Några som tycker om sin partners barn??

Här är en som älskar sin bonusdotter som är 5 år...hon bor hos oss varannan vecka. Jag gör ingen skillnad på henne och min sambos och min gemensamma son som är dock 8 månader.. ger dom båda lika mycket kärlek...flickan kommer varje kväll upp i min famn och myser...berättar att hon älskar mig osv...Jag köper mer kläder och saker till henne än hennes pappa gör ;)...killar har ju inte samma kolla på kläder osv ;)...lägger fram kläder till henne varje kväll som hon kan ha på sig på dagis....fixar till henne inför dagis..flätar håret eller nått......Fixar med kalas när hon fyller år........mina föräldrar ger henne lika mycket som min son får.......dom gör ingen skillnad på dom heller........

Dock följer jag aldrig me på utv samtal osv på dagis...det tycker jag hennes pappa och mamma får sköta.......blandar mig inte för mycket i diskutioner.......men kan säga vad jag tycker men sen är det upp till dom att göra vad dom vill... hennes mamma kan mycket väl hätma henne här när inte min sambo är hemma...har inget emot henne heller!

förstår inte varför man har emot sin mans ex...man fick ju henne och barnet på "köpet" när man valde att leva tillsammans!

glömde även skriva att hos oss gäller våra regler och jag kan som hennes pappa också bli arg på henne och säga åt henne........precis som jag kommer göra med min son när han blir äldre.....

sen kan jag mycket väl hålla henne ledig någon dag från dagis i och med att jag är mammaledig..så hittar vi på något...då hon tycker om sin lillebror såååå mycket..när min sambo jobbar någon helg så har jag ju henne såklart

Min man och jag har var sitt barn. Rent biologiskt. Rent praktiskt och känslomässigt har vi två barn. Min dotter är borta hos sin pappa vh och min bonusson har sin mamma i Australien så den kontakten är tyvärr inte så frekvent (men tack och lov för Skype!).

Vi är en familj, den bästa och finaste, och vi älskar varandra. Min man är en härligare och mer fantastisk man för att han har en sån fin son - som han haft hand om själv i 3 år innan vi träffades. Och min bonusson är en underbar kille som berikar både mitt och min dotters (tänk, hon fick en storebror!) liv.

Så ja, det finns de som tycker om sin partners barn 

Min man har 2 fina killar som är trevliga och väluppfostrade och jag säger som "Utan Barn", jag tycker om de som de individer de är. Men jag kan ärligt säga att jag tycker betydligt mer om t.ex. min systers och min kusins barn.

Vi är allmänt trevliga mot varann, så där som man är mot alla människor man möter men jag engagerar mig inte desto mer i min mans barn. Jag ansvarar ensam för min dotter på heltid, och varken vill eller orkar ansvara för min mans söner när de är hos oss varannan vecka. De har redan en mamma och en pappa som sköter den biten hur bra som helst.

Nu får vi alldeles snart en bebis i familjen. Ni som har bonusbarn får gärna ge tips på hur vi ska göra med min 9åriga bonusdotter som kommer varannan helg.

Hon ser massor fram emot att bli storasyster. Så det blir inga problem just att hon får syskon. Men hon har börjat uttrycka sitt missnöje över att bara bo här varannan helg (ett måste pga avståndet tyvärr).

Tror att hon börjat inse att lillebror ska bo hos oss alltid, medan hon bara kommer varannan helg.

Hur involverar vi henne bäst den tid hon är här? Att ge henne egentid med både mig och sin pappa är självklart. Hon ska också få egentid med lillebror, stolt blev hon när vi sa att hon får läsa godnattsaga för honom på kvällen!

Men gärna lite tips. Hoppas inte det är OT, jag kämpar varje helg med att verkligen uppskatta henne, det går upp och ner för tillfället, kan bero mycket på graviditeten. Vill verkligen tycka om henne och se fram emot våra helger ihop...

Hej ts! Nää, jag tror att det är så att det är betydligt mindre krav på mannen i en bonusfamilj där han är bonus! Det krävs inte att han ska sluta spela innebandy för att vara där för barnen, det krävs inte att han ska sluta umgås med vänner, det krävs inte att han ska städa/plocka upp, laga frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsfika, fixa lördagsgodis, natta, mysa och följa med på alla skolföreställningar osv. Utan om han gör något av dessa saker per dag så är han super!! Hans föräldrar och hans bonusbarns farmo/mormor ställer inga sådana krav på honom utan tycker han är härlig som tar in barnen i hemmet! Det är sånt som jag kan tycka är stressande....och jag tror att man gör fel som bonus när man går in och tar förmycket ansvar. Man ska nog bara vara den man är! Dvs jag är Berta!! Inte pseudomamma. Man måste nog slappna av lite....

Sedan tror jag att man kan uppleva det som tvång att man MÅSTE ta den gamla barnvagnen osv....och det kanske oxå kan vara så att vi tjejer är generellt mer intresserade av ex kläder och barnvagnar osv och om man gått och fantiserat om vilken barnvagn man ska ha och vilka kläder man vill klä sin lilla bebis i, så vill man ju kanske inte dra fram den slitna gamla barnvagnen från 7 år tbax som legat i garaget som någon annan valt och kanske inte alls är hennes stil!! Jag menar det behöver ju inte vara så att man är hotad av bonusbarnen eller deras mamma utan det kan ju vara så att man har en alldeles egen fantasi om hur man vill ha det precis som de flesta andra mammor.

Lexis9: jag vet vad du menar angående barnvagnar m.m. Vi ska få första barnet tillsammans nu och jag är lite tveksam till att återanvända bonussonens kläder och babysaker. Särskilt när jag ser hur mycket minnen det finns kring enstaka plagg. De minnen som skapas med vår son/dotter får gärna ha influenser av storebror, men inte överskugga helt! "Men, det där är ju NN:s barnvagn" el.dyl. är inte något jag vill höra NN:s mamma säga, inte minst för att jag inte vill såra henne (hon har en stark barnlängtan, men är singel).

Jag får en känsla av, i ditt inlägg dvs, att du känner lite press från omgivningen att ställa upp mycket för bonusen. Uppfattade jag det rätt?

Jag älskar mina bonusar och har alltid gjort det sen start! Däremot så hatar deras mamma att jag har så bra relation till barnen och gör verkligen allt för att sabotera!

Läs gärna mer på: besmamma.wordpress.com och dela egna erfarenheter