Har visserligen adopterat från Thailand via AC, men vi fick ett samtal - grattis! ni har fått en pojke!, sedan scannade hon bilder (samt i princip all bakgrundsinformation de hade) och mailade allt, så jag fick se bilder efter bara några minuter. Sedan hade de tänkt skicka hela paketet med post, men vi valde att åka ditt nästa dagen och hämta hela kuvertet.
Jag har aldrig hört att någon fick barnbesked via någon annan media än just telefonsamtal.
Ooooo ja! Jag satt i ett möte med en doktorand jag handledar när jag fick samtalet. Jag försvann ut i korridoren för att ta emot samtalet, men fick knappast skrika högt eller nåt - tänkte inte berätta får någon annan än maken först... Sedan försökte jag avrunde samtalet så fort det bara gick men hon kände sig ganska pratsugen. Jag nästan stutsade på plats för att komma iväg. De mest utdragna 5-10 min av mitt liv...
Öppnade mailet med skakande händer... hyperventilerade förmodligen
Men med första blicket av kortet, blev jag totallt varm i kroppen och lugn. Så självklart att det var min son!
Om vi glömde att de skulle ringa? Absolut inte. Jag upplevde väntan som väldigt jobbig, inte minst för att jag bar telefonen runt som besatt, blev panikslagen om jag råkade gå typ in på toan utan telefonen (Nej! Tänk om de ringer medans jag är på muggen!), fick bli den irriterande typen som alltid hade telefonen påslagen på seminarier, ute på restaurang, på joggingspår, mm.
Och din andra fråga, nej det fanns inte en chans att jag kunde jobba vidare efter barnbeskedet den dagen. Det var bara att maila bilder till familj och vänner, skriva ut bilder för att sätta upp i vartenda rum hemma, och köp lite skumpa på väg hem! Jag klarade inte heller av att jobba dagen därpå heller - jag tog med skumpa till jobbet och berättade, sedan började vi fixa dokument, signaturer, mm. Inte heller sov jag en sekund natten efter barnbesked - jag stirrade på korten typ hela natten, pratade med den, mm. Som en skön, pirrig nyförälskad känsla, men gånger 1000!
Hur länge har ni väntat nu? Privat eller statligt barnhem? Hur upplever du väntan?
Och så det där knasiga, att man liksom tror att man skulle glömma bort könet om man inte skrev ned det?! 