Någon mer än jag som är gravid livrädd för vad som komma skall?

Nu har jag förvisso inte fött än men några av de där sakerna kan jag iaf svara på.

Först och främst så ja, pappan till barnet får vara med hela tiden. Det verkar dock som om det är olika beroende på hurvida han får sova över eller inte, jag har fått informationen att min sambo inte kommer få göra det. Lyckligtvis har vi inte mer än 5 min till förlossningen så han är nära ändå.

Jag hade BF förra onsdagen, den 3e. Jag har inte alls varit orolig inför förlossningen. Idag ska jag ringa för en tid för igångsättning som mest troligt lär ske denna vecka, jag sa senast för några timmar sen att jag vill bara gå och lägga mig så jag får ringa och se vilken tid jag får. Kan ju säga att jag har kommit i sängs en gång redan och har fortfarande inte lyckats somna.. NU är jag nervös som aldrig förr, det är nästan som om hjärnan har kopplat bort att jag faktiskt fortfarande ska föda bara för att jag har gått över tiden. Det är jobbigt, jag är rastlös och sitter dessutom och funderar på om jag inte ska ta och stryka gardiner och sätta upp nya i köket... halv 5 på morgonen!

Jag tror trots allt att det egentligen kommer gå bra, smärta är individuellt och hur förlossningen blir likaså.
Sen verkar man ju trots allt förtränga smärtan eftersom så pass många väljer att skaffa fler barn. Alla får inte heller denna obeskrivliga smärtan. Min svägerska tyckte själva graviditeten var en pest och pina men hon skulle gärna kunna föda igen för det tog hon med en klackspark och var smärtfritt anser hon - medans hennes väninna säger tvärtom.