Någon mer än jag som är gravid livrädd för vad som komma skall?

Alltså, jag minns att jag vrålade och hade mig under min förlossning och att jag hade jätteont. Jag har dock inga minnen av smärtan i sig alls, utan bara av hur jag reagerade på grund av den. Den enda känsla jag minns är hur underbart det var när sonen plötsligt slängdes upp på min mage. Då var allt annat som bortblåst trots 36 timmar av smärtsamma värkar.

Liksom... just där och då så gör det ju ont. För många. För mig gjorde det det. Men det är ju bara några timmar av ens liv och det är ingen smärta man dör av. Man har bara ont ett tag. Sedan är resultatet så underbart att det varit värt all smärta i världen...