• Anonym (Oförstående)

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • Anonym (Oförstående nr 2)
    Anonym (under) skrev 2011-06-02 17:20:56 följande:
    Jag har en rätt så ny telefon, och önkar mig en ännu nyare. Bara för att jag är fattig, så måste jag väl fortfarande kunna prioritera på egen hand, eller?
    Absolut men då skall man inte klaga på att man inte har råd med mat och liknande.
  • Anonym

    Har bara läst ts men något jag retar mig på hos många "fattiga" är att de röker! Hur sjutton har man råd med sånt? Och att barnen får dyra kläder "bara för att alla andra har det". Vi har aldrig varit fattiga men inte sjutton har mina barn fått dyra märkeskläder för det. Hmmm, kanske därför vi aldrig varit fattiga...

  • Paradigm
    Gissa skrev 2011-06-02 16:25:07 följande:

    Nej det förstår jag, men ponera nu att den avbetalningen redan finns och livet inte går att backa tillbaka till den dagen man tog beslutet att köpa soffan på avbetalning.


     


    Då undrar jag hur man gör när man "lägger ifrån sig" den utgiften.


    Så du menar att socialen ska betala för det?

    Nej då får man stå sitt kast. Tyvärr.
  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-06-02 15:18:58 följande:
    Från bloggen:

    "Jag är 19 år och tar studenten om knappt två veckor. Det gör ont att veta att min mamma, min underbara mamma, som sparat 1000 kronor i månaden sedan augusti inför min student, inte själv har en säng att sova i pga. det."


    "Alla mammor och pappor som finns och lever ensamma och försöker få allt att gå ihop, ni är värda guld. Att ni finns och älskar era barn trots hårda ekonomiska situationer, det är värt mer än något."


    Sophie, som tog studenten förra året, uppskattar att hennes studentfirande kostade 6 000 kronor, med flak, balklänning, bil och champagne.


    Snacka om felprioritering. Mina ungar skulle inte få 6000 till studenten, och då har vi ändå över 60.000 netto varje månad. Jag tycker att det är helt hutlöst!
    Varför är det en felprioritering?
    Om det är viktigt för dem - vem är du att döma?

    Sedan var det någon som ansåg att det var dåligt prioriterat med bil, rökning, sprit och djur när man är fattig också. Jag kan personligen tycka att det mesta av det är förkastligt, men när det kommer till djuren håller jag inte med. Väldigt många finner ro och livsglädje i sina djur. Många så pass att de till och med skaffar hund eller katt fast de inte ens har en riktig bostad. Dessa djur skänker ofta även tröst och glädje åt familjernas barn. Och  när det kommer till psykiskt sjuka människor, så är det ofta djuren som får dem alls att gå upp ur sängen.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • trettioplus
    Anonym (Oförstående nr 2) skrev 2011-06-02 17:18:04 följande:
    Läste nu i fattigbloggen lite snabbt och jag fattar inte riktgt vissa saker. Man ser på någon att han är fattig för han har en gammal mobiltelefon, har man råd med en mobil om man är fattig? Eller hon som skrev att hon ville hjälpa sin mamma men att studiebidraget bara räckte till busskort och hundmat.  Gör er av med hunden då så kanske ni har råd att köpa mat till er själva. Eller är mobil och husdjur något man absolut behöver om man inte har pengar till mat?
    Mobiler har även de allra fattigaste, så det är uppenbarligen högprioriterat. Bland de allra fattigaste i kåkstäderna och bland uteliggarna så hittar du alltid mobiltelefoner. Så är det.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • katten89
    Jesper f skrev 2011-06-02 16:47:42 följande:
    Jag kan inte uppfatta "bloggen" som något annat än ett skämt, eller ren provokation mot dom barn som VERKLIGEN lever i fattiga hem. Om jag skulle mäta min egen barndom med samma mått var vi också fattiga, och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin KÄNDE mig fattig på det viset. Sen att det inte fanns pengar att spendera, det är en annan sak.
    '
    När man lyckas förväxla riktig fattigdom, dvs att inte ha kläder på kroppen eller mat på bordet, mot att när man har det man behöver - men inte pengar att spendera på saker, med varandra och benämna dom på samma sätt, då anser jag att man närmast förlöjligar ett faktist samhälls problem. När dom enda man får tag på som "exempel", allt som oftast handlar om ekonomiska prioriteringar ( vilket man defenitivt INTE har råd med som fattig, btw ) har man inte ens nått i närheten av pudeln av kärnan, och det gör mig nästan ÄNNU mer ont. Dom vars röst ingen hör, har helt plötsligt fått i princip "lyxfällan" som språkrör för sina problem. Hur seriöst skulle det kännas på en skala, om man befann sig i den värre situationen? Dock inte "klatshigt" nog att göra kvälstidnings journalistik på.. Fruktansvärt, faktiskt.
    MYCKET bra skrivet!!!
  • Gissa
    Fattig student skrev 2011-06-02 17:33:08 följande:
    Så du menar att socialen ska betala för det?

    Nej då får man stå sitt kast. Tyvärr.

    Nej, det är ju precis det jag säger att dom inte gör


    Soffa på avbetalning ingår inte i socialbidragsnormen.


    Min fråga gällde hur man gör för att "Lägga ifrån sig den utgiften" som någon uttryckte det.

  • sunatet

    Alltså, ni som pratar om att ekonomiskt bistånd från soc ska täcka allt. I riksnormen ingår 1640 kr i matkostnader för en ensamstående vuxen. Totalt får en ensamstående vuxen 3720 kronor i månaden, plus hyreskostnader (upp till 3600 kr). För hur många av er skulle det här gå ihop? Hur många bostäder för under 3600 finns det om man bor i en av Sveriges större städer? Den enda tandvård man får ersättning för är direkt akut vård, och soc har en annan ganska speciell uppfattning om vad som är akut.

    Människor ifrågasätter varför man har mobil om man är fattig: Man kanske inte får ha hemtelefon, så man har kontantkort istället. Det går att köpa 10 år gamla modeller för någon hundring. Då blir det inte så dyrt med mobil. Och man får alltid skaffa ett kontantkort, oavsett om man har obetalda räkningar osv.

    Man kan ha hamnat i den här situationen då man inte kunnat få ett jobb efter man är färdighutbildad. Då har man csn-lån att betala tillbaka, dessutom. Det kanske blivit problem med ens företag så att man gått i konkurs. Massvis av saker kan hända. 

  • trettioplus
    sunatet skrev 2011-06-02 17:43:09 följande:
    Alltså, ni som pratar om att ekonomiskt bistånd från soc ska täcka allt. I riksnormen ingår 1640 kr i matkostnader för en ensamstående vuxen.
    Vad är normen för matkostnad per person om man är två eller flera?
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Anonym

    Jag har en väninna som har har varit ensamstående mor och jobbat inom vården i många år. Hon har precis legat över socialbidragsnormen i flera år. Hon har bott i en två och soffit i bäddsoffa i vardagsrummet, så hennes barn kunde få eget rum. Min väninna har alltid kämpat och kommit på listiga lösningar på bristen på pengar. Hon har inte haft bil utan cyklat överallt - barnet har alltid varit klädd efter säsong och väder och haft hela och fina kläder - dock inte märkeskläder.
     Min väninna har köpt på loppis och sytt in och sytt ut. Det har alltid funnits pengar till frukt och utflyktsmat och hon har alltid lyckats trolla ihop till fina jular och helger. Ibland har hon jobbat extra för att finansiera datorinköp och det har varit självklart att det har funnits lite sparpengar till skolresor.
     På semestern har hon och barnet varit på cykelsemester eller åkt tåg till en hyrd stuga någonstans - inget avancerat men miljöombyte. Barnet började i tonåren jobba extra och kunde på så vis finasiera märkeskläder och teknikprylar.
    I mångas ögon är säkert min väninna urfattig - men jag tror varken hon eller barnet har upplevt sig som fattiga.

Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga