Vilken socialgrupp hör en till?

Där är  förresten en gruppmarkör om vi ska ta upp sådana i språket. Att nia är utpräglat typiskt för ungdomar i servicebranschen, speciellt restaurang.

Nu är ju inte högre utbildning synonymt med någon större insikt i svenskämnet; fullt möjligt att ha suttit av en medelmåttig svenskundervisning i gymnasiet (som för övrigt kanske inte fokuserar på språksociologiska detaljer när varianten är korrekt? Har inget klarare minne; det enda jag själv minns är att man tog ut satsdelar.)

Ska vi försöka jämka ihop våra varianter? Folk som har ett större intresse för svenskämnet kan säga "än mig" för att man vet att det är både korrekt och traditionellt, och varför. De som har 0 teoretisk kunskap och/eller intresse säger det oreflekterat för att det är den vanligaste talspråkliga formen. Ett mellanskikt utan djupare kunskap i svenskämnet men med en önskan att uttrycka sig korrekt väljer "än jag".

Med reservation för att tattare/resande är en etnisk (nåja) grupp med eget språk, kultur etc så det inte räcker med yttre faktorer.

Nu behandlar ju den här tråden sociala grupper och jag gissar att intresset av att positionera sig, för att använda ert uttryck, visar sig tydligare i den typen av diskussion. Du själv till exempel vidmakthåller ju med stor eneragi din invanda syn på dig själv som havande en medelklassuppväxt i diskussion med dem som använder andra kriterier

Fast är det inte din tolkning att det bara skulle vara föräldrarnas yrkesval som passar in på dessa som kallar sig arbetarklass?
Är det verkligen  operagående, P1-lyssnande, klassikerläsande gymnasielärare med intresse för tredje världens demokratiutveckling och som dissar melodifestival och Ullared  samt köper begagnad Emmaljunga(eller vad man nu ska dra för tillspetsad medelklasstereotyp) du syftar på här?
Eller är det helt enkelt personer med stabil social situation, villa-vovve-volvo och en och annan charterresa? Dvs personer som du trots brist på några tydligare medelklassfaktorer nekar att se som arbetarklass för att det senare i din vokabulär råkar vara synonymt med underklass? (Eller, för vi har ju haft den här diskussionen innan, du /i strid med sociologin/ definierar som medelklass  utifrån att de är Medelsvensson.)

Det är intressant. Vem äger definitionerna? Många ord har ju faktiskt /delvis/ olika innebörd i olika grupper, vanligen mellan fackmän och lekmän, och när de är tillräckligt utbredda brukar ju även det från början felaktiga börja ses som korrekt alternativ, i förlängningen kanske rentav mest korrekt. Vem kommer ex ihåg att "långtradare" betytt " på lång trad", inte varit applicerbart på kortare avstånd och inte behövt handla om lastbilar?

Att beroende på den sociala strukturen i olika delar av samhället man kan ha olika syn på detta känns inte så kontroversiellt. Men kanske kommer den dag då den syn på "medelklass" som en person med stabila ekonomiska förhållanden som TS och några andra här står för kommer att bli den dominerande i samhället. Jag vet inte hur utbredd den är då jag sällan sett begreppen diskuteras utanför traditionella media. Jag tror det tar tid i så fall ändå, då tryckta media -som ändå har tyngre tyngd än forum etc- av tradition domineras av medelklassen som står för den mindre ekonomiskt betingade synen.

Jag skulle inte heller anse att en klassresenär med stort inflytande i samhället var arbetare enbart i kraft av arbetaruppväxt. (Kanske är Ingvar Carlsson som skaffade sig en högre utbildning ett tydligare exempel än Göran Persson - fast även en studentexamen i fyrtiotalistgruppen är förstås bra mycket mer än gymnasium är idag.)

Å andra sidan har jag heller aldrig fått intrycket att det är särskilt vanligt att klassresenärer kallar sig själva arbetare/arbetarklass, i politisk retorik möjligen, och den miljön har du troligen mer insikt i än jag. Att någon skulle kalla sig "arbetargrabb" syftar i mina öron mer på uppväxten än på aktuell samhällssituation.

Bra mycket vanligare uppfattar jag i så fall "upphöjandet" av sig själv till medelklass i kraft av enbart en stabil ekonomi.

Tja, jag ska inte påstå att jag har heltäckande kunskaper på det området; det är mest Bourdieu jag stött på. Fast den angivna sociologen innan i tråden delade inte heller din tolkning.

Vår omöjlighet i att  nå konsensus är fortfarande skilda definitioner.
Du sätter likhetstecken mellan å ena sidan medelklass och Medelsvensson och å andra sidan arbetarklass och underklass; ingen av vilka definitioner ex jag kan hålla med om.
Jag ser arbetarklass och underklass som två väsentligen skilda saker och Medelsvensson som synonymt med väletablerad arbetare/lägre underklass.

Vad gäller din ursprungliga fråga - som du iofs tycker är sekundär jämfört med den allmänt hållna diskussionen -  kan du, som exempel, givetvis, i kraft av personlig information som du väljer att av integritetsskäl inte dela, vara klassresenär till medelklass. Däremot är du med "mina" (inlärda) definitioner inte "fortfarande" medelklass då informationen du lämnat ang din uppväxt inte tydligt pekar på annat än socialt väletablerad arbetarfamilj (skulle kanske vara din pappas arbetsledande position då men även där beror det på hur helheten såg ut; en förman/gruppchef blir ju t ex inte automatiskt medelklass).

Gäller diskussionen Medelsvensson och inte "medelklass" blir svaret annorlunda

Så är det.

Jag tror vi har olika intryck av det där. MITT intryck är nämligen att det var i den medvetna medelklassen det skulle vara fel med ABBA och annat kommersiellt, medan arbetarklass/lägre medelklass glatt fortsatte lyssna vidare på det sjuttiotalet igenom. Man skulle kanske kunna säga att den medvetna medelklassen menade sig försvara arbetarnas rättigheter medan de breda delarna av  den riktiga arbetarklassen fokuserade mer på att köpa färg-TV
Själv har jag glatt lyssnat på såväl Hootenanny Singers som ABBA under uppväxten. Och Svensktoppen, där det landade såväl proggsångare som dansbansschlager 

Det bästa i den vägen jag läst är Lilian Ryds "Vi åt aldrig lunch" (om man kommer igenom det tröga inledande kapitlet). Där får man förutom tankeväckande exempel på krockarna dessutom inressanta insikter i de stora kulturskillnaderna "norrländsk småort" versus "sydsvensk universitetetsstad".

Fast i delar av de akademiska banorna landar förstås lönerna på lägre summor än för den genomsnittlige elektrikern, plåtslagaren eller rentav bandarbetaren på Volvo.

Nu tror jag knappast att det något reserverat för kultureliten utan att många helt vanliga personer i medelklassen har samma synsätt mer eller mindre uttalat.
Men visst påverkar det om många har ett visst synsätt. Nu har jag ingen pejl om din syn skulle vara i majoritet; jag har bara stött på den här på FL men jag kommer inte heller från någon mindre ort. (Jag har rötter på en mindre ort men där talar man inte i klasstermer; därmed inte sagt att det inte är skillnad på folk och folk. När utflyttare, eller deras barn, kommer dit har man ett tämligen svalt intresse för vad de gjort med sin vuxna tillvaro utanför orten utan definierar dem i första hand utifrån sin släkt.) Om din tolkning skulle vara /komma i majoritet är det förstås möjligt att den kommer att ses som korrekt även av andra grupper på sikt. Eller så fortsätter det att vara olika definitioner utifrån grupptillhörighet.

Förstår inte  vad det är för stämplar som är fult att sätta du syftar på. "Medelklass" använder du själv. "Arbetare" tycker flertalet(?) inte är detsamma som "underklass" (som du råkar tycka) utan en ganska neutral beskrivning. Och du resonerar ju inte alls som om du tyckte det vore fult att använda gruppbeteckningar i stort?

Jag håller inte helt med. Det är som ovan nämnt tydliga skillnader på många områden mellan samhällsgrupper, utbildning, hälsa, vanor. Om man anser att detta är intressant att titta på (eller med politiska förtecken tolkar det som negativt att individer predisponeras till en viss samhällsgrupp av sin bakgrund och vill motverka det) så har förklaringsmodeller sitt värde.

Även om arbetaren har råd med villa och bil så kan det ju finnas ett värde i att h*n om h*n så vill eller behöver kan välja en annan yrkesbana eller utan att bita ner naglarna kan ta tag i administrativa krav som ställs i samhället. Givetvis finns det de som har nog med resuerser med sig för att ha denna frihet och väljer sitt liv med alla alternativ öppna, men så är det inte för alla. Jag har själv deprimerande ofta stött på och hjälpt till när socialt väletablerade personer, även yngre, blivit totalt låsta inför att fylla i en blankett, en formell jobbansökan eller en inlaga.
Demokrati i all ära men hur många utan högre utbildning sitter i regering och företagsledningar? Även om övriga har friheten att rösta så är inflytandet i samhället mindre. Gårdagens starka (manliga)  fackföreningar var en viss maktfaktor men den har minskat i takt med att medlemmarna i takt med bättre ekonomi inte längre engagerar sig.

Vad gäller studier så visar många både personliga erfarenheter och undersökningar att det är en högre tröskel för personer för arbetarhem att börja studera, både att alls börja (man vill inte dra på sig lån, ser det det inte som naturligt pga brist på rollmodeller) och har inte sällan problem med "medelklasspråket" på utbildningen. Rörligheten, som du pratar om, är i praktiken tämligen låg.
Sedan borde man iofs se även snedrekryteringen åt andra hållet som ett problem; varför drar sig medelklassungdomar inte till arbetaryrken, rentav kan motarbetas från skola och omgivning när  de visar intresse för yrken som inte kräver högre utbildning? Detta ses uppenbarligen dock inte som ett problem av flertalet.

Jag tolkar ditt utdömande av klassbegreppen som att det enda viktiga för individen är ekonomisk välfärd, att lite tillspetsat klassbegreppet spelat ut sin roll när det inte längre rakt av speglar vem som har råd med hus och bil. Delar man det synsättet finns det förstås en viss logik i ditt synsätt.

Nu tycker jag inte att orden används så godtyckligt. Inom sociologin har de sin något så när givna betydelse. Som andra facktermer kan de få en delvis annan betydelse ute i samhället. Men inom andra områden existerar olika tolkningar av ord prallellt utan att det omöjliggör att de används. Inser dock att det försvårar kommunikation mellan forskare/beslutsfattare och lekmän om många börjar lägga in andra betydelser i orden.
Givetvis kan man välja andra ord och andra förklaringsmodeller. Frågan är vad anledningen ska vara. Sambanden mellan "klass" och många fenomen är ganska tydligt. Om man ska studera samma samband och faktorerna är desamma blir det tämligen ytligt att byta termer till något mer "neutralt".

Det beror ju på vad man vill undersöka. Ekonomi är en viktig faktor men klassbegreppen är betydligt mer omfattande.
Om du nu vill fokusera på ekonomin och ha 1-3-beteckningar för detta så är det väl inget problem. Då gör du det och lämnar åt sociologin m fl att använda de förklaringsmodeller de behagar för de fenomen de vill studera. Man föredrar för övrigt "socioekonomisk grupp" framför "klass", så eufemismerna finns där med.

Nu har jag ju inte erfarenheten att de används så godtyckligt. Men i  alla fall, varför är det viktigt för dig att peka ut "var på samhällsstegen" personen befinner sig ("bäst, i mitten, sämst?) ?  Sambanden är mer komplicerade än så.

Jag håller inte med rakt av. Nu är det väl iofs vanligare att man arbetar i olika sektorer med och utan specifik utbildning än att man slåss om samma tjänster men vad som är status varierar mellan olika grupper.
 Visst finns det de som anser att "intellektuell bildning" (inte nödvändigtvis välbetald) är det viktigaste men det finns förmodligen ännu fler som tycker det är löjligt att över huvud taget utbilda sig till vag examen som inte ger en rejäl yrkestitel och kanske inte ens klirr i kassan.