Vilken socialgrupp hör en till?

Nu finns det ju olika typer av arbetarklass. Jag skulle säga att de flesta som är föga benägna att köpa begagnat och ser det som "ofräscht" eller nedgraderande är just väletablerad arbetarklass ( de och invandrare med hyfsad ekonomi men rötter i länder där det existerar svår fattigdom).  Inte bara väletablerade förresten; det är anmärkningsvärt många dyra importbarnvagnar bland personer som av ålders- och anställningsskäl rimligen inte borde ha så väldigt god ekonomi, där innerstadsmedelklassen kommer med sina begagnade Emmaljungor (eller i allra bästa fall en äkta sextiotalsvagn med stora stenhårda hjul)

Du köper det inte eftersom din definition jämställer arbetare med underklass respektive ordnad ekonomi med medelklass. För mig som inte gör den definitionen är det inte något märkligt  att Sverige skulle ha fler arbetare än medelklass, lika lite som det förvånar mig att en lastbilskörande ingifting tjänar dubbelt så mycket som socionomsläkting.

Nu är du ju medvetet ganska vag om vad detta kulturella kapital innebär i ditt fall. Jag förstår att du inte vill lämna ut dig hur som helst; samtidigt blir det svårt att svara på den fråga du faktiskt ställer i trådstarten utan det, eller kanske mest att motivera vad det är som skulle göra dig till medelklass, då både vad du skriver i trådstarten och hur du skriver det mer är markörer för Medelsvensson-/väletablerad arbetarfamilj (vilken definition du iofs inte instämmer i då du väljer att sätta likhetstecken mellan arbetare och underklass resp Medelsvensson och medelklass).

Så jag ser två problem med trådstartsfrågan. Dels är det  möjligt att du idag kvalar in som medelklass med andra kapital än materiella men detta  går inte at att bedöma eftersom vi inte vet vilka det skulle vara och du av integritetsskäl inte vill förtydliga.
Dels att vi är oense om själva grundpremissen, vad som kategoriserar "klasserna" ifråga. Dvs du frågar om du  _fortfarande_ är medelklass efter sänkt materiell standard medan jag och andra, med annan syn på klassbegreppen än du, ser den bakgrund du beskriver som arbetarklass (inte den underklass du själv läser in i begreppet) och frågan då snarare blir: är du fortfarande arbetarklass eller har du gjort en klassresa från ditt ursprung åt medelklasshåll iom förändrat socialt kapital du skaffat dig?

På den frågan skulle jag sponant svara nej, du är inte Medelsvensson längre; som polyamorös kvalar du inte in. Som frivilligt arbetsfri/hemmafru till två partners definitivt inte. (Inget av grejerna hade hindrat dig att vara medelklass dock )

Instämmer. Indelningen består men attributen som ingår har ändrats över tid. På samma sätt är det olika innehåll i klassbegreppen i olika länder och mellan stad och landsbygd. (Jag har bott över hos en "medelklass"familj på sydamerikanska landsbygden. De hade liten hemhjälp och sågs upp till på orten men åtminstone frun saknade formell utbildning, man lagade mat över häll och saknade varmvatten och innetoalett. )

Inte helt lätt. Landsbydsbefolkningen ligger väldigt nära arbetare i allt från smak till värderingar..Inte för inte har de flesta i städerna landsbygdsfolk, om än inte självägande bönder, några få generationer bakåt i tiden.  Ekonomiskt har en bonde på papperet ofta stora tillgångar samtidigt som h*n kan vara tvungen att jobba året runt. "Storbönder" å sin sida blir väl mest åt halvstora företagarhållet (jag känner inga) och företagare är knepiga; allt från godspatronstuket till arbetare som blivit /små/företagare och fixare med generationers företagare i större eller mindre omfattning. Godsägare bedriver lantbruk men drar väl mer åt överklasshållet. På landet finns det fortfarande diversearbetare som gör påhugg där det behövs på ett sätt som verkar mer försvunnet i städerna; de har sin plats i den sociala gemenskapen men är väl klassmässigt att jämföra med okvalificerade arbetare.

Bondesamhället i södra Sverige har framproducerat ett antal väletablerade intellektuella; ska man tolka det som att synen på bildning är mer positiv än hos "arbetare"?

Jag instämmer i att dialektalt talspråk i skrift kanske inte skriker medelklass men inte i att polyamori skulle ha den kopplingen. Jag känner inte tillräckligt många med alternativa sammanlevnadsstilar för att generalisera men jag har ingen känsla för att det skulle vara vanligare vare sig i arbetarklass eller underklass än i medelklass. (Överklassen har jag noll koll på förutom senare tids i pressen återgivna kungahusorienterade otrohetsaffärer som inte handlar om alternativa livsstilar, snarare om tämligen /macho/konservativa.)

Ja och nej. Det var mycket vanligt att kvinnan inte hade någon anställning utanför hemmet i den bemärkelsen och då stod hon också som hemmafru i statistiken. Det hindrade inte att hon ofta tog påhugg med allt från trappstädning tidiga morgnar till hemsömnad och serveringshjälp när det behövdes och därmed bidrog ekonomiskt förutom med kroppsarbete.

En nittioårig släkting till mig har varit hemma sedan hon gifte sig på fyrtiotalet . Makens murarlön försörjde fyra barn. Att man måste vara höginkomsttagare för att leva på en lön är en sanning med modifikation. Många av mina äldre grannar har varit det, men då har man också trängt ihop sig i små hyreslägenheter; inte ovanligt att det bott uppåt tio personer där tanterna idag bor själva kvar. Att det bara går med mycket höga inkomster sägs ju för övrigt ofta idag också samtidigt som många med mig har erfarenhet av att leva på bara den enes /låga/ inkomst där man rättar mun efter matsäck. Idag är det ett undantag men där normen är att leva på en lön gör också många det. Idag är normen att köpa många konsumtionsvaror och ha stort bostadsurtymme och de flesta prioriterar detta framför att ha en förälder hemma.
Däremot var det givetvis inte aktuellt med någon lyxkonsumtion i dessa arbetarfamiljer med en försörjare och den arbetsbörda (inklusive långkok, uppdrivning av egna grönsaker, sömnad av familjens kläder etc) får dagens mammaledigheter att framstå som semester.

Å andra sidan är "vänstern" till stora delar ett medelklassideal Få utöver hamnarbetare, gruvarbetare och medelklassintellektuella har väl brukat rösta till vänster om socialdemokraterna i någon högre omfattning?

I detta inlägg får jag hålla med. Att ha hemmafruar var väldigt ända da fram till sjuttiotalet i samhället överlag där ekonomin tillät det, särskilt då kvinnan saknade högre utbildning. Det var Svensson snarare än samhällstopp över det. (Jag gick själv på daghem tillhörande ett lasarett  för övrigt och mammorna där var efter vad min mamma säger sällan uskor eller vårdbiträden och inte så många sköterskor, för de var hemma i stället.)