Fattar mig ej på vissa fattiga

Jag kan inte uppfatta "bloggen" som något annat än ett skämt, eller ren provokation mot dom barn som VERKLIGEN lever i fattiga hem. Om jag skulle mäta min egen barndom med samma mått var vi också fattiga, och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin KÄNDE mig fattig på det viset. Sen att det inte fanns pengar att spendera, det är en annan sak.
'
När man lyckas förväxla riktig fattigdom, dvs att inte ha kläder på kroppen eller mat på bordet, mot att när man har det man behöver - men inte pengar att spendera på saker, med varandra och benämna dom på samma sätt, då anser jag att man närmast förlöjligar ett faktist samhälls problem. När dom enda man får tag på som "exempel", allt som oftast handlar om ekonomiska prioriteringar ( vilket man defenitivt INTE har råd med som fattig, btw ) har man inte ens nått i närheten av pudeln av kärnan, och det gör mig nästan ÄNNU mer ont. Dom vars röst ingen hör, har helt plötsligt fått i princip "lyxfällan" som språkrör för sina problem. Hur seriöst skulle det kännas på en skala, om man befann sig i den värre situationen? Dock inte "klatshigt" nog att göra kvälstidnings journalistik på.. Fruktansvärt, faktiskt.

Men när vi nu VET hur lätt det här faktiskt kan inträffa, desto STÖRRE anledning att INTE påbörja dylika krediter i nån större utsträckning annat än absolut nödvändigt, och använda SPARA istället. Eller hur? Man MÅSTE inte köpa möbler/kläder/resor på avbetalning, går alldeles utmärkt att spara till innan. Man MÅSTE inte ha en mobiltelefon med abonemang, går alldeles utmärkt att köpa en som man använder kontant abonemang på. Osv.

Problemet är inte att folk inte ser vad som händer i kristallkulorna om 2 år, problemet är att folk inte tar samma ansvar för sin ekonomi som för i tiden. En kredit är ett lån, som precis som vilket annat lån som helst skall betalas tillbaka. Och indirekt, behöver du antingen en lika stor summa som krediten sparad, för att veta att oavsett vad som hända skall - att du klarar av den. Alternativt, precis som tex med ett bostadslån, att du helt enkelt får sälja vad det nu är för något, och vara utan det, för att täcka krediten. Konstigare än så är det faktiskt inte än i denna dag.

Det innebär för dom allra flesta, att man har inte mordernasgte bilen, mobilen, platt tv-n, datan osv, men du lever å andra sidan i en sund ekonomisk miljö. Och det är det här som har blivit så fel, folk använder krediter som någon slags alternativ plånbok, som om det var ekonomiska möjligheter dom hade i dagsläget. Som om det blev billigare att betala när man skjuter skulden framför sig, med räntor, amorteringar, avgifter, och gud och hans moster, gentemot om dom hade sparat ihop summan istället.

Det som kan vara av intresse att titta på vad gäller bidragsnormen, är vad som avses med "nödvändiga" utgifter, och jämföra med dom utgifter man sitter med själv, per månad, får man ganska snart en bild av hur ens egen ekonomiska situation ser ut.  Det är fullt möjligt att Soc bidraget borde höjas rent generellt för att bättre täcka allmänna prisläget, men jag kan inte själv anse att det ska täcka fler poster.

För att det finns tillgång till krediter innebär inte att någon egentligen BÖR använda dom. Det är egentligen det som är så fel när man tom börjar utveckla kreditmöjligheter som ändå på något sätt ger krediter när någon inte ens är kreditvärdig. Det är inget friskhetstecken på en ekonomi. Snarare det motsatta.

Jag har gjort det, i närmare 4 år, innan min situation ändrades. Det var heller inget aktivt "val", eller något jag missköt från min sida som försatte mig där.

En fråga dock ( Obs, detta är EJ ett påhopp, eller "knäpp" på näsan, utan ärlig fråga ), varför valde ni den formen för mobiltelefonen från första början? Jag kan bara referera till mig själv, men när jag hade lite pengar - även om jag teoretiskt hade kunnat fått ett abonemang hade jag aldrig VELAT tagit det. Kontantkortslösningen var för mig utmärkt. Hur såg situationen ut, och hur resonerade ni? ( Om du vill berätta förståss, jag respekterar givetvis fullt om du inte vill. )

Vad  menar du? Har inte kommenterat tandvård i ö.h.t i den här tråden??!!

Bra eller dåligt, det är så verkligheten ser ut när man köper för pengar som man inte har.

Det är horibelt att läsa TS... Men så glad att det inte blev ditt öde också, utan precis tvärtom! Visar att det finns möjlighet för ALLA, bara man tar fram papper, penna och miniräknare.

Det spelar faktiskt ingen som helst roll hur många som har någonting på avbetalning eller inte, det är fråga om planering. Ytterst få fall skulle behöva gå till kronofogden i överhuvudtaget, om folk tänkte efter före. Det är snarare det som är problemet. Allmänna ekonomiska beteendet.Samhället STÅR redan idag för både större och mindre krediter, nämligen dom som går igenom skuldsanering. Och den möjligheten är bra. Men något utökande av det hoppas jag verkligen aldrig att det blir. Och det är en fråga om rättvise princip.

Fast sociala aktiviteter GÅR faktiskt att anordna utan några pengar alls. Däremot går det inte att fantisera ihop mat på bordet, om du inte har något i skaferiet. Det är två STORA skillnader i livet. Om vi nu ska börja räkna in sociala aktiviteter i ekonomi, ska vi också av rättvisskäl börja sjukskriva för sociala aspekter inom ramen för sjukförsärkringen. Då skulle jag vilje se hur många det är som skulle gå till jobbet en vanlig arbetsdag..Fast det ändrar inte det faktum att du binder upp dig vid en kredit. Numer behöver man inte alls binda sig vid ett mobilabonemang för att få förmånliga taxor. Faktiskt gäller samma sak för bredband. TV-kanalspaket finns utan mer än en eller ett par månaders uppsägning. Frys/kyl/spis är typiska kapitalvaror som är erkänt att konsumenter ALDRIG ska låna till, just pga värdeminskningen. Kan du fråga vilken kommunal ekonomisk rådgivare som helst om. Elektronik i överhuvudtaget är indirekt "livsfarligt" att låna på. Finns inget värde på. Det ev. förlorade inflamtionsvärdet är ingenting i jämförelse med den värdeminskning som dina prylar genomgår, samtidigt som du inte äger dom. Just därför kan det ALDRIG vara förmånligt att ta något på avbetalning på den här sortens varor.

Njäej, det skulle jag faktiskt inte tro. Snarare att just det faktumet sparar samhället pengar, genom någon form av avskräckande "behandling" som motvikt mot den glättriga kredit reklamen.

Och det är inte fråga om att vare sig vara efterklok eller klanka ned på någon. Det handlar bara om att tänka efter före. Spara ja - krediter nej. Så enkelt är det, hamnar man inte med skägget i brevlådan.

Fast om det är konsekvensen av tex en kreditresa som man egentligen inte hade råd med från förta början, är ju det konsekvensen av ett eget val. Inte konsekvensen av att världen utanför är orättvis. Eller hur?

Det finns ett bekymmer genom att någon i ledet inte får betalt, vilket innebär att framtida kunder som ska handla i denna butiken kommer få det som påslag på sinna varor. Och vari ligger rättvisan i det? Hur vet du att det inte är någon som har minst lika illa ekonomi blir den som får betala för en soffa som dom inte ens äget eller haft att göra med från första början? Finns absolut ingen rimlighet som jag ser det. Däremot att man kanske kan frysa skulden som så, och bara räkna upp den mot KPI eller liknande. Men att skulden skulle försvinna upp i tomma intet, den lösningen kan aldrig vara riktig.

Du får tro precis vad du vill, men en värld där ett val aldrig skulle åtföljas av en konsekvens, tror jag faktiskt inte att många ens vill leva i.Det är väll ytterligare exempel på ett kreditköp, liksom en soffa kan vara det. Tycka vad man tycka vill, men någonstans måste det finnas ett ansvar med ett ekonomiskt beslut som inte vart sunt. Sen kan man alltid diskutera villkoren/formen, men att det måste finnas - absolut. Annars har vi snart ekonomisk anarki.

Det handlar fortfarande inte om att VETA. Kan du förklara för mig varför det skulle vara BÄTTRE att köpa på kredit, än att helt enket SPARA till det man behöver? Det är för det första i 99% av fallen billigare, det är defenitivt 100% säkrare, och du är 100% garanterad mot att inte sätta dig i en ohållbar ekonomisk sits om du blir sjuk/arbetslös, företaget går i konkurs eller vad som helst.

Ja, alltså, om du söker Soc för att du förköpt dig på ett soffköp - ja. Annars, nej. Då handlar det om att du behöver söka för din totala levnadssituation. Inte sant?

Fast det är enorm skillnad på att hjälpa folk, eller att stjälpa folk. Att hjälpa folk, kan handla om att hitta olika former att frysa skulden, så den inte galoperar iväg. Avbetalningsplaner som håller mot ekfonomin etc. Men att helt plötsligt bara trolla bort skulder, för att det är "synd" om nån. Vad är det för ansvarstagande? Ska vi införa någon slags "tycka synd om" kommision, som ska utreda i vilket fall det är synd om nån eller inte, och om dom därför behöver betala en räkning eller inte? Det är en fullstädig utopi. Hur skulle ett sånt samhålle få någonting gjort i överhuvudtaget?Nr 1 rör sig om så lite pengar, att när du räknar bort värdeminskningen, hamnar du på minus.

Nr 2 kan du ringa till din kommunala budgetrådgivare, kan hon/han tala om för dig hur man räknar pris jämförelse mellan att köpa en telefon kontant, mot att binda sig i x-antal månader, ska du få se vad priset på "gratis" telefonen hamnar på - kan du återkomma här sen om du fortfarande lever i tron att du får en billigare produkt.

Och nej, man kan inte försäkra sig mot allt, men just därför behöver du göra mest antal sunda val redan från första början, för att behöva hamna i minst antal besvärliga situationer OM man ändå skulle hamna där. Och att ha en massa krediter och avbetalningar är INTE bästa metoden. Och det kan nog vilken privat ekonomisk rådgivare som helst skriva under på. Obereoende inflationsvinsten eller inte.

Det är väll helt OK, så länge du personligen är kreditgivare. Annars är det dom villkor som gäller som personen ifråga har skrivit på och godkännt. Eller anser du att villkor i kontrakt inte behöver gälla, när saker händer i endera parts "verklighet" som gör att dom upplever att dom inte kan uppfylla dom avtalade villkoren? Har jag förstått dig rätt då?

Fast om nu din devis skulle vara statistiskt riktig,  tror du att myndigheter såsom kronofogdemyndigheten skulle behöva finnas? Och då ska vi ändå vara tacksamma för att dom finns, för i länder inte allt för långt bort finns dom inte, och där går bara bankerna in och plockar saker hur som helst, tom juridiskt lagligt. Och det är bara att finna sig. Och du kan ÄNDÅ vara skuldsatt tills att du går i graven, eller tom längre, så att ditt dödsbo blir försatt i konkurs medans du ännu är i livet och har långt kvar att leva. Där kan vi prata långtgående konsekvenser.

Det finns i princip ingenting, förutom bostad, som är ekonomiskt försvarbart VETTIGT att köpa på avbetalning. Att många ändå gör det, är inget argument för att det skulle förmodas vara en bra affär. Och det kan du fråga en rådgivare på din bank, ska du få höra. Enda orsaken att krediter finns, är för att någon annan ska tjäna pengar på att folk använder dom. Inte för att det ska vara en finansiell säkerhet för användaren. Och det är här vi har dom som har svårt att hänga ihp med tiden vi lever i. Förstår man inte det sambandet, och behovet av att därför i princip ha samma buffert, som du skaffar i kredit, för att vara kvar i plus minus noll, utsätter du dig för en klar ekonomisk risk, som potentiellt kan kosta dig pengar, MYCKET pengar. Titta på inkassolagen, och provräkna i ett exel ark ska du få se.Konsekvensern ÄR i proportion med det du misslyckas med. Det är exakt DET du godkänner när du skriver på ett avtal. Och kan du inte leva med dom konsekvenserna, ska du inte skriva på avtalet. Det du indirekt tycker, är att så länge avtalet är till konsumentens fördel, gäller det. Men inte när det är emot konsumenten. Då ska det vara juridiskt riktigt att helt enkelt strunta i det. Min fråga till dig är, vilka företag tror du VILL bedriva verskamhet i ett land med dom villkoren, och ifall dom ändå vill det, vilka priser tror du att dom håller på sina produkter, för att förlust försäkra sig? Vi skulle prismässigt kastas runt 30 år i framtiden, fast med dagens löner på allt, som har avtal.
Det är ingen som påstår att det är enkelt att gå till Soc, och det ska det heller inte vara eftersom det rör sig enbart om medel för överlevnad. Har man dessutom medvetet inte följt vad man själv har avtalat, får man också stå för dom konsekvenserna, oavsett hur man mår.

Det finns utvägar genom bla skuldsanering för dom som verkligen hamnat illa ut, oavsett om man valt det, eller bara hamnat i det. Så att det INTE finns utvägar är faktiskt inte sannt. Och det sker på skattebetalarnas pengar. Men som du, att tro att skattepengar är den enda oändliga resursen, som ska användas för att betala för folk som helt plötsligt inte vill betala sina räkningar, den åsikten är tack och lov inte en majoritets åsikt. Och tycker heller inte att den varken tyder på något större ansvarstagande. Alla ska få göra som dom vill - staten kom och hjälp oss. Det om något, är tider som är svunna för länge sen. Apropå att inte hänga med i tiden.Fast vitsen med Kronofogden är just att man hamnar i en reglerad ökning av skulden, och att ingen dessutom skinnar dig mer än att du klarar dig. Det är en FÖRMÅN att vi har det systemet, kan jag tala om, som sett med egna ögon vad som händer med människor som lever i dom länder där det INTE finns. Men någon allmän lösning där skattepengar som fn inte ens räcker till för att vända gamla, invalida, så att dom inte får liggsår, ska täcka folks soffor, tv aparater, resor och gud vet vad. På bekostnad av vad, anser du? För något kommer att få mindre pengar.Fast om du jämför med alternativet, som är att hamna i konkurs, som inte är tidsbegränsad. Vad skulle du själv tycka vore det bättre alternativet? Kronofogden arbetar aktivt för att människro INTE ska puttas ned i pottan, utefter hur deras vardag ser ut. Det är inte bara fråga om en elak myndighet som helt rått tar människors pengar. Då har man inte riktigt förstått hur dom arbetar, och för vad.

Men att undvika att hamna hos kronofogden är ju ändå något som är upp till var och en. Och det lligger därför i allas intresse att göra en ekonomisk hållbar planering utifrån kända fakta, så långt som bara möjligt. Och att däri börjar försvara nyttjandet av kredit, samtidigt som man anser att staten på nått vis ska betala för dom som är på väg att hamna däri. Du tycker inte att det är två ganska kontraherande faktorer som motverkar varandras syfte?

Det går inte att skylla allting på staten, vi har ett eget ansvar för dom val och avtal som vi tecknar. Det har i sig ingenting med att göra hur lätt eller svårt det är, och det är just det som är den brinnande poängen. Om nu alla ska ha möjligheten att få sin valfrihet med sina pengar, är mot kontrahenten att alla också har skylldigheter i motsvarande grad. Du kan inte ha det ena utan det andra. Och det är inte ett samhälle i sig som utformar, utan det är tjänster som företag erbjuder. I sig inte ens bundet som så till staten, bortsett från insättningsgarantin, samt att banklagen uppfylls. Och mer strikt/specifik än så går det inte att ha det i ett öppet, demokratiskt samhälle som tillämpar marknadsekonomi. Därmed inte sagt att det alltid är den bästa av världar.  

Om du nu inte tycker att proportionerna är rimliga, ska du heller inte skriva under ett sådant avtal. Och därmed ÄNNU mer förvånande att du i princip propagerar FÖR krediter. Om nån, borde väll du snarare propagera MOT dom. Nu förlorar ändå tack och lov ytterst få sina bostäder till följd av mindre krediter, det går i dom allra flesta fallen att lösa det på annat sätt, just TACK vare dom rättigheter man som enskild har under kronofogde myndigheten. Något man aldrig skulle ha som ENBART bank kund.

Och är man nu inte "mentalt" frisk, finns i Sverige systemet med Goda Man, då är det en sådan man ska ha som ska ta över ens ekonomiska intressen, och se till sin brukares/klients absolut bästa, så inte ens i den situationen är du som enskild enbart utlämnad till marknadskrafterna. Det finns redan ett skyddssystem, och det fungar för det mesta även väl, om man tittar i jämförelse med andra länder. Antal vräkningar rent procentuellt, om du jämför tex Sverige mot Tyskland, eller Holland, eller Estland, Italien, är så otroligt mycket lägre - och det beror ju på något. Och inte beror det på att vi procentuellt är så mycket lägre belånade precis.

Att visa medkänsla är inte detsamma som att människor inte får konsekvenser av dom val dom gjort. Och det är det som är galet i hela ditt resonemang. Du har i varenda tråd utpekat allt från regering, riksdag, banker, kreditinstitut till samtliga medlemmar på FL som ansvariga och närmast skurkar. ALLA andra, förutom den som själv har satt sig i situationen, är skylldiga, SAMT ska lösa den, OCH stå för den ekonomiska skadan. Vart finns rättvisan i det, när det handlar om pengar som ska vårda våra gamla, ge resurser till skolan, eller se till att vi har infrastruktur som fungerar. Skattepengar är inte en oändlig källa av resurser, som bara går att ösas från när något är "orättvist". Det är sanningen.