/.../Dessa människor är dom ni kränker genom att påstå att man "kan spara om man lever på soc."
Kränka är ett populärt ord... Låt oss säga så här. Det finns personer som, pga särskilda omständigheter i deras omgivning, hälsa eller personlighet har svårt att klara sig på sk social norm. Detta är förstås att beklaga. Men du kanske å andra sidan kan se hur det är att omyndigförklara alla mäninskor som faktiskt klarar att hålla en budget på denna nivå. Kanske du också kan se hur det kan uppfattas¨"kränkande" av oss som levt på under sk social norm, och upplevt oss klara det bra, att kalla oss "fattiga" och beklagansvärda om vi inte själva upplevt oss så?
Jag har själv under årsperioder levt en bra bit under sk existensminimum. Jag känner ett antal personer som tangerar den. Vi har, i allmänhet, gjort det bästa av det hela, med god hushållning och konsumerat vad vi har råd med. Jag gissar att skillnaden kan vara att vi i någon omfattning valt det. Vi har valt att leva på CSN, eller på en lön med barn, eller jobba deltid, eller ha stimulerande arbeten som betalar sig dåligt. I flera fall har det väl också setts som en övergångsperiod som ska vara några år, inte livet ut. Jag inbillar mig - utan att påstå att detta gäller alla i den sitsen - att det är lättare att lägga sig platt och inte försöka om man upplever sig totalt maktlös vad gäller sin ekonomi.
Jag är den första att beklaga hur barn som "Evelina" upplevt sin barndom. Dock ligger ansvaret för detta i första hand på hennes mamma (hennes missbrukande pappa är väl svårt att att vänta sig mycket av, om mamman står det inget om några psykiska problem), inte "samhället".
