex som jag, bo på en fantastisk plats och kanske prioritera bort vissa aktiviteter för att ha råd med den lyxen, mot att inte ha något "extra" alls, och ändå behöva välja bort enkla fritidsaktiviteter till sig och sina barn?
    Nu vet jag inte var du bor, men man behöver inte bo på en fantastisk plats för att lånet ska äta upp en stor del av ens inkomst. Här i Stockholm får du ge mellan 700.000 och 2 miljoner för en ETTA och då måste stå minst 10 år i bostadskö för att få en hyresrätt i kranskommunerna.

    Den som inte har något har ju förmodligen använt pengarna för aktiviteter till något annat, eftersom man faktiskt får pengar för "lek och fritid" i socialbidraget.
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga