hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta
Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-02-04 14:16:02 följande:
Hur påverkas blodvärdena om cancern är spridd?? Min mamma hade bra blodvärden....*hoppas hoppas på grad 1*
Inlägg från: Anonym (hjälplös dotter)
|
-
Min pappas menade jag såklart
-
Oh tack!!!! Jag jobbar o det känns faktiskt som en befrielse att gå till jobbet varje morgon. Att få vara mitt "jobbjag" och fokusera på andra saker o hålla bort tankarna, för några timmar i alla fall. Pratar mkt med arbetskamrater, bekanta o vänner, ventilerar så mkt jag vill o behöver...ajnas skrev 2011-02-04 14:23:12 följande:2003 fick min pappa och vår familj veta att han hade prostatacancer. Det kändes som att livet tog slut, jag hörde inte cancer utan jag hörde bara "DÖD". Man är aldrig redo för att höra ordet cancer om någon som står en nära, och jag förstår precis din känsla och minns känslan av panik som river i bröstet.
Min pappa hade väldig tur, cancern hade inte spridit sig och han opererades efter några månader med gott resultat. Han blev helt återställd, men går på kontroll varje år och det är väl alltid lite nervöst för oss alla.
Hur klarar du vardagen? Jobbar du? Kom ihåg att du befinner dig i en kris, du måste vara snäll mot dig själv, och var inte rädd för att be om hjälp. Både från vänner men också från sjukvården. Jag träffade en kurator, det var skönt att få ventilera alla känslor utan att behöva ta hänsyn till någon annan.
Håller alla tummar för att det ska gå bra för din pappa och er!!
Vad underbart att din pappa blivit frisk!!!! Oh vad jag önskar att det går lika bra för min pappa!! KRAM! -
Usch, lider med dig!! Vilken fruktansvärt jobbig situation!! Stackers er familj!! Hoppas ni snart känner er starkare allihopa o orkar gå vidare på livets väg tillsammans... kan inte ens föreställa mig hur ni mår :((Anonym (också en dotter) skrev 2011-02-04 15:51:54 följande:Jag är fortfarande i något slags chocktillstånd, kan i nuläget inte ens gråta utan allt är bara tomt. Jag jobbar inte, är student, och försöker göra "vanliga" saker i största möjliga mån för att allt inte bara ska vara ett enda stort mörker.
Min mamma har fått antidepressiv medicin utskriven och är sjukskriven från sitt arbete. Hon känner sig väldigt ensam och det är tungt både för mig & mina syskon då man nästan måste ta hand om henne, vilket jag inte känner att jag orkar med.
Att tumören är stor behöver inte betyda att man har en sämre chans, den behöver inte ha spritt sig utan kan vara koncentrerad til ett område.
Mamma hade spridning till livmodern och tunntarm som sagt, men det var operabelt. Hennes cancer upptäcktes tidigt.
Bra blodvärden är ju bra. Pappa, som hade spridd prostatacancer, hade jättedåliga blodvärden hela tiden. Det berodde på att cancern spritt sig till benmärgen som då inte tillverkade tillräckligt mycket röda blodkroppar.
Hoppas att din pappas cancer inte är spridd. Det finns goda chanser att bota tjocktarmscancer idag och många, som min mamma, slipper stomi.
Jag hoppas att du har rätt, att tumörens storlek inte behöver betyda ngt negativt...*hoppas hoppas hoppas på att det är en lokal ospridd tumör**
kram -
Tack!!!Ellieott skrev 2011-02-04 14:26:15 följande:Usch, vilken fruktansvärd situation. Jag har inte mycket att komma med, kan bara beklaga och hoppas att det blir bra!
-
oh vad glad jag e att du frågar!! Jag vet inte riktugt hur jag mår. Jag tror jag slår ifrån mig det hela lite o försöker att inte tänka på det som kan hända. Snart e det dags för MR och jag är riktigt LIVRÄDD. Så rädd så jag nästan börjar hperventilera såfort tanken kommer. Tänk om (!!!) de upptäcker metastaser!!!! Oh Gud, jag gör vad som heslt för att cancern inte ska ha spridit sig. Idag sa han att kissade ovanligt mkt på nätterna... Vad betyder det??? Jag e livrädd för att det ska tyda på metastaser!! Har för mig att jag läst det ngnstans.......!?? Hur lång tid tar det innan man får resultatet av MR???bomman skrev 2011-02-05 22:37:17 följande:
Knack, knack...
Ts, hur har du det?
Tack, snälla medmänniskor, Jag behöver er såååå i denna stund i mitt liv. Vill bara kramar om er alla o hoppas att ni mår bra! Jag är en livrädd liten dotter som just nu lever i ett tomt vacuum, vet inte ut eller in o hoppas så jag spricker, både psykiskt o fysiskt, att min finaste bästa vackre pappa kommer at tbli botad!!! Och får jag inte den önskningen uppfylld så önskar jag av hela mitt hjärta o hela min själ att han i varje fall inte kommer att få uppleva ett långt o utdraget lidande...det vet jag att han fasar för mest av allt. -
Tack!!! Ha en underbar dag!!!bomman skrev 2011-02-06 23:14:11 följande:När jag fick besked att min mamma var allvarligt sjuk gick världen i kras för min syster och pappa. Min starka,envisa och självständiga mamma blev svag och nedbruten av behandlingen av sin sjukdom. Hon blev en annan person på sätt och vis.Jag var lugnast av alla. Kände att jag behövde vara stark för de andras skull. Bröt ihop och grät ibland när barnen somnat.
Vi har under det senaste året kommit varandra mycket närmare. Vi har båda öppnat oss för varandra, blivit tvugna att prata om jobbiga saker. Vad är viktigt i livet..
Det är en skitjobbigt behandling din pappa har framför sig. Många gånger har jag trott att min mamma inte kommer klara det, men trots allt så är hon på väg att tillfriskna. Påväg att bli starka, envisa självständiga mamma!
Man lever i vacum när man lever i ovisshet. Vet att min mamma tyckte det var oerhört skönt att komma igång med sin behandling. Komma igång med tillfrisknandet. Jag är övertygad att din pappa kommer fixa detta. När han kommer igång med behandling och ni får klart för er vad som gäller så kommer stegen i behandlingen bli små delmål att avverka. Framtiden ljusnar och ni får hopp igen!
Vet precis hur du känner.
Det kommer kännas bättre...
Kram på dig! -
Kära anonyma vänner,
prognosen är inte god. Det handlar om spridd tarmcancer med många tumörer i båda lungorna.
De ska inte ens operera. Vad gör man nu? Hur lever man med denna vetskap?
Jag är totalt vilsen o orkar ingenting.
Kära medmänniskor, vad ska jag göra?
-
Tack!! Vi får hålla tummarna för båda våra finaste pappor!!Anonym (sjuk pappa) skrev 2011-02-11 13:23:32 följande:Hej
ååå jag lider med dig. Jag har en pappa som har fått diagnosen Parkinson. När vi fick veta att min älskade pappa hade det minns jag så väl att jag önskade att han hade fått beskedet cancer istället.
Hur hemskt det låter så tänkte jag så.
Min mamma fick bröstcancer och överlevde och har ett bra liv idag. Så för mig finns det ett hopp om cancer men inte om Parkinson.
Det är fruktansvärt att se honom bli sämre och sämre och veta att han kommer försvinna ifrån mig med denna ilska sjukdom.
Det finns hopp om cancer men jag förstår hur du känner dig. Sjukdom är ingen greppbar sorg.
Kram till dig!
-
oh vad skönt för er att tumören var lokal!Anonym skrev 2011-02-11 13:52:52 följande:Jag vet precis vad du går igenom. På min examensdag i nian kom inte min pappa. Däremot ringde min syster när jag var på väg till avslutningsfesten med klassen och berättade att min pappa ligger på sjukhus för dom hittade cancer i tjocktarmen. Tack och lov gick det väldigt bra då det inte spridit sig. Dom tog bort nästan två meter av hans tarmar, och han fick ligga kvar på sjukhus i nästan 2 veckor.
Nu är han helt frisk och mår bättre än förr. Inga återfall och det har gått 10 år nu till sommaren.
Håll ut, och ge han det stöd han behöver. Det kan räcka att du hälsar på ibland på sjukhuset och bara är där. Kanske kollar på tv med honnom eller så.
Det var det jag hade hoppats på i vårt fall också, men inte........
e SÅ ledsen o känner mig apatisk. Hur fan ska jag leva nu liksom?
Hur lever man med en sådan vetskap? Och oviss framtid?
Och lider så för honom som i princip ser döden i vitögat nu.
När han eg bara vill leva vidare som förr, träna, umgås med vänner,
dricka vin osv... Usch jag kan inte ens tänka på "hans friska jag" utan att
börja gråta. Det e nog det som gör mest ont. Både av egoistiska skäl
och för hans skull. Nyss så var ju allt bra, vi var på semester. och han var glad. -
kanske ska lägga in en uppdatering för prognosen e allt annat än god...Anonym skrev 2011-02-11 14:15:08 följande:Det finns goda chanser att överleva en tarmcancer, bara man har upptäckt den i tid. I många fall får man påse på mage, men det är ju ingenting att bry sig om när man får behålla livet.
Jag tycker inte du ska deppa just nu för är det någonting man är bra på att behandla idag så är det tarmcancer. Din pappa behöver inte en deppig familj att luta sig tillbaka på, han behöver energi och glada miner. Det kommer ge honom styrka!
Min morfar fick tarmcancer och är idag friskförklarad, min svärmor är i samma sits som din far nu.
men tack för ditt svar!