• Anonym (Oförstående)

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • Anonym (Bara läst ts)

    Nu har jag bara läst ts och jag förstår ditt resonemang. Självklart är det otroligt dumt och korkat att ex resa på kredit. MEN samtidigt så kan jag förstå att vissa gör det, ändock otroligt dumt och korkat. Men i dagens samhälle så handlar det så otroligt mycket om lyx och flärd. Vi blir dagligen inpräntade i att vi måste konsumera så mycket som möjligt, det ska vara ditten och det ska vara datten. Vi måste ut och resa, alla gör det och det kostar "bara" si och så många tusen, alla har råd. Alla jämför sig med alla och alla har det sååååå mycket bättre idag. Vi TAR oss tid, vi TAR oss råd osv osv. Man skulle ju kunna tro att den svenska medellönen låg på ca 50000 innan skatt vilket är så långt ifrån sanning det bara går att komma.


     


    Man vågar inte vara fattig idag för det är det enda det handlar om, om att ha råd för det är det alla har idag.


    Så otroligt synd och tragiskt! Denna enorma klyfta som finns mellan rik och fattig idag... Man blir tårögd. De fattiga, de kämpar och kämpar medan de rika bara tar för sig och behöver inte alls kämpa lika mycket, om än alls, som de fattiga.


     


    Det är ju fan inte lätt att tillhöra den lägre klassen, som tex en ensamstående med kanske bara en lön på ca 10000-13000 kr efter skatt. Blir barnet sjukt och du står där alldeles ensam så så finns ju ingenting längre. Du halkar efter med hyran och/eller alla andra räkningar för du måste vara hemma från jobbet och du måste betala vården av ditt sjuka barn (om det rör sig om någonting allvarligt), till slut får du inte längre behålla ditt lågavlönade jobb för du är ju nästan aldrig där...


    Nej, vi måste ändra samhällssynen och vi måste uppmärksamma de fattiga för oftast är de osynliga.


     


    Det är ju helt sinnessjukt att de "rikare" är de som ska sätta våra normer idag.


     


    Självklart, jag tycker också att man ALDRIG ska sätta sig i skuld bara för att visa sig vara som alla andra men jag FÖRSTÅR att vissa gör så. Vi ska vara på ett visst sätt, det är bara så och det är samhällets och medias fel. Vi ser ned på de som är lite lägre ner än oss själva.


     

  • Tow2Mater
    Anonym skrev 2011-06-02 15:18:58 följande:
    Från bloggen:

    "Jag är 19 år och tar studenten om knappt två veckor. Det gör ont att veta att min mamma, min underbara mamma, som sparat 1000 kronor i månaden sedan augusti inför min student, inte själv har en säng att sova i pga. det.


    En 19-åring som tar emot ett studentfirande istället för att gå med mamma och köpa en säng är lika illa! Vid 19 borde man kunna prioritera bättre.
  • Anonym
    Gissa skrev 2011-06-02 15:25:03 följande:

    Det kan också vara så att man har gamla utgifter som inte täcks av soc.normen men som ändå måste betalas.


    Jag vet inte om jag vill kalla det "felprioritering" om man väljer att betala dom räkningarna istället för att hamna hos kronofogden.


    Med gamla utgifter tänker jag på såna som tex möbler på avbetalning under den tiden man hade ett fast jobb med en fast inkomst och således hade räknat med att ha råd att betala dessa.


    Eller man kanske har en gammal skruttig bil som man MÅSTE ha för att man bor tjorvigt till eller jobbar på tider då inga kommunala färdmedel finns. Detta täcks inte heller av soc.normen och bensin och reservdelar/skatt/försäkring är inte billigt.


    Ibland känns det som om man anser att människor med sämre ekonomi på nåt sätt har förtjänat detta genom att vara slösaktiga/prioritera fel.


    Nåja, alla kan bli sjuka eller arbetslösa, det är inget jag önskar någon men lite förståelse brukar det i alla fall kunda skapa.


    Jag tror gamla skulder är en stor del av problemet, men det visar ju att man måste tänka till även när man har ok ekonomi.
    När jag köpte min bostadsrätt fick jag lånelöfte på 1.5 miljon. Jag jobbade i mediabranschen och var ofta arbetslös i perioder med a-kassa. I stället för att köpa en lägenhet i innerstan (som alla mina vänner gjorde) så räknade jag baklänges och köpte en lägenhet som jag kunde klara av på a-kassan. Det blev en liten lägenhet i förorten. Men tack vare det behövde jag inte skuldsätta mig eller flytta när jag blev arbetslös. Det går ju att tänka framåt och fundera på vad som kan hända om man förlorar jobbet eller blir sjuk.

    Sen tror jag också tyvärr att de flesta av dessa fattiga föräldrar har varit fattiga från början. Det är inte rika som blivit sjuka, det är personer som kanske inte blivit hjälpta till bra val som unga.
  • Anonym
    Tow2Mater skrev 2011-06-02 15:29:12 följande:
    En 19-åring som tar emot ett studentfirande istället för att gå med mamma och köpa en säng är lika illa! Vid 19 borde man kunna prioritera bättre.
  • Gissa
    Anonym skrev 2011-06-02 15:29:29 följande:
    Jag tror gamla skulder är en stor del av problemet, men det visar ju att man måste tänka till även när man har ok ekonomi.
    När jag köpte min bostadsrätt fick jag lånelöfte på 1.5 miljon. Jag jobbade i mediabranschen och var ofta arbetslös i perioder med a-kassa. I stället för att köpa en lägenhet i innerstan (som alla mina vänner gjorde) så räknade jag baklänges och köpte en lägenhet som jag kunde klara av på a-kassan. Det blev en liten lägenhet i förorten. Men tack vare det behövde jag inte skuldsätta mig eller flytta när jag blev arbetslös. Det går ju att tänka framåt och fundera på vad som kan hända om man förlorar jobbet eller blir sjuk.

    Sen tror jag också tyvärr att de flesta av dessa fattiga föräldrar har varit fattiga från början. Det är inte rika som blivit sjuka, det är personer som kanske inte blivit hjälpta till bra val som unga.

    Ja det finns säkert en uppsjö av olka orsaker till varför man är eller blir fattig.


    Sen finns det ju så många olika definitioner på vad som är att vara fattig


    Vissa tycker att en ny iphone tillhör existensminimum medan andra ligger vakna och oroar sig för hur dom ska kunna skrapa ihop till en matsäck åt ett skolbarn.

  • Anonym
    Anonym skrev 2011-06-02 14:41:26 följande:
    Vi kanske inte förbjuder fattiga att bli föräldrar, men det kanske inte heller ska vara så enkelt att gå till soc när man är 18 och gravid och få pengar i fickan? Många väljer ju att skaffa barn, trots att de inte kan betala för dem, för att de kan ju "alltid få socialbidrag". Vad man inte tänker på då, är att man utsätter sina barn för den fattigdomen också.
    Det är inte så enkelt att bara gå till soc. Har aldrig varit och kommer aldrig vara.
  • Gissa

    Nej det är inte bara att gå dig och få pengar i handen som många verkar tro.


    Du ska redovisa alla dina inkomster och utgifter, specificera läkarkvitton, hyresavtal, hyresavier, elräkningar mm och för vissa är det ett helvete att bara få ihop pengar som det kostar att ordna alla dessa kopior.


    Min bästa vän i är i den här situationen.


    Hennes liv är ett helvete varje dag, hon har blivit deprimerad och tvingats gå till läkare då hon till slut kraschade totalt över all pengaoro.


    Många dagar har hon inte ätit nåt annat än havregrynsgröt eller makaroner och om hon skulle se denna trådstart så skulle hon nog gå ut i skogen och ta livet av sig.


    Det är så lätt att sparka på nån som ligger, men jag fattar faktiskt inte varför?


    Känns det bättre, känner du dig som en bättre mer sparsam människa eller följer du bara med i strömmen som alla andra utan att föe en sekund tänka efter vad det egentligen innebär att varje minut behöva oroa dig för hur du ska kunna få ihop till hyran och maten.

  • Läkerol

    Tror ni inte att det handlar om själva samhället hur det ser ut idag. Pengar har inget värde. Förr hade man bra inkomst om man hade ett jobb. Idag kan en kärn familj på två vuxna och två barn dom jobbar ha ekonomi problem, trots att de följer samhälls standarden. Radhus eller hyres, bil, dagis. Idag får många ta lån för att kunna resa bort och slappna av från vardagen. Det handlar om att det föds fler barn, mindre jobb, robotar och datorer tar över. Det är inte bara att gå ut och skaffa sig jobb. Alla slåss om de få jobb som finns.

  • Anonym (Bara läst ts)
    Anonym skrev 2011-06-02 15:29:29 följande:
    Sen tror jag också tyvärr att de flesta av dessa fattiga föräldrar har varit fattiga från början. Det är inte rika som blivit sjuka, det är personer som kanske inte blivit hjälpta till bra val som unga.

    Exakt, det tror jag också.


    Det är lite som hur jag har det; Jag räknas väl som fattig eftersom jag är föräldraledig just nu men annars är jag arbetslös (inte för att jag planerar vara det efter ledighetens slut men det hör inte till frågan), mina föräldrar räknas som högavlönade och är inte alls fattiga. Jag är uppvuxen med en rik uppväxt, vi har alltid haft det bra ställt. Pga detta så ser jag inte mig själv som fattig och ser inte heller att jag skulle ha tendensen att hamna där eftersom jag har ett s.k skyddsnät vilket dessa människor inte har som idag är fattiga på riktigt, riktigt.

  • riboflavin
    Anonym (Bara läst ts) skrev 2011-06-02 15:28:25 följande:

    Nu har jag bara läst ts och jag förstår ditt resonemang. Självklart är det otroligt dumt och korkat att ex resa på kredit. MEN samtidigt så kan jag förstå att vissa gör det, ändock otroligt dumt och korkat. Men i dagens samhälle så handlar det så otroligt mycket om lyx och flärd. Vi blir dagligen inpräntade i att vi måste konsumera så mycket som möjligt, det ska vara ditten och det ska vara datten. Vi måste ut och resa, alla gör det och det kostar "bara" si och så många tusen, alla har råd. Alla jämför sig med alla och alla har det sååååå mycket bättre idag. Vi TAR oss tid, vi TAR oss råd osv osv. Man skulle ju kunna tro att den svenska medellönen låg på ca 50000 innan skatt vilket är så långt ifrån sanning det bara går att komma.


     


    Man vågar inte vara fattig idag för det är det enda det handlar om, om att ha råd för det är det alla har idag.


    Så otroligt synd och tragiskt! Denna enorma klyfta som finns mellan rik och fattig idag... Man blir tårögd. De fattiga, de kämpar och kämpar medan de rika bara tar för sig och behöver inte alls kämpa lika mycket, om än alls, som de fattiga.


     


    Det är ju fan inte lätt att tillhöra den lägre klassen, som tex en ensamstående med kanske bara en lön på ca 10000-13000 kr efter skatt. Blir barnet sjukt och du står där alldeles ensam så så finns ju ingenting längre. Du halkar efter med hyran och/eller alla andra räkningar för du måste vara hemma från jobbet och du måste betala vården av ditt sjuka barn (om det rör sig om någonting allvarligt), till slut får du inte längre behålla ditt lågavlönade jobb för du är ju nästan aldrig där...


    Nej, vi måste ändra samhällssynen och vi måste uppmärksamma de fattiga för oftast är de osynliga.


     


    Det är ju helt sinnessjukt att de "rikare" är de som ska sätta våra normer idag.


     


    Självklart, jag tycker också att man ALDRIG ska sätta sig i skuld bara för att visa sig vara som alla andra men jag FÖRSTÅR att vissa gör så. Vi ska vara på ett visst sätt, det är bara så och det är samhällets och medias fel. Vi ser ned på de som är lite lägre ner än oss själva.


     


    Jag har bra mycket mer respekt för en person som inser sina egna begränsningar och som har integritet nog att utgår från sina egna förutsättningar än en som drar på sig utgifter den inte har råd med för att det ska vara så.
    Har en kompis som just fllyttat till en 4:a med sina tre barn eftersom "barn ska ha eget rum", hon som hade dåligt med pengar redan innan kommer nu få betala ytterligare 1200 kr ur egen fick eftersom soc absolut inte kan förstå varför hennes 2 småttingar inte kan dela rum (jag håller med dom).
    Hon lägger själv upp för att aldrig ha pengar över till ens en liten utflykt.

    En annan bekant lever gott på sin lilla deltidslön och bor med sina 2 barn i en mindre 2:a och omsätter månadsvis bra mycket mindre än motsvarande socialbidragsnorm för familjen. 

    Jag har som sagt själv levt långt under norm utan att tycka att det kändes det minsta fattigt, kanske för att jag inte anser att man behöver visa sig rik inför andra. 
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga