Ja, det är ju det som är det svåraste, att man inte vet hur barnet kommer "ta det". Det är nog så himla olika från unge till unge. Men jag hoppas vi kan göra dom till trygga, älskade små individer trots att de säkerligen kommer sakna en pappa! Jag har funderat en del på att tillfråga en killkompis om han vill vara fadder/gudfar som en sorts extrapappa eller manlig förebild som barnet kan ha.
Haha så länge man håller sig borta från Göteborg är det inga problem att köra i större städer i Sverige. Göteborgs trafikkontor planerar gatusträckningar på julfesterna...
Heja Carrebarre!!
Lycka till månblomma! Om du åkte, annars blir det precis lika bra nästa månad =)
Skönt att det börjat lägga sig lite månblomma, nästa månad blir alldeles utmärkt tror jag =)
Ska vi starta någon form av BIM/gravlista?
Typ....
I startgroparna
Nick - BIM - försök nr - barn nr - övrigt
Gravida
Nick - BF - lyckades på försök nr - väntar barn nr - övrigt
Mmmbop - 2/3 2012 - försök 3 - barn 1 - Utomkveds nov 2010 första försöket.
I startgroparna Gravida
Jag körde också helt ostimulerat. Sista gången jag åkte kollade min gyn så att jag hade ägglossning från rätt sida dock, eftersom jag haft ett utomkveds. Men Stork kunde inte erbjuda VUL, jag frågade.
Hon var inte på Stork det ser inte alls ut sådär. Jag valde att inte välja så att säga. Däremot fick jag en post-it med info om donatorn efter där stod ögonfärg, längd, hårfärg och yrke. Precis som de kriterier hon fick välja från. Jag har dessutom sett folk i väntrummet på Stork som valt från listor. Så jag tror det finns.
Jag valde en öppen donator och bad helt enkelt om att få de fakta jag kunde få. Så jag fick en liten post-it efter inseminationen =) Däremot tänkte jag maila här i dagarna och fråga hur det går till när/om mitt barn vill ha redan på vem donatorn är. För det är ju inte säkert att Stork finns kvar om 18 år liksom? Vart vänder man sig? Någon som tagit reda på det?
Jag valde öppen för att jag inte känner att det är mitt val att göra utan barnets. Jag kommer naturligtvis alltid vara väldigt noga med att berätta att donatorn är just en donator, som var snäll och gav mig hjälp att få det jag mest av allt ville ha i världen, men att han inte vill bli pappa och bara är en av dem som hjälpte mig, ungefär som barnmorskan på kliniken.
Men vill barnet få reda på sitt genetiska ursprung så ska det ha möjlighet till det. Blir det aktuellt får man naturligtvis sätta sig ned med det och resonera kring förväntningar och så. Han eller hon är trots allt åtminstone 18 år och går troligen att diskutera med på ett någorlunda konstruktivt sätt. Sedan är det klart att det kanske ändå finns någon form av förväntan hos barnet, men det får man tackla då.
Så har jag resonerat för mitt barn =)