Hur går samtal och brev till vid barnbesked?

Har visserligen adopterat från Thailand via AC, men vi fick ett samtal - grattis! ni har fått en pojke!, sedan scannade hon bilder (samt i princip all bakgrundsinformation de hade) och mailade allt, så jag fick se bilder efter bara några minuter.  Sedan hade de tänkt skicka hela paketet med post, men vi valde att åka ditt nästa dagen och hämta hela kuvertet.

Jag har aldrig hört att någon fick barnbesked via någon annan media än just telefonsamtal.

Var det inte hur nervöst som helst när bilderna kom?

Ooooo  ja!  Jag satt i ett möte med en doktorand jag handledar när jag fick samtalet.  Jag försvann ut i korridoren för att ta emot samtalet, men fick knappast skrika högt eller nåt - tänkte inte berätta får någon annan än maken först...  Sedan försökte jag avrunde samtalet så fort det bara gick men hon kände sig ganska pratsugen.  Jag nästan stutsade på plats för att komma iväg. De mest utdragna 5-10 min av mitt liv...

Öppnade mailet med skakande händer...  hyperventilerade förmodligen

Men med första blicket av kortet, blev jag totallt varm i kroppen och lugn.  Så självklart att det var min son! 

Gud va fantastiskt !!!!!!!
Vi pratade om det igår att när samtalet kommer måste man/vill man förmodligen åka hem direkt från jobbet för man kommer ju inte kunna ta sig för något mer den dagen, haha

Så nervöst att man aldrig vet när dom kommer ringa, speciellt för mig som vill ha kontroll på allt som händer och sker

"glömde" ni bort med tiden att dom när som helst kan ringa eller tänker man på det OFTA ??

Om vi glömde att de skulle ringa?  Absolut inte.  Jag upplevde väntan som väldigt jobbig, inte minst för att jag bar telefonen runt som besatt, blev panikslagen om jag råkade gå typ in på toan utan telefonen (Nej!  Tänk om de ringer medans jag är på muggen!), fick bli den irriterande typen som alltid hade telefonen påslagen på seminarier, ute på restaurang, på joggingspår, mm. 

Och din andra fråga, nej det fanns inte en chans att jag kunde jobba vidare efter barnbeskedet den dagen.  Det var bara att maila bilder till familj och vänner, skriva ut bilder för att sätta upp i vartenda rum hemma, och köp lite skumpa på väg hem!  Jag klarade inte heller av att jobba dagen därpå heller - jag tog med skumpa till jobbet och berättade, sedan började vi fixa dokument, signaturer, mm. Inte heller sov jag en sekund natten efter barnbesked - jag stirrade på korten typ hela natten, pratade med den, mm.  Som en skön, pirrig nyförälskad känsla, men gånger 1000! 

Hur länge har ni väntat nu?  Privat eller statligt barnhem?  Hur upplever du väntan?

Låt mig tipsa om världens härligaste tråd. Jag gråter varje gång jag läser den... tom när det handlar om oss!

www.familjeliv.se/Forum-13-247/m47138624.html

Vi håller på att samla våra papper till Colombia och är i stort klara!
Vi har haft supermycket strul med vår utredning som inte höll Colombias krav och massa kämpande med Familjerätten som först inte alls ville hjälpa oss med kompletteringen som krävdes.
Vi kom fram i kön i november men fick inte kompletteringen från Familjerätten förrän i mars/april

Det blir privat barnhem men vet inte vilket förrän pappren skickats iväg.
Just nu är jag ganska stressad över att få fram alla papper, även om vi har full koll så känns det inte som om jag har det
Ligger och tänker och funderar varje kväll, och har nu mer börjat tänka mig hur det är när vi är i Colombia mm.
Jag tror jag kommer kunna pusta ut mer när pappren väl är ivägskickade men efter nån månad kommer jag nog vara som på nålar......Kontrollfreak som jag är och detta har man ju noll koll över och kan styra över.

Nån mer som vill berätta om hur Era samtal gick till, och när ni fick bilder på Ert barn !!

MUla: Är inne och läser tråden du länkade. Vilka fantastiska berättelser !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag vet!

Vi fick SAMTALET i september förra året. Bara några minuter senare fick vi mail med bakgrundsinformationen och bilderna. Efter två-tre timmar talade vi med vår handläggare igen och det var då självklart att vi skulle gå vidare. Jag vet inte om vi ens hade möjlighet att välja...

Lycka till och hoppas att ni snart vet hur just ert samtal blev.

N E R V Ö S T att öppna mailet och se bilderna på SITT BARN

Varför skulle man välja att inte gå vidare, det var så jag menade när jag skrev välja......Är det tex om barnet har någon sjukdom eller liknande?

Vi väntade så många år på BB så just den här morgonen hade jag bestämt att försöka göra nåt bra av väntan. Jag ringde runt alla mina gudbarn och bokade träffar och övernattningar hos dom sånt som jag tänkte att jag inte kommer hinna sen när jag får barn. Kände plötsligt en kontroll över min tid som vi hade kvar. När jag lagt på luren till min gudmorsmamma, det andra samtalet jag hunnit ringa, så ringde telefonen och jag hinner se Bfas telefonnummer men just den gången kopplar jag inte att det är de, något som jag kunnat utantilll alla år. De frågar glatt om jag sitter ner och kan prata? Då förstår jag, jag hör faktiskt inget för jag börjar gråta och skratta samtidigt som jag skakar som ett löv, tur är att jag jobbade hemifrån den dagen. Drar fram en papperslapp och skriver ner POJKE med stora bokstäver. Ringer till maken som jobbar på taket den dagen, ber honom gå ner från taket, han skakar i rösten och frågar vad som hänt. Du har blivit pappa! säger jag gråt skratandes och han frågar flera gånger om det är sant. Några minuter senare är han hemma, och vi öppnar båda skakandes datorn och tittar på världens vackraste lilla pojke. Vi gråter och skrattar vartannat. Dagen efter tog jag ledigt för att fixa alla papper, och sen grät skrattande jag vartannat i de närmaste veckorna, något som jag aldrig gjort förrut. Och som någon skrev fotot hade man i handen dygnets alla timmar Plötsligt hade hela familjen det oxå, mormor/morfar farmor/farfar, fastrar o mostrar alla hade printat ut så de hade en på jobbet och en  på kylskåpsdörren.
Som någon skrev som en förälskelse men 1000gånger mer!

Ethi: Ja, visst är det roligt att de viktigaste samtalet man får i sitt liv så är man rädd att man ska glömma, för hur skakig man än är så glömmer man aldrig vad som sas. Nu håller vi på och väntar på syskon, och jag tror att även om man varit med om det förrut så är man nog inte så mkt coolare nästa gång

Jag också...

Jag skrev bl a pojke och mycket hår. Att det var en pojke stämde men hår hade han knappt något...