• Jasmine Angelina

    Någon mer än jag som är gravid livrädd för vad som komma skall?

    Jag är skräckslagen vissa dagar över vad som komma skall, jag fattar inte vissa dagar att vi kvinnor utsätter oss självmant för den obeskrivliga smärta som komma skall. Men det jag har på känn är att jag kommer att säga dessa följande ord när jag håller min son i mina armar; "Tänk att något så vackert kan göra så ont".....Det är en massa "tänk om" som snurrar runt i huvudet på mig just nu. Glömmer man smärtan efteråt? Får man bra bemötande eller får barnmorskorna bete sig hur som helst mot en? Får pappan till barnet vara med hela tiden? Får han stanna över natten eller måste han åka hem? Hjälp va jag är nervös. Gör det ont när moderkakan ska komma ut? Man kanske inte tänker på det eftersom det kommit ut en liten varelse innan dess. Eller kan moderkakan komma först? Ja som ni märker är frågorna måååånga och oron är lika stor den nervositeten likaså. Hur känner man när det bara är några dagar kvar? Är man nervös eller är man lugn som en filbunke och tar det som det kommer?
    BF 2011-06-07
  • Svar på tråden Någon mer än jag som är gravid livrädd för vad som komma skall?
  • MammaPlutt

    Alltså, alla föder inte i smärta.
    Alla har olika ont.

    Hoppas detta lugnar ner dig något. 

  • Bonanza

    Läs på, läs på, läs på! Ju mer fakta du har, desto mindre behöver du oroa dig över och undra om. Ju lugnare du känner dig, desto bättre klarar du av att hantera smärtan.

    Jag skulle råda dig att läsa "Att föda" av Gudrun Abascal först och främst. Sedan mer böcker om du känner att du behöver det. Skriv sedan ett förlossningsbrev där du beskriver hur du vill ha det, då behöver du inte hålla allt i huvudet.

    Lycka till! Det är inte så farligt och gör inte så ont!


  • ElizaDay

    Jag blev positivt överraskad dv min förlossning! Var jättesugen på ett snitt innan, men efter att ha gått igenom förlossningen så skulle jag aldrig velat vara utan den upplevelsen. Visst är det jobbigt, men jag anv mig av Eda, vilket var jätteskönt. Det tog bort den värsta smärtan. Trots att man inte tror att man klarar det så gör man faktiskt det, och känslan efteråt är magisk!

  • pluvdo

    Alltså, jag minns att jag vrålade och hade mig under min förlossning och att jag hade jätteont. Jag har dock inga minnen av smärtan i sig alls, utan bara av hur jag reagerade på grund av den. Den enda känsla jag minns är hur underbart det var när sonen plötsligt slängdes upp på min mage. Då var allt annat som bortblåst trots 36 timmar av smärtsamma värkar.

    Liksom... just där och då så gör det ju ont. För många. För mig gjorde det det. Men det är ju bara några timmar av ens liv och det är ingen smärta man dör av. Man har bara ont ett tag. Sedan är resultatet så underbart att det varit värt all smärta i världen...

  • fundersam10
    Bonanza skrev 2011-02-05 01:39:00 följande:
    Läs på, läs på, läs på! Ju mer fakta du har, desto mindre behöver du oroa dig över och undra om. Ju lugnare du känner dig, desto bättre klarar du av att hantera smärtan.

    Jag skulle råda dig att läsa "Att föda" av Gudrun Abascal först och främst. Sedan mer böcker om du känner att du behöver det. Skriv sedan ett förlossningsbrev där du beskriver hur du vill ha det, då behöver du inte hålla allt i huvudet.

    Lycka till! Det är inte så farligt och gör inte så ont!
    Jag säger tvärtom!!!

    Läs inte på!!! läs inte på!!
    Ju mer du får veta, desto mer kan man oroa sig för.
    Jag gjorde det med min förra förlossning...
    Mycket dumt. Saker som sällan händer oroade jag mig för helt i onödan....

    Däremot så tycker jag du snabbt ska kontakta en Aurorakvinna och prata med.
    När du sedan är "aurora" mamma, så kommer dom ha det i åtanken och det hjälpte mig oerhört.
    plus att jag skrev ett tydligt förlossningsbrev.

    Det var himla skönt!!!

    Önskar dig all lycka!
    Från en som glömde och är nu gravid igen.....
  • kamomillmilla

    Nu har jag förvisso inte fött än men några av de där sakerna kan jag iaf svara på.

    Först och främst så ja, pappan till barnet får vara med hela tiden. Det verkar dock som om det är olika beroende på hurvida han får sova över eller inte, jag har fått informationen att min sambo inte kommer få göra det. Lyckligtvis har vi inte mer än 5 min till förlossningen så han är nära ändå.

    Jag hade BF förra onsdagen, den 3e. Jag har inte alls varit orolig inför förlossningen. Idag ska jag ringa för en tid för igångsättning som mest troligt lär ske denna vecka, jag sa senast för några timmar sen att jag vill bara gå och lägga mig så jag får ringa och se vilken tid jag får. Kan ju säga att jag har kommit i sängs en gång redan och har fortfarande inte lyckats somna.. NU är jag nervös som aldrig förr, det är nästan som om hjärnan har kopplat bort att jag faktiskt fortfarande ska föda bara för att jag har gått över tiden. Det är jobbigt, jag är rastlös och sitter dessutom och funderar på om jag inte ska ta och stryka gardiner och sätta upp nya i köket... halv 5 på morgonen!

    Jag tror trots allt att det egentligen kommer gå bra, smärta är individuellt och hur förlossningen blir likaså.
    Sen verkar man ju trots allt förtränga smärtan eftersom så pass många väljer att skaffa fler barn. Alla får inte heller denna obeskrivliga smärtan. Min svägerska tyckte själva graviditeten var en pest och pina men hon skulle gärna kunna föda igen för det tog hon med en klackspark och var smärtfritt anser hon - medans hennes väninna säger tvärtom.

  • längtar02

    Jag är också extremt rädd inför förlossningen:( Har bf till den 22 mars och går på aminasamtal just nu, de försöker övertala mig till att föda naturligt. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra, imorgon ska vi prata med deras psykolog så att hon kan utvärdera min rädsla. Vi har även pratat om att sätta igång mig tidigare. Känner mig så dum då det ska vara det mest naturliga en kvinna gör....

  • doula

    Hej! Man får ofta höra att det gör obeskrivligt ont att föda barn, "den värsta smärtan man upplever i sitt liv" - men det stämmer verkligen inte för alla! Jag själv har upplevt värre smärta vid andra tillfällen än mina tre förlossningar. 
    Sen handlar det inte heller bara om att det är smärta du känner, den kan blandas med andra känslor, det är mäktigt och häftigt, åtminstone om man inte är så rädd. Jag har varit med många som var mycket rädda innan, men inte under själva förlossningen.  
    Ett tips är att läsa "Föda utan rädsla" av Susanna Heli , och försöka hitta förlossningsberättelser som handlar om positiva upplevelser. Filmen "Orgasmic Birth" är också en sådan där man får se fina upplevelser. Finns att beställa på fodelsehuset.se
    Lycka till!
     

  • doula

    Till längtar02: Snälla, känn dig inte dum!
    Det är så viktigt att acceptera hur man känner och göra allt för att stötta sig själv. T ex gå och prata med en psykolog. Du kan göra dig själv stark! Skaffa dig den hjälp och den förberedelse du behöver, fatta det beslut du känner passar dig bäst. 
    Varma hälsningar från mig! 

  • lillapyy

    jag var vettskrämd och har gått på regelbundna besök hos psykolog pga förlossningsrädsla. födde förra veckan och kan bara säga att lättnaden när bebisens kropp glider ut är så otroligt befriande. trots flertalet bristningar ser jag förlossningen som en positiv upplevelse.

    det som gjorde ondast var definitivt RYGGEN, och även nedre delen av magen. får jag fler barn kommer jag definitivt ta ryggbedövning (hade bara lustgas nu samt lite lokalbedövning i muffen).

    om du är mycket rädd och spänd kan du få morfin som lugnande, och hjälp för ryggen finns som sagt med epidural, samt bäckenbottenbedövning ifall det gör för ont i utdrivningsskedet. köp även hem alvedon och ta varma duschar el bad för att lindra hemmavärkarna.

    om jag kan, så kan du också :)

  • Jasmine Angelina
    lillapyy skrev 2011-02-11 15:13:02 följande:
    jag var vettskrämd och har gått på regelbundna besök hos psykolog pga förlossningsrädsla. födde förra veckan och kan bara säga att lättnaden när bebisens kropp glider ut är så otroligt befriande. trots flertalet bristningar ser jag förlossningen som en positiv upplevelse.

    det som gjorde ondast var definitivt RYGGEN, och även nedre delen av magen. får jag fler barn kommer jag definitivt ta ryggbedövning (hade bara lustgas nu samt lite lokalbedövning i muffen).

    om du är mycket rädd och spänd kan du få morfin som lugnande, och hjälp för ryggen finns som sagt med epidural, samt bäckenbottenbedövning ifall det gör för ont i utdrivningsskedet. köp även hem alvedon och ta varma duschar el bad för att lindra hemmavärkarna.

    om jag kan, så kan du också :)
    Kram kram kram tack tack tack
    BF 2011-06-07
  • längtar02

    Tusen tack för förståelsen..känns bra att prata med andra om min rädsla. Ska verkligen försöka jobba med den.

Svar på tråden Någon mer än jag som är gravid livrädd för vad som komma skall?